f o t o b o k


Vad tänkte jag på då jag började med en fotobok nu just då vi har det vackraste väder utomhus!? (kanske att jag är gräsänka i dagar tre och har tid att försjunka mig i kort, kort, kort). Nu sitter jag här och letar kort som passar till "uppslaget våren 2011" medan mitt soligt-väder-måste-ut-samvete- gnagar. Men det är ju så roligt då man börjar skapa fotoböcker. Alla minnen som dyker upp och alla aha upplevelser då man ser sig själv i annan frisyr och XX storlekar mindre. Vår gigantiska badrumsrenovering då vi sänkte golvet med en halv meter är ett minne blott det också. Men visst ser mannen lite uppgiven ut där han sitter på stockarna. Sådana kort behöver man se på ibland så man inte börjar fantisera om någon renovering av något slag!!

Nu puttrar lasagnen i ugnen och vi har just varit ut på en solig morgonpromenad. Ljuvliga fredag om man bortser från vårt skitigt hem som inte kommer till sin rätt i solljuset.  

Städa? sitta ute i solen? göra klart fotoboken? eller fara på en till skogspromenad med barnen? (vi far ju inga långa sträckor så man kunde gott fara flera gånger)
 Svåra frågor. Svåra val. 

s å n g


Vill dela med mig med ännu en sång av Sara Sahba, denna text har hennes moster och morbror skrivit med melodi från Gabriellas sång - Det är nu som livet är mitt. Jag behöver knappast tillägga att jag tycker Saras text innehåller så mycket mera än orginalet. Här är Gabriellas sång, den är också fin men med ett mera "svävande budskap":


Det goda


Ofta finns riktigt goda bakverk vid magasinet som de som betjänar i kassan bjuder kaffekunderna på. Idag köpte en kund "hem" några kakor och det tyckte jag var lite av dagens tips. Själv har jag också nån gång packat ner en kaka då jag varit via magasinet innan en jobbskift. Gott med nåt gott till kaffet! Speciellt gott smakar det som nån annan bakat. Mums. 

Ikväll var det för övrigt ganska lugnt vid magasinet då jag kikade in, kanske vara alla på länkki denna vackra onsdag kväll...lugnet efter stormen kan man väl säga för på eftermiddagen hade många personer sökt sig dit. 

En skvätt mjölk


Vi började denna soliga och härliga morgon med att besöka magasinet och plocka upp lite kläder. Alltså vad tacksam man får vara över alla givmilda mänskor som skänker bra och fina kläder till magasinet!! Vi plockade bort det mesta av vinterkläderna för nu har vi vår i sinnet. Vår. Sol. Gummistövlar och snor runt näsan. 

Efter "magasintimmarna" begav vi oss till syrrans på mat och eftermiddagskaffet. Efter maten plockade jag snabbt bort alla leksaker från vardagsrummet och knäppte ett kort. Bara för att jag tycker så om väggarnas färg, kuddarna från legera och den fina taklampan som syrran fyndat på nätauktion. Grannens katt, som smet in då barnen sprang ut och in genom terassdörren, gjorde sig snabbt hemstadd i soffan. Man skulle nästan tro att kissen bor där, så hemstadd som den ut. Men skenet bedrar. Söt är den i varje fall. 

- grattis på födelsedagen, sa Elia då vi åt knackkorv, och gav ett kärlekskort åt Ruth där det stod : Tjäna varandra med kärlek.....sämre födelsedagspresent kan man ju få. Speciellt med tanke på att man inte ens fyller år. Härliga, spontana barn. 

 Nu tror jag att jag ska söka mig ut igen och ignorera att det finns nåt som heter -koka-kvällsmat-. Inspirationen för matlagning är så på noll som den bara kan bli. Ett alternativ skulle vara att göra ett storkok men problemet är att barnen vägrar äta samma mat mer än högst två gånger. Nej, mamma, inte maletköttsoppa igen, det åt vi ju två gånger igår. 

Det här med namn



Jag har alltid länge på förhand vetat vad våra barn ska heta innan de har fötts. När jag väntade mitt första barn och jobbade inom vården så stötte jag på namnet Edith bland patienterna. Att det var en liten Edith jag själv väntade kändes självklart. Då var namnet inte så vanligt på barn, det hette bara gamla tanter. Idag är Edith ett betydligt vanligare namn på barn i nejden än då våran Edith föddes. 
När vi väntade vårt andra barn och visste att det var en med snopp så var namnet Ivar självklar från första början. Det hette Jens farfar och jag gillar ju gamla och korta namn. Perfekt. Dessutom kände vi ingen som hade det namnet och med våra stora släkt och gemenskapskrets så är många, många namn "upptagna". 
När vi väntade vårt tredje barn och vi såg på ultra att det var en flicka så hade jag ett namn i mitt sinne. Tyra. Men några veckor innan förlossning så kom namnet Ruth starkt som vårt namn på barnet. Bibelstället där Ruth följer med sin svärmor, Noomi, till Juda land efter att hennes man hade dött är så vackert: "Och Orpa kysste sin svärmoder till avsked, men Rut höll sig alltjämt intill henne. Då sade hon: ”Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sin gud; vänd ock du tillbaka och följ din svägerska.” Men Rut svarade: ”Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven.
Nu, när vi väntar vårt fjärde barn, så är ju namnet en sak att fundera över. Det ska kännas rätt. Jag gillar ju korta och enkla namn. Vissa favoriter är redan upptagna som jag gärna skulle ge åt vår kille. Blir det en flicka så har jag ett självklart namn, Evi. Men denna gång blir det troligtvis en pojke så då är ju inte detta namn aktuellt. Det är betydligt enklare med flicknamn känns det som. Har en aktuell lista på namn som jag kunde tänka mej, dock så är många av namnen inte favorit hos pappan till det väntade barnet. Han har ju också en röst i valet!? Fast kvinnans list övergår ju mannens förstånd......Har man själv ett favoritnamn som inte maken gillar så ska man tidigt börja påverka honom. Desto oftare man hör namnet, desto finare blir det. Man ska inte heller koppla ihop namnet på nån annan person utan tänka på den nya individen med det nya namnet. Den aktuella listan kommer här: 

Nilo (favorit - känner ingen med det namnet), Uno (utan att tänka på Uno Södö), John (utan att tänka på Kinas man), Ian, Ola (utan att tänka på taxichauffören), Seth (utan att tänka på pappas farbror), Ove (utan att tänka på Evas Ove), Ethan, Abel (utan att tänka på Kain som tog livet av sin bror), Tore (utan att tänka på Lottar bror), Vide (utan att tänka på videkissor), Wille (utan att tänka på bygglovs Wille), Zeb (utan att tänka på zebra), och Ben (utan att tänka på brosans barndomsvän). Listan kommer garanterat att ändras till nästa vecka. Namnen Wille, Zeb och Ian kommer kanske att bytas ut till några andra......

Visst är det roligt med namn, vilka är dina favoriter? 

t a c k a


- mamm, visst är det morgon nu, funderade Ruth 06:07 då hon kom nertrappande från vinden. Morgonljuset hade väckt henne och min övertygelse om att det ännu är mitt i natten föll inte i god jord. Två minuter senare kommer Ivar upp och konstaterar glatt att han vaknade då Ruth for ner. Den tveksammaste att komma ner var nog Edith som har fått stränga order om att hon inte får stiga upp innan kl 07.00, hon har sin egen klocka i rummet och vet precis på minuten när man får starta dagen. 

Morgonpigga barn, vilken lycka att vi snart vrider klockan till sommartid så vi inte behöver starta morgnarna klockan 6. Idag är en sån dag då man skulle kunna tvätta fönster. En sån dag som det syns att de borde tvättas.Om man skulle känna för det. Det gör jag verkligen inte, verkligen inte. Önskar jag hade en Alma piga som Madickens mamma hade, hon feijade dagarna i ändan och deras hem var nog i tipp topp.  

Önskar alla en fin start på denna vecka, kom ihåg att vara tacksamma över livet, över hälsan och om ni for iväg till jobbet i morse att tacka för den möjligheten. Igår på kaffepausen vid arbetet så började vi prata om pengar. En av arbetarna hade varit sjukt nära att vinna en miljon på lotto. Vi började spekulera i vad man skulle göra om man skulle få så mycket pengar från den ena dagen till den andra. Hur skulle livet förändras. Efter spekulationer om huruvida man skulle jobba eller inte, hurudan bil man skulle köpa och i vilken grad man skulle skämma bort barnen så konstaterade en - Vi ska tacka Gud att vi kan fara till arbetet på morgonen - det betyder att vi är friska och hälsan kan inte köpas för alla pengar i världen!

Men om man inte har hälsan då, vad ska man då tacka över? Om den enda önskan man har är att bli frisk och smärtfri. Jo, att man får vara ett Guds barn. Det slår till och med hälsa och välbefinnandet. Hur eländigt liv man än har så finns det alltid, alltid skäl att tacka Gud. 

s p i r a


Jag har lovat mig själv, för mitt eget bästa, att aldrig mer sy egna kuddöverdrag.  Än så länge har jag hållit mitt löfte. Igår köpte jag tre nya överdrag från spira serien vid Textil shoppen. De hade erbjudande på 3 betala 2. Gillar stilen på deras alster, gillar ju för övrigt svart-vitt vilket jag gjort i flera år redan. Dessa färger är nog här för att stanna i vårt hem.

Nu är det ju fredag och fredasfeelisen smyger sig på. Tyvärr blir helgen i jobbets tecken och att stiga upp klockan 6 lördag och söndag morgon känns inte alls lockande. Men allt går bra om man ställer in sig på det. Ikväll ska jag en sväng till magasinet eftersom ett gäng äldre män hyr lokalen för ett möte, samtidigt får jag passa på och hänga upp lite mera kläder efter en liten remont som några händiga män fixa igår. Sånt på tapeten hos oss. Sånt på tapeten vid magasinet. 

PS ni glömmer väl inte att skänka gummistövlar, även söndriga/smutsiga etc , till magasinet. Be dem som är i kassan att skriva Maria på dem och lägg dem i köket. Vi ska nämligen gjuta betong i dem och sälja på vårbasaren i maj (jag vill ju inte klippa sönder användbara gummistövlar så därför efterlyser jag söndriga sådana som är i sämre skick).  Betonggummistövlarna är söta att ha på trappan eller om de är mindre även på trädgårdsbordet bredvid blomkrukan i sommar. Sommar - ljuvliga sommar. Men dit är det ännu en bit.

i n t r y c k - u t t r y c k


Sånt man blir glad av vid magasinet:

Då man kommer till magasinet och ser att nån kreativ själ gjort något vackert till försäljning.

När man får höra positiva kommentarer från kunder.

När de som ställer upp i kassan haft en fin stund trots att kanske inte allt är som de önskar det skulle vara. 

När någon inte bara ser smulorna på golvet utan på människorna som går på det.

När "personalen" förstår att detta är allas, en miljö som skapas då många skapar. Vi, inte De.

Då kunderna har förståelse för fel kassasumma, och kan skratta bort vissa ovissheter.

Om man fått ett negativt intryck inte berättar det åt så många andra, utan kan svälja ner det som en bit morot. Vi behöver alla få ett eget intryck. 

Trängseln mellan varven. Gemenskapen. 

Framförallt - andras goda bakverk.

Ibland får man höra viss feedback från alla som besökt magasinet, både från kunder och "personalen". Mest positiva kommentarer men tyvärr ibland också negativa. Ofta får man höra de negativa "feedbackarna" via en tredje person. Allt är långtifrån perfekt vid magasinet. Vissa saker kommer alltid att vara operfekta där, precis som vi mänskor är. En person som vistas där ca 4 h på en månad kan få många intryck på samma gång som kanske känns överväldigande och ibland negativa. Varför är det så stökigt i köket!? Varför är det så råddigt bland alla klädpåsar!? Varför köper ingen wettextrasor!? Varför finns det 4 öppnade mjölk i kylskåpet!? Hur i all världen finns ingen roskis på utsidan!? Det är ju så trångt i loppisdelen!! Kunde inte mamman lämna hem sina vilda barn!? Finns inget system på detta ställe!? Stolarna är kalla att sitta på och vem har spraymålat fönstren så fult!?

Söker man fel så hittar man. Överallt. Det är ett som är säkert. Är frisyren i oordning och byxknappen gått sönder så är garanterat kökshandukarna vid magasinet för smutsiga och mikron har för högt ljud. Allt beror på hur man som mänska mår - innerst inne just då. Är vi nöjda med oss själva så blir automatiskt omgivningen vackrare. Vi har lättare att accepteras andras tillvägagångssätt. Vi är inte så kritiska. 

Vårda dig först om din egen sinnesfrid,
sen kan du förmedla den till andra.
Ta Kempis

Vänliga ord är som honung - smakar sött och gör kroppen frisk. Ords 16:24

l o p p i s - p o p p i s


Jag är egentligen ingen loppis människa. Jag brukar inte ha upp ögonen för fynden och brukar inte orka leta. Nu har ju den grejen ändrat lite grann då jag så ofta plockar upp kläder vid missionsmagasinet. Vissa plagg måste bara med hem. Har nu också börjat spana in kläder i storleken 56 - 62.....ganska kul faktiskt. De första plagg som nu har inhandlats åt babyn i magen är dessa tre - från vårt favoritställe, magasinet, såklart!
På måndag kvällen började jag också spana in begagnade vagnar och på tisdagsmorgonen reserverade jag denna svarta vagn, en Emmaljunga city cross med ligg och sittdel. Snabba ryck här - om bara graviditeten skulle gå lika snabbt. Men det tar den nog försöker jag intala mig - vi ska snart börja planera för påskbasar vid magasinet, sen har vi stillaveckan. Efter det börjar vi förbereda oss för vårbasar och morsdag. Sen följer de sista veckorna innan skoleleverna får sommarlov och så börjar vi simma i Esse å och så vips så sitter jag i bilen med sjuka sammandragningar och åker till Kokkola  för att föda barn (den episoden jag minst av allt vill tänka på). Ungefär så är mina planer. Hur allt sen blir vet Gud allena.  ”Ske inte min vilja utan din 

pricken på i


Sen jag flyttade in det nya skåpet så har pricken på i:et saknats. Den hittades i en svart målarburk. Bättre så. Nu tar färgen på tavelhyllan upp färgen på skåpets fötter. Vadå petnoga!?
Gungstolen skulle också bli snygg i svart men den behöver bli slipad innan om färgen ska hållas på plats och det blir nog för mycket jobb. Man ska ju inte överanstränga sig...
Ikväll klockan 21:30 kommer jag dock att känna mej överansträngd vare sig jag vill eller inte efter 9 h arbetsskift. Magen känns (alltså inte på det positiva sättet då magmusklerna darrar efter ett träningspass) då man ska hjälpa gamlingar i säng, upp i stolen och vid all förflyttning. Men vi tar ett skifte i gången och ser framemot semester om en månad. YES!

Edith sitter bredvid mig och läser läxan: 
Lilla Lotta kommer hem med en get och är strålande glad. 
- Pappa, titta vad jag har fått av farbror Svensson. 
- Den får du nog lämna tillbaka. Den kan vi inte ha här hemma. Tänk på lukten.
 - Ja, men pappa, tror du inte att geten vänjer sig. 

Mamma, fattar du? frågar hon och spänner ögonen i mig vilket får mig att känna mig som tre, max fyra år. 

p å f y l l n i n g




När jag kom till magasinet imorse så kunde jag glatt konstatera att mattorna blivit flera. Sist när jag var dit så fanns det bara en kvar. De småa, fyrkantiga, askarna med Värdefulla ord, Kärleksmanna och Manna har vi också fått in mera av. Den perfekta gåvan. Innan man paketerar in lådan så kan man ju ta ut kortet som passar bäst för tillfället och för just den personen man tänker ge gåvan åt och sätta fast den överst på paketet så har man ett passande kort. 

Vi har på gång med ett "provrum" också, det är många som efterlyst ett sådant. Tanken var att man skulle få prova kläderna i vårt förråd men det är alltid överfullt med påsar där så man knappt ryms in. Men nu har vi en idé och det enda som saknas är en händig kar som spikar upp några brädor och skruvar fast en stång så att vi kan hänga upp ett svart tjockt gardin som någon passligt nog har skänkt till magasinet!

OBS! Vi efterlyser också (förutom en händig man med hammare i handen) barnvagnar som ska till en by i Kosovo. De behöver inte vara moderna eller snygga bara de fungerar för ändamålet att förflytta barn i. 
Du kan maila till missionsmagasin@gmail.com. Eller skriva här på bloggen. 

v i


- mamm, har du dryft ett papp, frågade minstingen igår kväll då vi skulle fara till sängs.

Samma fråga ställde hon igen då vi vaknade.

För barnen är det en självklarhet att mamma och pappa sover tillsammans varje natt. Allt annat hör till ovanligheterna. Mamma och pappa. Det är en välsignelse. Det är något att tacka vår Herre över. Det är inte alla förunnat. "Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp" Jer 29:11. Hur ofta tackar vi över våra förhållande? Hur ofta ber vi om kraft att hålla kärleken blommande? Eller tror vi att förälskelsen, som förde oss samman, ska bära oss genom hela äktenskapet ...sådär bara? 

O, Mästare!
Låt mig icke så mycket söka att bli tröstad.
Som att trösta.
Icke så mycket att bli förstådd,
 som att förstå.
Icke så mycket att bli älskad,
 som att älska.
 Ty det är genom att ge,
 som man får.
Det är genom att glömma sig själv,
som man finner sig själv.
Det är genom att förlåta andra,
som man själv får förlåtelse.

t a v l o r





Vid magasinet har nya tavlor inkommit. De är gjorda av helt frivilliga, skapande, kvinnor som själva sponsorerat materialet. Det är väl det som är en riktig missionstanke - att ge utan att kräva nåt i gengäld. 
(priserna varierar beroende på vem som prissatt dem, storleken, ramkostnader osv) 
Om du också är en skapande människa, ung eller gammal, som gärna skulle skänka nåt som du själv pysslat ihop så tar vi tacksamt emot. Glädjen att se sitt eget "verk" hitta sin köpare överträffar känslan av att själv få betalt för varan! Det behöver ju inte vara tavlor - det finns ju en uppsjö med fina saker man kan tillverka själv - det är väl bara fantasin som sätter gränserna. 

Imorgon håller vi ju öppet igen mellan 10 - 14. välkommen!

ps. ni får ursäkta kvalitén på bilderna här på bloggen, jag har alltid bara med mig telefon då jag är vid magasinet. klick, klick.


Dölj inte dina talanger, de gavs till dig för att användas.
Vad är väl ett solur i skuggan? 
/B. Franklin


m j ö l i g t


Morgonstund har guld i mun.
Vår morgonstund hade mjöl i mun OCH på kläderna, på golvet, på mattan, i håret och lite överallt.
Men hembakade semlor är värt varenda mjölkorn som hamnat på fel ställe. 

Nu är det fredag med ett strålande solsken. Vi har almanackan på Juni bladet eftersom Ruth tror att det är hennes födelsedag då trots att det tydligt och klart står Edith 9 år! Svänger jag bladet till Mars igen så är hon där på ett ögonblick och ändrar tillbaks till Juni månaden med ett fågelbo på bilden. Nix, hon fyller inte i Augusti! Hon fyller i Juni och det vill hon ska vara NU (det skulle jag också vilja för det skulle ju betyda slutrakan på den långa väntan - så denna gång är vi helt överens!)
Själv känner jag för att njuta av solen genom smutsiga fönster. Skulle inte riktigt orka ta mig ut. Dessutom blåser det så mycket och min hårknocka kan bli rufsig. Alltid hittar man nåt att skylla på.  Men jag har sol i sinnet trots att jag inte känner värmen från den. Barnen däremot ska ut och leka, de får inte vara lika intorkad som deras lata mamma. 

Ha en skön fredag men ät inte för mycket färskt bröd - de jäser i magen!!

s å n g


Jag är ett ljus, vem kan säga så? Kan det va nåt att lita på.
Dom orden dom följer mig varje dag och leder mig fram när jag är svag.
Jag står på en bro och tittar ner på vattnet som flyter sakta fram.
Jag lyfter min blick mot Himmelen - och känner att där har jag mitt hem.

Jag drömmer mig bort till ett okänt land och resan den går över hav och strand.
Mitt rike är ditt hör jag i Hans ord - och letar mig fram till ett dukat bord.
Ja, mitt i min vardag står han där. Jag hör Honom viska - se jag är här.
Jag fylls av en längtan att åka hem och njuta av friden i Himmelen. 
Sara Sahba

* * *

Jag sökte efter ett garnnystan häromdan i ett skåp och ut ramlade Sara Sahbas skiva som jag inte lyssnat på på ett bra tag. Nu surrar den varv efter varv medan jag lagar mat, torkar borden, sitter i kökssoffan med en bok eller "härjar med barnen". Glöm inte bort era andliga skivor - ett lugn fyller oss alla då vi lyssnar på dem. Idag prövade jag på fenomenet att dricka kaffet utomhus och det var precis så ljuvligt som jag mindes det från ifjol men dessvärre var det kallt om rumpan eftersom jag glömde fårskinnet. Lite skarp och obekväm palle hade damen på bilden också så snart ska nog några bekvämare utomhusstolar införskaffas åt gravida Maria - hon kommer nämligen att ha XX antal timmar på terassen i vår har hon på känn...springa utmed vägarna blir det mindre av eftersom hon känner av sammandragningar så fort hon förlänger stegen och ska ta en raskare promenad. Sånt om henne. Nu lite klädvård - måste vrida upp volumen på skivan så det hörs till övre våningen. Ha det gott!!

Här nedan finns en sång av Sara på youtube. Så vackert!


l j u s. .&. .s a l t


När man ska försöka sammanfatta en gemenskapskväll i efterhand är det inte så lätt. Mycket av det som sades har redan fallit i glömska och med många tankar på en och samma gång så blir det hela en salig soppa. 
Temat var ju, Kroppen - Andens tempel. Leva i den, bli rustad för att utrusta. Man kan väl säga att den första delen av "föreläsningen" innehöll mycket om dagens faror/motgångar som vi som kristna möter och som vi måste ta ställning till - sånt vi inte ska blunda för. Vår uppgift som kristna är att tjäna Herren och tjäna andra. Vi ska fokusera mindre på vårt ego och fylla vårt inre med Herrens frid.
Vi är rustade för att rusta framtidens kristna. Djävulen vet precis att  -det som krokigt ska bli ska böjas i tid- och han vill få våra barn på villovägar. Om ett barn redan från barndomen blir matad med våldsfilmer, krig, skräp och allt annat skit som finns inom räckhåll så finns det alla verktyg i framtiden för att tjäna honom- den onde.  Det ska vi göra allt för att motverka. Vi kan inte prata för mycket om Guds kärlek med barnen. 
En intressant sak som hon tog upp var fenomenet hen som verkar vara ganska oskuldsfullt och ofarligt. Men vad händer med ett barn som blir uppväxt med hen fenomenet. Inte han. Inte hon. Utan hen. Jo, allt blir med tiden accepterat. Sexuella relationen behöver nödvändigtvist inte bara vara mellan man och kvinna och kanske hade Gud missat sig då han skapade barnet och "satte dit fel kön". Vi bör vara på vår vakt, ondskan är listig som en orm. Vi vill ju inte tillhöra världens barn utan vi vill vara Guds barn! Vi har evigheten i sikte, vi nöjer oss inte med mindre!
En viktig sak som jag  också tyckte kom upp var att vi idag är så rädda att "lägga oss i andras liv" trots att vi ibland ser att vår nästa inte har det lätt och är på väg bort från Kristi kärlek. Var och en ska sköta sitt. Punkt.  Men det är kärleksfullt att bry sig om andra om man gör det med det rätta sinnelaget. Vi kristna har en viktig uppgift att vara väckarklockor för andra som inte har samma syn. Du visste men du sa inget. Rättesnöret i våra liv är ju bibeln - vem är då vi som människor att blunda för det som så uppenbart är emot Guds ord!? En sak som Sanna tog upp var dagens samboförhållande som snart är betydligt vanligare än att folk ingår äktenskap. En kristen människa borde inte acceptera detta, vi borde inte blunda för detta och tänka att alla lever ju så. Nutidens mode. Gud har ju instiftat äktenskapet mellan man och kvinna och det kan ingen som är bibeltrogen ha undgått att läsa eller höra. Vi visste men vi sa inget. "Synd är synd hur mycket den än steks i smör".
Högaktuella ämnen som yoga och mindfulness togs också upp. Mindfulness är en av grunderna i den buddhistiska filosofin och psykologin med avsikt att minska lidande och finna lycka och stillhet.  Sånt ska vi kristna akta oss för. Vårt inre behöver blott fyllas av Jesu kärlek och andens frukter.  

Andens fruk däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Gal 5:22,23

Den andra delen av föreläsning handlade mer om vår kropp. Den är en gåva av Gud och vår uppgift är att ta hand om den så att vi kan tjäna Herren. Men om vi fokuserar för mycket på vår egna behov, vår egen kropp, våra egna intressen och bara matar vårt ego så kan vi missa Guds kallelse. Vi blir blinda för allt annat än det som gynnar oss själva. 

Kroppen är skapad till gemenskap - Kristi kropp

De gåvor vi får från Gud ska vi inte lagra inuti oss utan det ska vi föra vidare åt andra. Du hade - med du gav inget. Du visste men du sa inget.

Ge så blir det givet, Jesus säger så, den som delar med sig allra mest skall få.

Vi vet att Jesus har betalat biljetten till Himlen och att ingen kommer till Fadern utan genom Honom. 
Det vill vi berätta. Vi vet och vi vill säga.

* * *
Det var några tankar om gårdagens gemenskapskväll, en annan som var där kanske minns andra saker och kanske inte fick samma uppfattning som jag. Men en sak är säkert och som för varje dag blir allt mer viktigt. Jag har siktet på Himlen - det är det absolut viktigaste i mitt liv. Evigheten - nåt mindre nöjer jag mig inte med. Tack och lov att jag fick möjligheten att lära känna Jesus som min frälsare!

sitta ner



Snart får vi bänka oss, inte vid Esse å som bilden föreställer, utan i Punsar bönehus för en gemenskapsstund oss damer emellan. Vad passar bättre än det denna tisdagkväll!? 
Välkommen till Punsar bönehus alla som vill klockan 18:30 då det börjas med kaffeservering. Medverkande är Sanna Saitajoki/Fiia Gäddnäs, med temat: Kroppen - Andens tempel. Leva i den, bli rustad för att utrusta. Pengar för lotteri och kaffe går till missionen. 

"Ty där två eller tre är samlade
 i mitt namn
är jag mitt ibland dem." 
Matt 18:20

p a u s


Vi tog en paus från vardagen och styrde kosan till firmas hus i snörika Hedenäset. Skönt och avkopplande fast samtidigt tröttande att sitta timtal i bilen. Skönt sen att komma hem efter en resa. Borta bra men hemma bäst! Fast barnen tyckte nog att borta var bäst - som dom lekte i snön!! man blev igen påmind om att vi faktiskt inte haft nån vinter här hemma. Den blev skippad detta år.
På fredagen hade vi den obligatoriska slalomresan till Svanstein inbokad. Vår familj fungerade som publik och satte fart på brasan till korvgrillningen. På lördag var tanken var att damerna skulle shoppa hela dan - med obegränsad tid. Vi drog ett snabbt varv genom ikea, körde sen till rusta på en snabbis och SEN VAR JAG KLAR. Mycket konstigt! Jag håller på att bli konstig på riktig. Skrämmande. Jag har inte bara tröttnat på att köpa kläder och prylar. Jag har också tröttnat på att handla hem inspirerande mat. Önskar man kunde sitta hemma och klicka hem morötter och äpplen och se hur dom kommer levererad på linan som i Robin Hood. Verkligen önskvärt. 
Men allt har sin tid och nog blir också vårt kylskåp fylld med läckerheter så småningom. Imorgon har dock både Jens och jag arbete hela långa dagen och barnen får vara hos "deras dagmamma". 

Var inte rädd för att utvecklas långsamt,
var endast rädd för att stå still.
/ kinesiskt ordspråk

favorit i repris



Hon, som fyndat glittriga skor vid missionsmagasinet.
Hon, som packade kudden först av allt då vi ska på resa idag.
Hon som just pratade om att hon vill ha samma frisyr som Moa (Ediths klasskompis)

Hon hann mycket så länge mamma kissade.
Hur länge tar det att kissa!? högst en minut, lite längre om man tvättar händerna noga och pular en liten finne på hakan. 

När jag kom in i farstun och hon stod där nyfriserad kunde jag inte bli arg. Bara besviken inombords.
Hon tyckte hon var så fin. Jag tycker också hon är fin.
- Ruth, nästa gång ska vi fara till frisören och klippa dig, där brukar mamma klippa sig. Visst!?
- Nej, Moa far inte heller dit, svarade hon bestämt.

Här klippte hon sig senast, och här gången innan.

Full rulle med ännu en bulle


Det var full rulle vid magasinet igår kväll då jag kikade in. De sista fastlagsbullarna festade vi också på innan det var dags för de frivilliga som betjänade magasinet att diska undan, tömma roskisarna och låsa dörrarna. 
Igår gladdes mitt hjärta extra då jag träffade en kvinna som var på väg till en fattig by i Kosovo i början av April och henne kunde jag erbjuda kläder som vi tillsammans ska plocka ihop vid vårt lager. (kläder som inte blir sålda far ju vidare med hoppets stjärna eller åt andra personer med kontakter utomlands)

Tack vare alla er som skänker kläder så kan vi skänka vidare till de behövande.

Vi har ju öppet ännu idag 11-19 och på lördag 10-14 denna vecka.
v  ä  l  k  o  m  m  e  n 

lite tankar om alla tankar


Tack för alla kommentarer, det är så intressant att läsa vad andra tycker och tänker. Om andra reagerar överhuvudtaget eller om jag bara är en överkänslig, gravid, kvinna som äter fastlagsbullar som om hon fick betalt per halva. Såklart så var detta Johannas åsikter och som Pia skrev i en anonym kommentar så bör vi respektera andras åsikter. Men så tycker jag också att en person som går ut i "offentligheten" om annat än sitt eget alster eller sin egen person bör man vara försiktig vad man säger och i vilken vinkel man vill svänga historien. Man har ett ansvar över andras känslor.  "det var skönt att flytta bort från den lilla orten med den inskränkta kulturen" - ett citat som var lite överdriven kanske.  Inskränkt betyder ju begränsad, minskad, reducerad, insnävad, trångsynt osv....En positiv sak var ju iallafall att hon gillade vår sångtradition! (även om vi inte uppskattar musik)
De flesta i vår nejd är medveten om att just vår väckelserörelse fått ta emot en hel del "skit" (ursäkta ordvalet) de sista åren. Som vissa, de flesta, egentligen nästan alla är helt oskyldiga till! Därför tycker jag vi har rätt att reagera. Vi måste få känna oss sårade då vi läser om "oss själva" i negativ anda.

Men nu lämnar vi detta ämne och jag hoppas att alla som läste mitt inlägg inte tog illa vid sig, isåfall ber jag om ursäkt! Detta är ju bara en simpel blogg med ännu simplare åsikter. Mina åsikter. Kanske inte dina. 

Man är den man är - den man önskar vara-
 stiger alltid åt sidan för den man faktiskt är.
/Maria

b u l l e n


Mannen äter högst en bulle, om ens det...
Edith två.
Ivar en.
Ruth en halv (den andra halvan åker i roskis - den saknar ändå allt grädde)
Kvar lämnar 7.

Om jag tar en nu innan lunch.
Sen en som efterrätt. 
En på kaffepausen vid jobbet.
En till efterrätt efter kvällsmaten.
En till kvällskaffet
och sen äter jag en då jag kör hem från arbetet.

Då lämnar en och den kan vi spara tills imorgon.

Allt löser sig. Ha en fin fettisdag!

a r t i k e l n


Snabbläste söndagens artikel om den första leastadianska prästen från Österbotten i jobbet i söndags. Läste den grundligare sen då jag kom hem och är förundrad. Förundrad över hur två kvinnor, som bodde i samma by under uppväxten, gick till samma bönehus och var i samma ålder kan ha så olika uppfattningar om väckelsen. Fast självklart är det ju den närmaste kretsen, familjen och de närmaste släktingar som påverkar barndomen och uppväxttiden mest. Helt klart så beskriver två personer samma träd på olika vis - beroende på från vilket håll den ses.
Att flickor i vår "krets" skulle ha haft barnpassning som hobby (och deras framtidsmål endast var att bli en god mor med en drös av småttingar runt fötterna) var nog inte riktigt så jag uppfattade mig själv och mina kompisar. Vi är precis lika intresserade av studier, litteratur, hobbyer, resor, träna på gym som alla andra. Vi är inga konstiga utbölingar som kallas leastadianer som sitter hemma och tycker synd om oss själva som är så syndiga! (ursäkta om jag överdriver) Jag håller helt med om att "Risken med att betona synd och omvändelse extremt mycket är att människan och hennes roll kommer i förgrunden i stället för Gud"
Överlag tyckte jag att artikeln i sin helhet gav en väldigt negativ syn på kvinnan inom väckelsen. Bara för att majoriteten är kvinnoprästmotståndare så är vi inte kvinnomotståndare. Absolut inte. 
Kvinnoprästfrågan kommer jag nog aldrig att skriva om här på bloggen eftersom jag inte känner mig beläst på området. Men jag har en konservativ syn i fråga och tycker mannen ska bära prästkrage. 
Vi ska också komma ihåg att mycket kan citeras fel då det gäller tidningsupplägg. Missförstånd uppkommer ganska snabbt och en sak man kanske säger i förbifarten, som ett skämt, kan bli huvudrubriken. 

"Och min bön är att er kärlek ständigt ska växa och bli rik på insikt och urskillning, 
så att ni kan avgöra vad som är väsentligt" Fil 1:9-10

i n t e n s i v


Det blev en intensiv helg med program från morgon till sena kvällar. Jag har knappt hunnit sitta i soffan och slöa - än mindre vila en halvtimme i sängen. Det trevligaste av allt denna helg var nog ändå känslan då jag drog på mig mammatightsen från humefun - one time on, never off! var deras passande "logo". Fast jag vill nog ha off mina gravidkläder, att gå och vara gravid resten av livet känns minst sagt motbjudande. Trots värdens mjukaste och skönaste mammabyxor!
I lördags var vi och bowlade hela familjen P utan våra efterträdare, jag var dock publik eftersom bowlingen lockade mindre än att sitta bekvämt och titta på. Men vid Pedrinas deltog jag i ätandet med iver och det var det godaste jag ätit på länge. Förresten, vad är det godaste man ätit!? Det tror jag inte man minns. Det goda läggs på det goda och man minns inte det godaste. 
Igår inleddes mitt tredagarspass vid jobbet, fortsätter ikväll och imorgon kväll. Ikväll arbetar jag istället för nästa tisdag kväll eftersom jag då inte vill missa gemenskapskvällen igen pga av kvällskifte. Skolan börjar för Edith  idag och dagklubben för Ivar. Bra så, nu får jag igen glädjas åt våra morgonpigga barn. Ruth får följa med mamma till magasinet med några påsar klädhängare som vi fått. Fösta dagen på ny vecka. 

Tack, min Gud, för vad som varit,
tack för allt vad du beskär.
Tack för tiderna som farit,
tack för stund som inne är.
Tack för ljusa, varma vårar,
tack för mörk och kulen höst.
Tack för redan glömda tårar,
tack för friden i mitt bröst.

v å r k ä n s l o r



Det här med vårkänslor. De vaknar då räfsan kommer fram. Så är det bara. Ett annat vårtecken är lekande barn i sandlådan och hunden som snusar på frasspiss runt husknuten. Edith funderar om vi ska plantera mycket blommor i sommar samtidigt som jag funderar om vi skulle spruta cement över hela gräsmattan och rabatterna och på så sätt skapa en lättskött trädgård. 
Visst, snön kommer troligtvist att komma tillbaks, men den kommer också att smälta och då är åtminstone hälften av trädgården "städad". Strax innan jag for in så kände jag doften av rök så nån annan har också städning på utsidan som dagens meny!