h ö s t r e s a

Den 5 - 9 September åker vi på en bussresa till Ryssland. Bussen startar från Haldins bussgarage kl 06.00 
Vi kör genom Finland via Kuopio till Värtsilä, på morgonen tar vi en kaffepaus och på eftermiddagen äter vi på finska sidan före gränsöverskridande. På ryska sidan kör vi till Vitele kyrka, där har vi aftonandakt och kvällsmål. Vi övernattar där i kyrkan. 
På fredag kör vi via krigsområden Svir, Janeba och fortsätter sen resan till Petroskojkyrkan där vi äter middag. Kvällsprogrammet är ännu öppet men de som ska sova i Privata hem blir informerade där, andra övernattar på hotell Pohjola i centrum av Petroskoj.

Högmässa i Petroskoj Kyrka
 På lördag åker en del av resenärerna på högmässa till Derevjanka kyrkan. Ungdomar har ett eget program i Petroskoj, sen blir det lunch 14:00 tiden i Petroskoj kyrka. Efter lunch ett möte med församlingsborna, sen en rundtur i staden. På kvällen ca 18:00 kör vi med buss till ett grillställe (Kosalma) vid en sjö där vi grillar korv och umgås, sjunger och har kvällsandakt.


vid stranden i Kosalma, "smörgåskastning".
På söndag har vi en gemensam högmässa i Petroskojkyrka. Två mindre grupper åker med taxi till Kontopohja och Tjalna, för att sedan återvända till Petroskoj för lunch. Kvällsprogrammet är ännu öppet men ev blir det nån kvällssamling och så umgås vi. Själv tycker jag det är bra med ett inte alltför fullspäckat program, meningen är ju att man ska ha tid att lära känna varann. Språket är inget problem eftersom många av ungdomarna där pratar engelska och vissa till och med finska, och de tolkar gärna så man kan samtala med de som enbart pratar ryska. (Blygheten och den finska reservationen lämnar vi här hemma!)
Matsalen i Petroskoj kyrka.
På måndag är det bussresan hem som står på programmet, när vi körde med bil tog hemresan 11.30 h...men jag kan tänka mej att det tar några timmar längre med buss. 

Bussresans pris på ett ungefär (inkl visum):
Sover man i Privata hem så kostar det ca 280 E
sover man tre nätter på hotell, 450 E

g n ä l l


Morgonen började med gnäll hos oss...redan när den yngsta tösen kom nerklampande för trapporna så hördes det på tonen att inget var som det skulle. Kände hur irritationen steg när hon låg på golvet och tjurade, jag hade verkligen inte lust med nån "Tom tvärtom dag"! Hon ville inte vara i famnen, inte vila sig en stund på pappas sida, inte sitta i soffan och absolut inte dricka sin välling (ja, vi har återupptagit vällingdrickandet på morgonen så att hon får i sig nånting på morgonen, annars äter hon typ en tugga av ett bröd), syskonen ihärdiga försök att få henne att sluta tjuta ledde ingenvart. Nej, hon låg bara på golvet och sparkade i soffkanten. Jag höjde rösten och hotade med att vi ger vällingen åt Elia som snart skulle komma hit. 
...om en stund, när hon lugnat ner sig lite och sitter på stolen mellan syskonen vid köksön, säger hon med ynklig röst, mamma, ja har sjuk mage....
Plötsligt rann irritationen av mig och ersattes av en stor ömhet och förståelse, inte smakar ju morgonmål nåt vidare om man har magknip, och allra minst orkar man vara på gott humör. Jag tog henne i famnen och satte ner henne på köksbänken nära diskhon så hon inte skulle spy över hela köket (för en vecka sen spydde ju hennes storebror en gång så tydligen har vi några relativt svaga bakterier i rullning här) Stackars lilla tjej! Magknipet gav med sig om en stund och hon envisades med att äta ett bröd och dricka saft....fåse hur denna dag utvecklas......

Älska mig mest när jag förtjänar det minst
för då behöver jag det bäst!

Nu öser regnet ner, åskan mullrar och vi får tända lamporna i taket, hur mysigt som helst!

längtar efter ett dopp


barnen sitter på terassen 8:30 och vill fara och simma NU....och visst, vi har redan 20 grader i skuggan och att sitta i solen känns redan på morgonen olidligt, idag får vi nog en värmebölja....kanske till och med mamma tar sig några dopp i ån!

härligt med sommar och simning!

att vara kristen

Ibland funderar jag hur andra, icke troende människor, tänker om vi kristna. Tänker de att vi är människor med långa "syndalistor" som innehåller regler för vad vi får göra och vad vi inte får göra, tänker de att vi är fromma i kyrkan och däremellan lever som "vanligt" utan att tänka på tron. Tänker de att vi är som fariseérna som högmodigt skriker ut sin tro så att andra ska höra och bli imponerade och att vi ger allmosor till de fattiga för att andra ska se och så att vi själva kan skryta över detta. Eller ser de oss som ett särskilt folkslag, som har ringen sluten och inte bjuder in andra. Skulle de vilja vara med men inte vågar. Eller tycker de att vi kristna verkar ha det tråkigaste och strängaste liv man bara kan ha och är tacksam över sin icke troende livsstil....ibland undrar man ju....när man inte själv varit en icke troende människa...

För mig personligen är tron lika viktig som luften jag andas, Jesus är närvarande i allt jag gör. Han kräver inte att jag ska göra si eller så eller vara sådan för att passa i hans sällskap. Det enda han vill är jag helt och hållet blir Hans, att jag tror på Honom och inte tvivlar på att Han tog mina synder med sig på korset. Så enkelt har Herren gjort det för sina barn, varför krånglar vi så ofta till det!? Lina Sandell har skrivit en mycket vacker sång som just handlar om detta - att följa Jesus eller att välja att vända honom ryggen.

”Har du mod att följa Jesus”, ljuder frågan mången gång.
Se dock här en annan fråga, framställd i vår enkla sång:
”Har du mod att bliva borta, när din konung kallar dig,
Kallar dig till evig glädje, evig salighet med sig?”

Har du mod att välja döden, när dig livet bjudes än?
Har du mod att låta Jesus ohörd vända om igen?
Har du mod att vända ryggen till Guds rikes bröllopssal
Och i stället sorglös vandra mot ett djup av sorg och kval?

Har du mod att ännu drömma om ett liv av lycka här,
Fastän du så många gånger sett, hur arm den lyckan är?
Rikedomen tar ju vingar, nöjets rosor faller av,
Och du kastas kring i världen, lik ett spån på stormigt hav.

Har du mod att nalkas graven, utan något grundat hopp,
Mod, när evighetens portar snart för dig ock springer upp?
Har du mod att slå i vädret Herrens maningar och bud?
Har du mod att utan Jesus träda för all världens Gud?

O, besinna dig, Han kallar, kallar dig i nåd ännu.
Skall Han väl förgäves kalla dag från dag? Varför dröja?
Lyssna till hans Andes maning! Hör, Han klappar troget än!
Har du mod att längre sluta hjärtats dörr för denne vän?



Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. 
Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.
  
                                                                                                                   Matt 7:17-20

8 år



Vårt kära förstfödda barn, Edith, blir idag 8 år! att tiden går snabbt är inte bara ett slitet uttryck utan det är verkligen så...tiden går så otroligt snabbt....denna sommar kommer att gå snabbt, sen kommer vintern och vips börjar snön som just föll att smälta igen, snart sitter vi som gamlingar i gungstolen och ser på de små barnen som då blivit medelålders...vilken lycka att vi har Himlen och evigheten att se framemot då detta jordeliv bara susar förbi och inte är blott solskensdagar! Det är just detta som jag vill lära mina barn mest av allt, att ha Jesus levande i sitt hjärta - Han som är vägen till Himmelen!


Tar man kort av födelsedagsbarnet så tar man givetvis också kort av syskonen. Inga orättvisor här inte!

Medan vi försöker lära våra barn om livet,
lär våra barn oss vad livet egentligen handlar om!
               -Angela Schwindt

p a r k e n


Vi är just hemkomna från stan med varsin makuuni godispåse...hur gott som helst!
Samtidigt rastade vi barnen i parken en stund och jag hade glömt vilken vacker park vi har i Jakobstad....där fanns blommor och andra växtligheter i massor! så vackert!
De stora guldfiskarna i dammen fascinerade barnen allra mest, och alla gångar och trappor.
- mamm, ta kort åv jag tå jag trappar, sa Ruth!

m i d s o m m a r






önskar alla som kikar in här en riktig trevlig midsommar! för oss blir inte midsommarfirandet riktigt som vi hade planerat eftersom mellanbarnet spydde igår. Men idag mår vi alla bra och är på gott humör trots att vi inte firar på stjäre....


Vi älskar därför att Han först älskade oss.
  Johannesbrevet 4:19

L u n d a g å r d


Förra veckan (eller var det rentav för två veckor sen?) var jag på besök till den mysiga butiken Lundagård. Köpte hem ett vykort att rama in och en  "wc skylt"...köpte också två vackra  ljusstakar men de stoppades i skåpet i väntan på hösten...(fast denna mulna, kalla, torsdag skulle man ju nog kunna göra tillvaron lite mysigare med levande ljus)

nu ska jag däremot shoppa mindre roliga saker, nämligen mat! Dessutom har vi en tjej som fyller 8 år på söndag så henne ska vi också fira, så nu blir det att köpa hem glass i stora lass!

kopierat

Det livsfarliga vattnet! texten från denna blogg  (kopierar detta eftersom jag tycker det är högaktuellt nu i midsommartider då man ofta vistas vid vattnet)
Ibland brukar jag prata med mina kolleger om vad vi som jobbar inom barnsjukvården är verkligt rädda för. På första eller andra plats för de allra flesta kommer drunkning (det andra som vi är rädda för är barn som sätter i halsen så de inte kan andas). Vi träffar då och då barn som kommer in efter drunkning.
I bästa fall är det ett barn som andas och är levande, då kommer en livrädd förälder med som hittade barnet på en gång (inom en halv minut) och kanske behövde göra lite hjärtlungräddning. I annat fall, när barnet legat under vattnet i mer än 2-3 minuter, kommer ett barn med pågående hjärtlungräddning i ambulans.
Vi fortsätter hjärtlungräddning på tvååringen, eller femåringen, eller elvaåringen. Och fortsätter. Och fortsätter. Ibland kommer hjärta och lungor igång igen. Då väntar en lång vårdtid på sjukhus och en mycket svårvärderad framtida hjärnfunktion. Vissa (särskilt de som drunknat i riktigt kallt vatten) kan tillfriska i princip helt, andra får obotliga mycket mycket svåra hjärnskador.
Ibland dör barnen på akutrummet. Förstår ni varför vi är fullkomligt livrädda för vatten?
Lite vatten räcker
Barn kan drunkna genom att ramla och lägga näsa och mun i en djupare vattenpöl. Barn kan definitivt drunkna i sin plaskpool. Därför ska små barn alltid ha en vuxen bredvid som inte släpper dem med blicken när de badar eller plaskar i vatten. Smartphoneförbud!
Större barn, 4-5-åringar, kan man låta plaska i grunt vatten utan fullständig tillsyn efter att man låtit dem prova att lägga ansiktet i vatten och resa sig igen.
Barn drunknar tyst!
När barn ramlar i vatten kommer de inte skrika. De kommer inte fäkta med armarna i de flesta fall utan bara börja andas in vatten och sjunka, eller flyta med huvudet nedåt. Därför måste barn vid vatten övervakas hela tiden! Varje sekund! Av en simkunnig vuxen.
Barn som inte själva förstår att det är farligt att ramla i vattnet måste hållas i handen. Hela tiden.
Använd flytväst!
När ett barn leker vid vatten där det inte bottnar, på klippor, brantare stränder eller bryggor, eller på båtar, använd alltid flytväst! Det ska vara en flytväst med krage (den vänder sig så barnet ligger med huvudet uppåt automatiskt). Spänn grenremmen. Om inte kommer flytvästen tryckas upp över barnets huvud och inte fungera. Låt gärna barnet provbada med flytvästen på så ni båda vet hur det känns att vara med den i vattnet. Icke-simkunniga barn ska inte släppas med blicken även om de har flytväst.
En person ansvarig för vaktandet!
En situation som jag vet lett till flera drunkningsolyckor är när flera vuxna funnits vid bassängkanten/strandkanten och alla tänkt att någon annan nog vaktat barnet. Det är lätt att förstå tycker jag, och viktigt att undvika. Kom överens om vem som är badvakt. Byts av, och gör det tydligt. ”Kan du ta över badvaktandet nu så går jag och läser en bok/simmar en tur/äter en glass/läser min favoritblogg”.
Lär barnet simma!
Med vetskap om detta är det väl helt självklart. Lär barnet simma! Jag skulle inte klarat av att lära Isak simma själv, även om jag är bra på att simma. För oss har simskolan under det här året varit en fantastisk (och dyr) investering. Det är skamligt att simskolan måste bekostas av barnets föräldrar tycker jag. Jag skulle önska att alla barn från fyra års ålder fick samhällsfinansierad simskola tills de var simkunniga.
Så är det inte alls idag. Den fantastiska simskola vi gått i (med varm bassäng, små grupper, föräldrar i vattnet och duktiga instruktörer) kostar 210 kr per gång. Fyra-femårsåldern brukar vara en bra ålder att börja i ”vanlig simskola”. Sedan finns babysim för lägre åldrar, där man jobbar mycket med vattenglädje och självräddning, men det blir väldigt dyrt att gå i det från födseln. Men gillar ni det, har tid och råd, så gör det!
Om du inte har råd med simskola
De flesta kommuner har billigare simskolor, i vissa kanske det är kostnadsfritt? Om du inte har råd med simskola skulle jag rekommendera dig att söka bidrag från fonder och stiftelser för ”barns vård och fostran”. Kyrkans diakoner brukar vara bra på att hjälpa till med sådant, eller så kan du googla. Majblomman är en sådan stiftelse som borde kunna ge bidrag tror jag.
Kanske är ni flera som kan gå ihop och söka pengar till en kostnadsfri simskola. Kanske kan ett kommunalt bad sponsra med bassängtid, någon siminstruktör ställa upp och jobba ideellt? Kanske finns föreningar som är intresserade att hjälpa till. Röda korset, Svenska kyrkan, Makalösa föräldrar?
Sammanfattningsvis: vatten är livsfarligt! Vakta alla barn som inte kan simma varje sekund! Lär barnet simma så snart som möjligt.

l e g e r a




Igår öppnades en ny, vacker, inredningsbutik i Kokkola. Legera är verkligen värd ett eller flera besök, bara se på alla fina inredningsgrejer där, andas atmosfären där, att beundra de vackert målade väggarna i olika gråa nyanser (på nedersta bilden skymtar tre olika nyanser) och träffa de glada försäljarna, Cecilia som öppnat butiken och Malena (bloggdrottningen Malenami) som ska vara försäljare där, gör vardagen extra exotisk!
Så nu skulle jag ju vilja måla hela världen grå...åtminstone några väggar hemma.....
Ser ni förresten de stora korgarna på nedersta bilden, de fungerar lika bra som lampsrmar som förvaring av kuddar och plädar, häftigt va! och NU i skrivandets stund kom jag på var jag skulle kunna ha en sån lampa!! vadå ändlös!?

vackra sibirien

Utomhusgudstjänst i Bolanka, På denna plats stod kyrkan som blir flyttad till Karatusa.




observera  hästen som vallar korna.


vildhästarna 


en promenad genom byn, gillar klänningen.



innergård

härliga byar


underbar utsikt som inte gör rättvisa på bild enl mannen.


saslik, lär ska vara jättegott!

rikligt med snö på sayansbergkedja



vy över en del av staden Krasnoyarsk



borschsoppa när den är som bäst!


Har fått ta del av resminnen idag, jag påminde mannen om att ta många kort under resan och han gjorde mig inte besviken, han knäppte över 700 kort....så nu känns det som om jag också varit med på resan. Han tog också en bild (i smyg) av sin reskompis som han delade sovkupé med på vår tionde bröllopsnatt (en kvinna på 50+, hade det varit en ung blondin hade han nog inte yppat sig om denna lilla detalj, ha haa......de sov ju ändå inte mer än 80 cm från varandra)!
Slutet gott, allting gott. Nu fortsätter vardagen och arbete för mannens del, och snart får vi fira midsommar...härliga tider!

nästan tipp topp


inatt får vi "storfremand" så nu har vi städat dagen lång...frun i huset blev så ivrig så hon till och med grabbade tag i fönsterskrapan och avverkade 8 fönster.
nu ska tvätterskan hoppa i duschen för inte kan man ju lukta som en svettig essebo då mannen behagar komma hem inatt. (ett dygn tidigare än planerat dessutom eftersom de bokade om den sista resetappen)

Ivrigaste är frun att få hem mannen i huset. Edith längtar också efter sin pappa. Ivar å andra sidan funderar mest på att jag INTE får fara bort 1 timme på torsdagkväll då det är jumppa och för Ruth kvittar det vem som är hemma bara hon får "måra" på med sitt, undrar vilken min hon får då hon ser sin pappa då hon vaknar...flugorna som surrar runt mig kommer däremot inte att få träffa gubben eftersom deras minuter är räknade.
Nati, nati!

b l i x t e n



Normalt har vi två katter, men den ena, Lovisa, har varit borta i över en månad nu....det känns som om han (ja, Lovisa är en frass och är knappast den första katten vars namn inte passar till dess kön) inte planerat att komma hem på ett bra tag. På nåt vis tror och hoppas jag att han lever och mår bra nånstans...troligtvis får han godare mat hos nån annan...kanske rentav musch! (som min bror säljer)
Så nu har vi bara Blixten att gosa med och vi saknar vår tuffa Lovisa!


Lovisa till vänster, har nån sett denna katt så får man gärna höra av sig!

för liten och för stor


vi beställde ju HM kläder häromdagen....Ivars spidermandräkt hade jag tydligen beställt i nr 98 - 104 (Ruths nummer) och den var lite kort i ärmarna och benen (syns bättre i verklighen så han fäktas med armarna) men han vägrade medge att den var för liten och jag undviker alltid att returnera nåt som jag beställt (så jobbigt)! så den får hänga med en tid och sen sparar vi den åt Elia (syrrans son). 

Ruths klänning var tydligen väldigt stor för sin nummer och liknande ett nattlinne då hon hade den på sig, vi försökte förbättra med bälte, hatt och gummistövlar men resultatet blev ändå inget vidare. Då åkte symaskinen fram och så sydde jag in den i midjan, kortade av axelbanden och nu intalar mej att den sitter perfekt åt vår lilla tjej. 

Själv beställde jag en svart klänning (jo, jag vet, det är väldigt färglöst) trots att det bara fanns stora numror kvar, beställde två numror större än jag normalt har och till min stora fasa passade den!...(okej, jag sydde in den pikolite men det var nog bara för att jag ville få mig själv på gott humör)

Åt Edith hade vi beställt ett par skor som var lite för stora så de sparar vi till nästa år...lippisen åt Ivar spänner på hans huvud så den får vi också ge vidare åt en mindre kusinmodell.....jag behöver knappast tillägga att det är länge tills jag beställer kläder via nätet nästa gång!

14.6 2013


14.6 2003 blev jag fru Björkskog.
Idag, på vår tionde bröllopsdag, sitter jag i köket och lyssnar på köttsoppans puttrande, Ruth sitter här bredvid och är bekymrad över sina händer som hon målat med permanent svart tuschpenna. Edith och Ivar ska och kolla på kusinernas nyinköpta husvagn efter maten, och det är nästan lika roligt som att fara till PowerPark. Deras pappa, mannen som Gud utvalde åt mig till äkta make, lever cowboyliv i Sibirien. Han kommer hem om 6 dagar.
Livet är bra förunderligt men jag är väldigt tacksam över det, tacksam över ett lyckligt äktenskap, tacksam över våra barn, tacksam över vårt hem som känns som vår rätta plats på jorden och tacksam över vår nya självgående gräsklippare som gjorde att gubben överhuvudtaget kunde fara på denna två veckors långa resa! 

ps. nu hoppas jag att min man blev hästbiten och vill att vi ska köpa en egen, tänk vad härligt det skulle vara att titta på sin egen häst som betar i hagen nedanför köksfönstret!

PowerPark





Redan innan min man for på långresa så lovade jag barnen att vi ska fara till PowerPark då pappa är borta, vilket resulterade i att barnen tjatade och frågade av pappa när han ska fara till Ryssland så att dom slipper till PowerPark. 
Och idag, efter en veckas ännu intensivare tjat, så blev resan äntligen av. Och som vi har njutit och haft roligt! Edith (som var väldigt ivrig att åka i allt om hon bara fick) satt längst fram i stockbåten och tvekande inte en sekund, själv har jag med åren blivit allt mer övertygad om att jag helst står med båda fötterna på marken. Därför tog jag gladeligen hand om barnen så länge vi tittade på när Kata (hon har också sin man i Ryssand) och syrran åkte i den förskräckliga bergochdalbanan. Elna (den söta tjejen i gul tröja) som stod brevid mej frågade tvivlande om hela uppbyggnaden kan rasa? och jag svarade så övertygande jag kunde, nej om ett bräde går av så finns det tusentals andra som håller upp banan....men samtidigt tänkte jag för mej själv, skulle inte hela denna uppbyggnad kunna rasa?

För övrigt kan jag konstatera att denna nöjesfält passar utmärkt åt vår familj, det finns mycket för alla åldrar...nästa gång hoppas vi dock att våra män har möjlighet att komma med. Åtminstone vi saknade vår pappa där mellan alla attraktioner!