t i l l b a k a b l i c k


Bilder lånade av Linda. En vacker, färgsprakande höstdag i Svealand. 
(helgen då vi var till stugan i Hedenäset)
 "Harmt" bara att vi hade så många barn att vakta så vi inte riktigt kunde njuta av den idylliska platsen. 
Forsens brus överröstade nästan mina och Lindas förmanande ord, akta, försiktigt, akta, fara int så näära!


Jag älskar ju hösten och skulle gärna fara på en ordentlig, lång höstvandring varje år. 
Men med småbarn så är det just sånt man skjuter på framtiden.
Allt har sin tid. Nu gör vi sånt som passar vår familj och dit hör inte långa vandringar.

susar i säven


Eller rättare sagt, det susar i öronen då vi cykler fram. Nu borde vi ju köpa en hundmössa åt Nova också, hennes fladdrande öron blir ju lika kalla som våra då vi cyklar fram i höstrusket. För givetvis kommer Nova med då vi cyklar iväg, hon gillar att sitta i sin cykelkorg...åtminstone har hon inte hoppat ur den ännu.

Nu ska jag äta maletköttsoppa, mera spännande än så blir inte lunchen.
Mera spännande än så blir inte denna dag. Borde fara till bibban, har nån nåt boktips?

sånt som stör


Handen på hjärtat, skulle inte dessa skrubb dörrar störa dig också?
skrubben är dessutom mörk och onödig, förvaring har vi gott om i detta hus från förr. 
Problemet är bara att han som skulle kunna fixa bort dessa dörrar inte alls tycker att de stör. 
Han snarkar och sover så gott ändå.....


Förresten så borde jag köpa mysiga kuddar som matchar det nya sängöverkastet...
nu vill jag ha mys-pys-höst-säng.

Sånt funderar jag på denna blåsiga onsdag, nu ska jag dricka tredje koppen kaffe, har
rört ihop chokladbollar och hade helt glömt bort hur ljuvligt goda dom är!!
Snart dags för föräldramöte vid skolan, ska hjälpa till med serveringen så det blir att palla sig
dit ganska tidigt. 

rida, rida rankka....


 Rida, rida, rankka, hästen heter Marta...vi som var publik skulle också gärna ha hoppat upp på hästryggen och till Ivars stora glädje fick han rida ett varv då Edith hade färdigt. Bakom Edith kommer Elna ridande, hon är Ediths småkusin.

- usch, va du loftar (luktar häst), sa Ruth då vi kom hem!!

Själv tycker jag hästar doftar underbart!

k ä r l e k


Jag kikade nyss in på bloggen Kvintettfamilj och där finns en gallup om hur man träffade sin kärlek, här. Var det vänskap, passion eller förälskelse. Helt otippat så lämnade mina tankar på det här med kärlek. Nu tänker jag inte börja hålla nåt föredrag om hur vi träffades utan kan bara konstatera att vårt förhållande har blivit djupare, helare, lyckligare och rikare trots att vi samma kväll som vi blev tillsammans körde rakt ner i ett djupt dike (vattenplaning) längs med riksåttan och starten inte blev den bästa. Vi fick vifta åt en pojkyngling som hade varit på traktorrally i Nykabi som kom och drog upp bilen. Heja, bara vilken romantisk start vi fick.

* * *
Jag var en gång, för några år sen, på en gemenskapskväll där temat var nåt med äktenskapet (jag minns inte ordagrant). Då blev det pratat mycket om skillnaden mellan kärlek och förälskelse. Jag minns inte så mycket från just detta tillfälle men har ett vagt minne av spisen och vardagsrumsbordet (detaljerna minns jag inte men på ett ungefär).

Kärleken målades upp med denna bild: Ett par som sitter i vardagsrummet och har en brasa som brinner i spisen. Inget är extra exotiskt och häftigt utan situationen är trygg, hemvant och kärleksfull. Värmen strålar ut i en jämn dos och man får inte för varmt, men inte heller för kallt.
Förälskelsen målades upp med denna bild: ett par som istället för att sitta vid spisen tänder eld på vardagsrumsbordet för att värma sig och få en ordentlig, sprakande, brasa! De får en häftig och spännande upplevelse där de nästan håller andan för att se om gardinen eller soffkanten sprider elden vidare. Värmen som strålar ut från brasan är heta under den korta tid som bordet brinner.

Men hur slutar historierna? Spisens värme värmer länge, glöden känns varmare än själva brasan och kan man röra om den så att den får ny glöd. Brasans sprakande bidrar till en harmonisk stämning i rummet.
Vardagsrumsbordet, som var väldigt häftig att tända och där brasan blev stor och kraftig, slocknade hastigt. Värmen, som var så påtaglig, byttas snabbt i kyla då den slocknade. Rummet blev ett kaos av allt detta. Först en stor brasa - sen en askhög på golvet. 
* * *

Nu kan man ju tycka att historierna är lite konstiga. Vem i all världen skulle tända på ett vardagsrumsbord!? Jag tror inte att man ska fokusera på just bordet, utan tänka djupare. Vart leder förälskelsen? Förälskelse är ingen varaktig känsla som håller i sig år efter år. Om den inte övergår i kärlek så dör den ut!

Äktenskapet byggs inte upp på förälskelse, det krävs mera än det. Det krävs kärlek, livslång kärlek. Och hur man håller kärleken levande är ju ett skilt kapitel. I vårt fall förlitar vi oss på Guds kraft. Vi är övertygade om att hans hand vägleder oss genom alla de prövningar som varje äktenskap hamnar inför.

"Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, 
och den som älskar är född av Gud och känner Gud." 1 Joh 4:7

l e k


Jag sitter här nere i min ensamhet och hör hur barnen leker på övre våningen. Jag kan inte klaga, sämre kunde man ha det en måndag kväll trots att minuterna tickar långsamt på nåt vis.....

vi på saltkråkan


Barnen har fått en ny dvd, vi på saltkråkan, och jag kan inte riktigt hålla mig därifrån då de tittar på den. Denna film tittade jag på då jag var liten och gamla minnen kommer upp. (Då observerade jag inte hur torr hunden Båtsmans svans var den dagen då familjen Melkersson kom till Saltkråkan och regnet öste ner)...citerar ett utdrag då de går till deras hus som de hyrt över sommaren.

- Pappa, vad glor dom på, tror de det är nån cirkus som kommit hit? frågar Pelle
- cirkus Melkersson i regnväder är väl en underbar syn.

Mina söta, snälla ungar, vart drar jag iväg med dom
Nej, huset är ju underbart. Det sa agenten, alldeles underbart!

- Pappa, vet du om att det regnar in i snickargården?
- ja, det blir underbart. VA SA DU??
- ja sa det regnar in.
- nej, struntprat, det regnar inte in!

Tänk om det regnar in, det skulle vara så likt mig att måsta hyra ett hus utan både väggar och tak. En större dumsnut än Melker Melkersson har väl aldrig setts på saltkråkan.
Det är väl därför alla stirrar på oss.

-----------------------------------------------------------------
Jag är ju inte ensam om att gilla Astrid Lindgrens filmer, favoriten var/är helt klart Barnen i bullerbyn, sen gillade jag också Madicken och Pippi. Lotta på bråkmakargatan var också en rolig tjej. Ronja rövardotter var för hemsk så den ville jag aldrig se då jag var yngre. Numera tittar jag aldrig mera på filmer (förutom då jag smygkikar över axeln på barnen en stund). På nåt vis så klarar jag mej riktigt bra utan dessa fantasivärldar...man blir liksom van att aldrig kolla på nåt, ointresserad...till och med Ernst sommar orkade jag inte följa med, undrar hur hans sommarpalats blev till sist......

det lilla avgör



Jag har prenumererat på tidskriften Den lidande kyrkan ända sedan jag för ett år sedan var och hörde om Dr Daniel Shayesteh livsberättelse och samtidigt berättade Johan Candelins lite om situationen på missionsfälten. Jag blev djupt berörd den kvällen och varje gång tidskriften dimper ner i postlådan så blir jag påmind om deras värdefulla men farliga arbete. Förföljelsen är stor och de kristna martyrerna är många!

Med varje tidning kommer det med en räkning. En räkning som vädjar om pengar. Skulle Maria kunna bidra med en slant eller måste hon spara pengarna till en ny vinterjacka eller ska hon samla slantarna på sparkonto med tanke på nästa sommar då nya betongplattor ska fixas vid terassen och nya utemöbler ska införskaffas?? Dela med sig, eller snåla - en vanlig fråga får man tåla. Om du har ett äpple vill du dela det med mej, eller tar du hela själv, va! (en sång som jag minns från lågstadiet)

Nu ska jag skärpa mig, ge mera åt andra! och tänk om alla ni 500 som idag kikar in idag på min simpla blogg skulle tänka detsamma och betala in minst 10 euro idag, det skulle bli 5000 euro. Det tar 5 minuter att knacka vidare till banken, man knackar in kontonummret IBAN:FI1080001001357095. Mottagare Martyrkyrkans vänner r.f. Referensnummer 80703. Det ska jag göra nu. (och när man knackat in räkningen kan man med fördel kryssa i att samma summa ska betalas månatligen, det har de flesta råd med)
Vår lilla hjälp behövs, och det lilla var och en kan ge avgör i det stora hela. Kom med!

Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.  Matt 25:40

i d a g



Jag har absolut inget vettigt att komma med idag. Vardagen rullar på och ibland känns den så tråkig så man skulle kunna spy. Men å andra sidan skulle jag inte ha lust att göra nåt annat heller nu just, en god bok och snälla barn duger bra. Jag är lite rätt att jag håller på att bli lat! Men för att inte lathetskänslan ska bli värre  så prickade jag in i vikariekalendern på MHSO de dagar jag kan tänka mig att komma i jobb. Så nu har jag liksom kastat över bollen åt nån annan, och nu är det inte bara mitt fel att jag bara är hemma och slafsar! 
Och egentligen, trots att mina dagar känns som att man bara latar sig så är det ändå fullt ös. Och vad jag ska svara då de ringer och vill ha mig i jobb har jag inte riktigt tänkt ut, för när ska jag hinna jobba egentligen?? Speciellt kvällstid så finns inte många kvällar lediga, man måste ju beakta mannens kalender också. Tisdagar har vi ryska, fredagar har jag jumppa, sen kommer ju allt annat...föräldramöten, FH möte, tjejträffar, bloggträffar (jag hoppas det blir en i höst), "FFLträffar", bibelsamtal varannan vecka, hem och skola möten, Ediths ridning som jag lovat att vi ska dra igång igen osv, osv...

Tack Gode gud för den trygga, ibland trista, vardagen.
Sådana dagar då vi inte förväntar oss så mycket och inte heller behöver bli besvikna.
Lär oss att se det vackra i det enkla och uppskatta det vardagliga.
Tack för att du håller din skyddande hand över oss alla som till dig ber!

uppdatering. en knapp timme efter att jag fyllt i kalendern på vikariebanken så har jag två skift inbokade. Inget brist på arbete lär det finnas. 

nya tapeter


Linda och Jonas in action i lördags. Vi köpte två billiga tapetrullar vid rusta och tapetserade två fondväggar vid stugan i Hedenäset. En vägg i ett sovrum på övre våningen (den med salmiakrutor) och så en vägg i köket (bildkvalitén väldigt dålig då jag tog med telefon) Det var riktigt skoj tyckte jag som fungerade som heijarklack medan jag tryckte i mig godis! Nu vill jag ju tapetsera varannan vägg här hemma också. 
Byrån på bilden blev också målad och passade utmärkt med tapeten. Hoppas andra också gillar våra val, Linda och jag var iallafall väldigt överens. 

Nu ska jag frysa ner nygräddade semlor och sen ska jag läsa några blad i en bok som jag påbörjade igår kväll, tanken var att jag skulle ha en slappardag idag och läsa men ännu har jag inte hunnit så långt som till sofflocket!

e n e r g i



Barn har en sådan energi. Om jag ens hade hälften av deras.
Vi kom hem efter vår resa en sjutiden ikväll och några minuter senare sprang barnen ut och grabbade tag i räfsorna i högsta hugg, och sen hoppades det i lövhögen för brinnkära livet! Ruth deltog mest i hoppande och var inte så ivrig med räfsande, hon hade ju väskan med mammas deodorant att hålla reda på.

borta bra men hemma bäst
- om ni bara visste hur jag njuter av att vara hemma, sa min man så många gånger så det lät som en skiva som hakat upp sig. Och visst har han så rätt, så rätt!

v i d a r e


Nu sadlar vi om och beger oss norrut hela familjen, till firmans stuga i Hedenäset. Om denna stuga skrev jag tidigare om här. Nova ska såklart med och Edith har planerat att hon ska sova på en plastpåse i bilen så hon inte kissar på golvet. Så är detta (eventuella) problem löst. Bra så. Själv har jag på känn att det är större risk att treåringen inte orkar hålla tätt. Men vem funderar på några kissdroppar här eller där!?

r e s a n

Vackra vyer i Viteli by där vi övernattade den första natten.

Kvällspromenad i sällskap med vilda hundar. Hundarna ser man överallt i Ryssland
Byarna i Ryssland är nåt helt annat än byarna i Finland. För det mesta är husen omålade och ofta i väldigt dåligt skick. Så vackert på samma gång som det är så tragiskt. Mitt i smällkalla vintern borde alla få bo i varma, isolerade hus med inomhus wc.

Svirfloden. Vi besökte staden Podporoze, i denna stad stred många från våra trakter i kriget.
Vi besökte krigsskådeplatser och fick höra historier om krigets fasor! Här är Ralf i action. 
 Jandebafloden, floden som delade de finska och ryska trupperna åt. Vi gick genom skogen och såg skyttegravar och korsur från krigstiden.
Taggtråd finns kvar  i skogarna efter kriget så det gäller att se efter var man går. 

Fältlunch. Och vissa tasinga for och simma.
Ungdomssamling utanför Petroskoj kyrka. Högst upp en dam utanför Derevjanka kyrka.

Den sista kvällen hade vi samling vid stranden utanför Petroskoj stad. Där berättade tre ungdomar från Sverige om hur det är att leva som barndomskristen. Det är nåt som de Ryska ungdomar inte får uppleva i samma utsträckning som vi. 
Högst upp min bror Roger som predikar i Petroskoj kyrka. Längst ner en bild jag lånat via FB av Julia (tyvärr dålig upplösning). Den är så beskrivande och vacker.
Vi delade vår tro med varandra på resan och måltiden med vår Fader i himlen. Vi är bröder och systrar i Herren.
Nu har jag varit på min fjärde Rysslandsresa inom lite mer än ett år. Det är något med jag och Ryssland som har sagt klick! Kanske är det alla trevliga människor som man stiftat bekantskap med. Resans innehåll var mycket djup. Många diskussioner, många skratt och trevliga möten. Vi fick besöka en blomstrande församling med många engagerade ungdomar men också mera kämpande församlingar som har få medlemmar i kyrkan.
Vi sov första natten i Vitele kyrka, på fredag körde vi vidare och besökte krigsskådeplatser. Sen förflyttade vi oss till Petroskoj där vi övernattade i tre nätter. Där blev vi väldigt fint mottagna och vi kände en stor gemenskap. Det som var väldigt positivt med denna resa var att vi stannade längre på samma ställe och fick stifta bekantskap med församlingsborna.  
Gemenskapen med andra i bussen är minst lika viktig som gemenskapen med Ryska människor. Man hinner diskutera mycket i bussen, man sjunger och har andakter. Viktiga saker för oss kristna. Man får ett större perspektiv på saker och ting när man samtalar och byter åsikter med andra trossystrar och bröder som man kanske inte annars skulle samtala med. Vi kom också in på ordet missionsresa som denna resa ofta kallas och kom fram till att den lika väl kunde kallas tro - och gemenskapsresa.

Jag får tacka Gud för resan, att den blev så rikt välsignad!

i n n a n


Jag har resfeber. Väskan är packad och jag har börjat sortera i köket. Städat ur det berömda roskisskåpet, torkat ur mikron - också under den och över den. Funderar nu om jag borde ta kökslådorna också, sortera upp innehållet och dammsuga ur dem. Eller så kunde jag ju storstäda wc, tvätta fönster eller rentav vika mina kläder i mitt klädskåp. Ja det finns att välja på. På nåt konstigt vis har jag en stor städiver just idag. Kanske mammasamvetet bankar, jag ska ju trots allt vara borta hela 5 dagar. Undrar om jag kommer att  sakna disktrasan alls?

Istället för att städa borde jag ägna tiden åt mina barn och fara ut på en picknick i det härliga vädret. Usch vad man ofta prioriterar fel. 

Gemenskapskvällen




Jag har ju tidigare skrivit lite grann om gårdagens tema så jag upprepar inte det. Men att få ta del av en annans människas svåra livshistoria gör en ödmjuk. Att Gunilla delade med sig till flera hundra helt främmande kvinnor är helt otroligt fint. Med Guds hjälp och kraft så kan man klara av sådant. Överlag är ju vi människor ganska högmodiga och vill sällan framhålla det svåra, det man har problem med. Vi vill ha en perfekt fasad utåt sett. 
Vi får tacka Gud för alla medmänniskor som vi får vandra tillsammans med, att dela med- och motgångar med!!

När vi skulle hem från Kållby igår så förväxlades dessvärre två likadana jackor. Det gäller en mörkblå Lindex jacka med bruna knappar. Nån har farit hem med en modell större, och kvar lämnade en jacka av samma modell men i storlek 38 (med en napp i fickan). Kolla gärna detta. Jackan var köpt i våras. 
Om ni vet något om jackan så kan ni kontakta mig - 0503832788
eller maria83bjorkskog@hotmail.com

ps. på tal om kläder så håcksade jag sent igår kväll då jag hade krupit under täcket att jag hade glömt att tvätta kläderna jag ska ha med på resan. Jag yrade upp och började rota i klädskåpet och muttrade (lite med panikkänsla) till mannen. 
- nog är det otroligt med mig, nu har jag helt glömt bort att tvätta kläderna som jag ska ha till resan! de ska ju hinna torka också och imorgon kväll ska de ju vara packade!! 
- ja, men det är ju bara tisdag imorgon påminde han mig.
Tack och lov, det var inte tisdagkväll. Ännu hinner jag packa ner rena, torra kläder i kappsäcken. På torsdagmorgon 04:15 styr jag kosan mot bussen i jakobstad och vidare till Ryssland. YES!!

i k v ä l l


Äntligen drar gemenskapskvällarna igång igen! Ikväll klockan 18:30 samlas vi vid Flynängens bönehus. Temat för kvällen är - När den tomma famnen gör ont, med Gunilla Norrbäck. Och detta passar alla, oberoende av ålder eller civilstatus.  Här finns tidpunkterna och platserna över alla höstens träffar.

Jag har tidigare varit på samma föreläsning som Gunilla haft och den berör mig än idag, verkligen hörvärd. Skrev ett inlägg om den kvällen här

Om det är någon som skulle vilja komma med men inte har nån att samåka med så får man gärna komma med mig (förutsatt att du inte bor alltför långt från Esse vill säga)
maria83bjorkskog@hotmail.com