i n t r e s s a n t



Jag tycker det är så intressant med vissa anonyma inlägg. Jag tycker det är viktigt att människor får skriva sina synpunkter anonymt eftersom man då vågar skriva om sina innersta tankar utan att nån flyger på och tycker man är konstig. Roligt att nån orkar skriva ner några rader, trots att man tycket nåt helt annat. För allt som skrivs på denna blogg är ju mina tankar, mina synpunkter och det är om min personliga tro jag delar med mig av. Speciellt när man/jag skriver om olika trosfrågor så vaknar många synpunkter, och det tycker jag är bra! Vi ska fundera över vår tro. Vår personliga tro. Inte andras. Det handlar om evigheten.
Evig - början men inget slut. 
Jag är också helt övertygat om att vi som lever med sanningen - Jesus- ska hålla ljuset högt så att det syns. 

Jag är en planta uti din gård
för evigheten uppdriven.
Jag var knappt till när i Faders vård
åt Dig jag redan blev given. 

I senaste inlägget så fick jag en kommentar som berör Guds dom. Personen i fråga har den övertygelsen att alla slipper till himlen eftersom Gud är en god Gud. Skulle det inte vara önsketänkande, precis så som Gud hade planerat att det skulle vara. Edens lustgård, Adam, Eva - utan synd. Men människan föll för synden, valde det enda äpplet som var förbjudet.
Jag tror att många är likgiltiga för tron och evigheten. Man orkar inte riktigt bry sig, det finns så mycket annat. Intressantare. Världen lockar mer, nuet. 

* * *

Nu till nåt helt annat, nämligen fredagen den 31.1 (lönedagen dessutom)! Med hela helgen ledig så känns det kanon. Imorgon bär det av till Ikea med ett gäng sköna damer. Vädret kunde ju bli lite mildare men nog reder vi oss i minus 20 också....packa snabbt grejer in i bilen bara! Vi ska inhandla nya stolar till magasinet, ska visa bilder därifrån sen. (Till alla som tycker att en missionsorganisation kan lägga pengar på annat än nya stolar till café delen så kan jag meddela att de betalas av privata sponsorer och de gamla sparas för kommande behov.....)
Men nu ska elden tändas i spisen så att inte kylan också blir påtaglig inomhus också!

m o r g o n r o d n a d


Vi vaknade till en vacker dag. Morgonrodnaden spreds över himlen. En bibelvers fyllde mitt sinne.

Herrens nåd är var morgon ny. 

Herrens nåd är var morgon ny,
bort med tvekan och klagan!
Herrens röst mitt i stormen gny
blandar nåd uti agan:
nåd, ja nåd, hur han än den kläder,
nåd som fostrar för himmelriket opp,
nåd som livar vår tro, vårt hopp,
nåd som tröstar och gläder.

Nåden kan vara väldigt invecklad för en icke troende att förstå. Lika svårt som för ett barn. Ännu när jag var i tonåren så fattade jag noll när det talades om nåd. Lika svårt kunde det vara att känna ånger och få allt förlåtet då man inte tyckte att man hade syndat. Jag hade nog tron på Jesus redan som barn men jag hade som sagt ingen syndakännedom. Synd var nåt väldigt illa, typ att man stjäl, mördar, mobbar nån eller på annat sätt gjort ett "större fel", och jag var ju en exemplarisk skoltjej som knappt vågade bryta av pennan i skolan för att läraren skulle misstycka. Samtidigt skulle jag få min synd förlåten och leva i Herrens nåd. Inte enkelt att förstå. Känslan jag ofta hade kan förklaras som om man skulle köras in i en operationssal för att få sitt ben gipsat trots att det inte är brutet.
Men när jag blev äldre klarnade begreppen såklart. Känslan av att vara en syndfri, trallande människa försvann nog i sakta mak.  Att jag bara genom att följa lagar och regler i samhället och vara snäll mot alla skulle hålla mig syndfri är ju omöjligt. Visst, jag finns inte i nåt brottsregister, jag super inte och slåss och håller på med andra konstigheter. Men det gör mig inte syndfri. Det finns ingen människa i hela världen som är syndfri. Men sånt ska man ju inte prata om. Vi människor är ju så bra, vi ska hitta oss själva, vår inre styrka och vi ska inte behöva sakna nåt. Vi klarar allt. 
Vi ska inte behöva Jesus till nåt.
 Jag är glad att känslan jag hade som barn (att vara syndfri) och i tidiga tonåren försvann. Jag är glad att mitt samvete väcktes, att min tro djupnade. Det gör att jag idag kan lita på Guds nåd. Jag är hellre en syndig människa som förlitar mig på Guds förlåtelse än att jag skulle vara en människa som skulle känna mig syndfri och klara mig själv. Slippa till himlen av egen kraft. För nåt sånt finns inte. Det finns ingen annan väg. Jesus är vägen, sanningen och livet. Ingen kommen till Fadern utan genom Honom. 
Herrens nåd är var morgon ny, det betyder att så länge vi lever tar den inte slut. Varje morgon vill Herren beskydda och bevara oss, nåden är en gåva från Gud som ska leda oss till frälsningen. Den är gratis och den tar aldrig, aldrig slut. Guds nåd och Guds förlåtelse är som havet vi simmar i, den omsluter oss på alla sidor.

Önskar alla som tittar in en skön onsdag. Här ska kockas lite innan mitt kvällsskifte börjar, eller så värmer vi upp maletköttsoppan från i förrgår (som vi också åt igår)....men då börjar nog barnen knorra har jag på känn....variation i menyn, tack!

s k ö n t




Äntligen fick vi ordnat upp lite vid magasinet. Har länge haft känslan av en rullande snöboll som bara samlar på sig mera snö och blir för stor för underkroppen på snögubben. 
Vi får in mycket kläder dit, vilket vi är väldigt tacksamma över! Men som ni vet med kläder (man behöver bara tänka på sitt eget klädskåp, öh)  för att hålla det snyggt och i ordning så krävs det arbete! Nån ska göra allt detta, nån som har tid, energi och lust. Alla kläder som vi får in kommer ju inte upp i hyllorna, vissa kläder är tyvärr söndriga, smutsiga och noppiga så de ska vidare till ekorosk. Är de i bättre skick men inte i sånt fint skick att folk här i trakten köper dem (vi är ju ganska modemedvetna och kräsna av oss här) så ska de vidare med hoppets stjärna till Estland eller till nåt annat land (de förs till ett lager i Kållby) Allt detta kräver sitt arbete. Engagemang. Eftersom vi inte har tillgång till nåt större lager vid magasinet så krävs det ännu mera ordning och reda. Så tänk gärna på att det är säsongsbetonat det ni skänker! (få köper juldukar i Mars) Men idag är jag glad över att en kvinna skänkte sin snygga, gamla, julgransfot till oss för den fick genast komma med hem till Esse!
ps. ett extra tack till Olavi som körde skytteltrafik idag och förde bort skräp!!

Vi hann också med annat än att packa upp kläder, nämligen rama in flera tavlor. Många köper dessa och det känns så roligt. Roligt känns det också när vi haft många kunder och att de tar sig tid att dricka kaffe. Tack alla! Nu ska denna skribent städa upp sitt skitiga hem (ursäkta uttrycket men det var den mest passande beskrivningen) och sen ska hon på ett Folkhälsan möte ikväll, till byns pizzeria, undrar om hon rentav skulle beställa en sliskig pizza..... 

en sån dag

Det blir en sån där tråkig inomhus dag idag. Det hjälps inte, blir barnen krassliga så är det bara så. Nu är det Ruths tur, hon är hes som en kråka och hade feber inatt. Nu är hon dock feberfri men har samma spännande, hesa, röst. Solen skiner och det är vackert utomhus, vi får njuta av den genom fönstret.

Hoppas ni får en bra start på veckan, jag har bara ett ynka skift denna vecka så det känns super! Funderar på en liten Ikea trip också men är inte riktigt säker på om jag har lust med "bilandet" dit, varför ska det vara så långt till närmaste Ikea varuhus!? Ett avstånd på ca 100 km skulle vara lagom, då skulle det kännas som en resa samtidigt som körtiden känns kort!

Då var det klippt - igen



Vår lilla tjej har behag för estetik. Hon vill vara fin, tuff , dofta gott  (brukar smeta pappas hårvax eller väldoftande handkräm i sitt eget hår) och letar ofta efter fina kläder hemma. Den tuffa läderjackan, som hon fått ärva av sina kusiner, har den främsta kroken i farstun så vi ska hitta den snabbt! Skor ska det också vara, helst mammas klackskor såklart. Hon är precis lika som sin storasyster som också har behag till mina skor. Letar jag efter mina skor ska jag alltid först och främst leta i flickornas rum.
Ja, och så var det ju håret. Det blev klippt igen- med en nagelsax som hon hittade i wc:n (här klippte hon sig i somras) Hon är så fin tycker hon själv med sin minimala pannlugg. Nu går hon ofta och drar i bakhåret och säger att det ska klippas så hon kan ha en lika lång hästsvans som Edith!?

Nu är det fredag igen, Hurra! För min del infaller sig två arbetsskift denna helg, lördag morgon och söndag kväll. Så vi har ganska långt färdigt utstakat program. Bra så. Vi är friska, vi mår bra och det är väl huvudsaken.
Mottot för dagen får bli - att göra så lite så möjligt på så lång tid som möjligt!

pÅ åTerSeendE

t a v l o r


Idag innan jag far till arbetet ska jag svänga in med två inramade tavlor till missionsmagasinet. Om jag hinner, jag har en tendens att alltid åka iväg i sista minuten, stressandes. Förr var jag alltid i god tid till allt. Men när man ska fara hemifrån mellan 12 - 13 så är det ju så mycket som ska göras i hemmet innan. Man har just ätit = kaos i köket, oftast har man en tvätt som ska upp hängas och barnen som ska ställas. Vilken lycka att detta inte infaller kl 6:30 på morgonen iallafall. Tacka vet jag kvällsskiften! 

m i s s i o n s m a g a s i n e t


Neej, mamma ska vi dit igen, suckade Ruth då jag parkerade utanför missionsmagasinet. Men hastigt gick hennes förtvivlan över i glädje då hon fick låna ett par klackskor som hon gick på med därinne. 






Vi har ramat in tavlor idag. Så nu får ni fara och köpa fina tavlor med vackra, kristna, texter. Mera kommer nästa vecka. Man kan också köpa ljus som är fint packade med texten: Jesus är världens ljus. Ta med åt vännen nästa gång ni träffas, det lilla och enkla är det vackraste! Ni kan också köpa en ny badrumsmatta i rosa som är mycket hållbar! Vi har också mycket garn, mattväft att virka korgar, pallar och väskor av och många, många fynd bland alla kläder. Just har det inkommit sköna norska tröjor som sitter utmärkt under barnens halare i denna köld. Men man ska ta tid på sig och leta ordentligt. Guldkorn finns! Vi har också skinnskor åt flickor, storlek 32 och 34. När jag for därifrån så doftade jag på Ylvar nybakade blåbärspaj och var så harma att jag inte hann dricka kaffe denna gång! Hoppas nån annan tar tillfället i akt och far in på en kaffe.
Hejsan svejsan, nu ska jag göra kokosbollar enbart åt barnen!!

ps. behöver nån ett hörndatabord (träfärgat, enkelt utan hyllsystem) så finns ett för 4 euro vid magasinet. Glömde dock att ta kort. En stor fläktlampa finns också att hänga i taket och svira runt värmen från spisen. 

Hon väntar barn


Jag smålog lite för mig själv då jag kom gående i korridoren vid arbetet en kväll. Vid ett bord i matsalen satt en patient och sa, lagom högt, åt sin anhörig som satt bredvid - den där kvinnan väntar barn! På tonen lät det som om självaste kungen kom förbi. Ha haa....graviditet är så mäktigt för de gamla, de tycker det är spännande, livets mirakel. De har ju så rätt.  
Samma kväll då jag nattade en dam så sa hon -du ska se att det kommer ut två stora gossar! Jag lät henne tro det och sade inte att det på ultra konstaterat att det bara är ett foster och att det är pikolitet ännu.
Behöver knappast tillägga att jag kände mig som en flodhäst. 

första turen



Vi invigde skidsäsongen igår med osmörjda skidor. Edith har fått ny skidutustning och resten fick ärva av sin föregångare. Ruth ville ha rosa skidor men fick nöja sig med gula. Hon var riktigt tapper att skida, föll inte så ofta som jag hade trott att hon skulle göra. De gånger det hände var Nova där och gav tröstande pussar. Bra så. Men ännu borde vi nog få mera snö och lite varmare väder om vi ska få upp nåt bra skidspår. 
Jag måste påminna mig själv om att inte klaga på kylan, vi människor är så svåra att vara nöjda. Men visst får man önska en snörik vinter med - 5 grader och solsken resten av Januari, Februari och Mars. Sen en snabb vårutveckling efter det!

*** önska kostar ingenting ***

s ö n d a g


Söndag. Vilodagen. Jag är så tacksam över den.
Då man kopplar bort alla måsten, man fokuserar på det väsentliga i livet - nämligen tron. Vi försöker skapa vissa traditioner med våra barn som dom sen får ta med sig i bagaget i livet. För det man minns extra från barndomen är återkommande rutiner. Söndagen är en viktig sak som jag vill att våra barn ska lära känna aktning och glädje för. Redan den lilla saken att måltiden dukas finare och att vi ber bordsbön skapar en känsla av något högtidligare. Jag hoppas att även de börjar be bordsbön då de själva har egna liv och familjer.
 Samhället och många, många människor har söndagen som vilken dag som helst. Man arbetar och ståhejar och är tacksam över en ledig dag från jobbet då man för röja hemma. Men hittills i mitt liv så har jag inte tänkt att "det är synd att jag är kristen och vill helga vilodagen annars skulle jag få extra arbetsdag". Tvärtom. Efter vila så orkar man igen ta tag i vardagen och dess arbete med extra stor energi. Jag tror att när man stannar upp och tillåter sig att inte göra något, då får man också tid att rannsaka sig själv, sitt liv, sin tro och de rutiner man har. 
Men samtidigt måste jag erkänna att jag är ganska dålig på att varva ner och ta det lugnt, ofta blir jag rastlös och otålig. Jag är dålig på att öppna bibeln och läsa, att det ska vara så tungt!?
Och tänk hörrni, att helga söndagen är ett budord. Vi fick tio budord av Gud och just detta bud är det tredje av dem. Gud ansåg nog det vara viktigt att vi skulle helga den!

Tänk på vilodagen så att ni helgar den. 

Kopierade detta stycke från Luthers stora katekes:
86] Så är nu detta buds enkla mening, att man, då man håller vilodag, skall använda den för att vinna kunskap i Guds ord. Ty denna dags egentliga ämbete är, att det då predikas, närmast för de ungas och den stora menighetens skull. Dock må hållandet av vilodagen icke uppfattas så snävt, att därigenom skulle uteslutas sådant tillfälligt arbete, som man icke kan underlåta.
87] Om man därför frågar dig, vad som menas med budet: "Du skall helga vilodagen", så må du svara: att helga vilodagen betyder att hålla den helig. Vad innebär då att hälla helig? Intet annat än att bevisa sig helig i ord, gärningar och leverne. Ty denna dag behöver icke i och för sig något helgande, alldenstund den i sig själv är skapad helig. Men Gud vill att den skall vara helig för dig. Sålunda varder den för din del helig eller ohelig, allteftersom det du på den dagen gör är heligt eller oheligt.
88] Huru tillgår nu sådant helgande? Icke så att man sitter sysslolös i spiselvrån och blott avhåller sig från grovt arbete, ej heller så att man pyntar sig i huvudet och sätter på sig sina bästa kläder utan, som sagt, så att man betraktar Guds ord och övar sig däri.

t u l p a n b u k e t t


Årets första tulpanbukett inhandlades idag vid prisma. Förr när jag var yngre tyckte jag det var bortkastade pengar med färska blommor som skulle kastas ut om några dagar. Det tycker jag inte längre. Blommor påminner om livet, de gror, spricker upp, blommar och vissnar till slut. 
Nu ska jag dock blomma bland åldringar och ska bege mig till avd 8 om exakt 10 minuter. Hoppas du också får en trevlig lördag kväll! Mannen eldar i spisen här hemma och barnen sitter med varsin candyking godis påse. Skulle nog vara mysigt att vara hemma också. Men det får jag vara imorgon. Allt har sin tid.

ps. jag köpte också nya catmandoo skor på rea. Varma, sköna och vintriga! nu ska jag hoppa i dem......borde också hitta en stor, skön jacka men det tar jag nån annan gång. 

k r i s p i g t


Det är en krispig, kall, vacker dag! Solens strålar piggar upp och det blir nog en bra dag, trots att den ska tillbringas i arbetet. Vi har just lekt med barbiedockor, då mamma också leker då är det alltid roligast. Lina (Ruths barbiemamma) for just till stan med bilen med sin lilla chiuaua hund och ett guldmunt i den lilla väskan. På den resan är de ännu......

Men nu kallar jobbet och lite röjning i köket innan, det blir ett 9 h skift nu....ha det bra alla!!

n y g r ä d d a d e


I senaste inlägget så skrev jag ju att jag önskade mig nygräddade bullar med mjölk. Under samma tid bakade min svägerska C just bullar. Vilket sammanträffande. Ja, resten kan ni säkert räkna ut. Hon körde hit med en påse ljuvligt doftande bullar efter att hon läst mitt inlägg! Så nu har vi mumsat på dessa goda, ljuvliga bakverk och 3 stycken slank ner helt utan ansträngning. Ansträngningen blir att inte ta fler!!
Tack hälsar jag, Ivar, Ruth och Elia. Edith får njuta av sin då hon kommer från isrinken....

Dela bröd





När jag vaknade i morse så ljöd denna sång i mitt huvud. Först sista versen och sen den första.

Jag vill dela bröd, avstå från överflöd.
Visa väg till den vän jag kan hjälpa än.

Jag vill tjäna dig, o Herre, använd mig,
visa vart Du vill nå, var min väg skall gå.

 De två andra verserna mindes jag inte så jag måste kolla upp sången i sions sånger.  Kanske hade sången nåt att göra med att jag skulle tillreda några smörgåsar till Magasinet idag, högst troligt. Men vacker är den och vi får ta till oss av orden att dela med oss av vårt överflöd. Inte bara dela med oss av vårt överflöd utan också få en vilja att tjäna Herren och med ett villigt hjärta hjälpa varann. 
Gud älskar en glad givare! 2 kor:9:7 

Önskar alla en trevlig torsdag. Hos oss eldar vi i spisen eftersom vi i vårt gamla, timrade, hus blir snabbt påmind om kallt väder! Ruth tittar på lego friends och Ivar har hämtat sin egen kudde från vinden och ligger raklång i soffan, han har huvudvärk och hosta, stackarn! Jag önskar nån skulle kasta hit en påse med nygräddade bullar som vi skulle få äta med kall mjölk. Det skulle också sjuklingen gilla! Men det får duga lika bra med syrligt goda apelsiner *slurp*

v i l a

 

Det lockar lite att gör som Nova just gjorde, buffa ner några kuddar och lägga sig bekvämt och sova en stund. Känner mig lite trött för tillfället, men denna dag är nog ingen vilodag precis. Ska snart infinna mig på kvällsskifte och där får man nog slå undan tankar på trötthet och vila. Dessutom har gubben "dubbelskift" idag och barnen ska vara borta vid skötare hela eftermiddagen och kvällen. (jag börjar redan 13:30). Sådana dagar då man helst skulle krypa ner under nåt mjukt och varmt. 
Jag avundas inte alls de som måste infinna sig på jobbet varje dag, snarare lyfter jag på hatten åt dem!! Halvtid räcker gott och väl då man har full rulle hemma. Men omväxling förnöjer och när jag väl infinner mig på arbetet så känns det riktigt roligt!

Sånt denna onsdag, kanske inte världens gladaste inlägg men vad gör nu det. Ingen har väl roligt jämnt!?
 Ute dalar snöflingorna sakta ner, temperaturen är betydligt mildare idag och vi får njuta av en riktig fin vinterdag!

"Alla dessa dagar som kom och gick
inte visste jag att det var livet"

Stig Johansson

Brrrrrrrrrrrr


-19 grader. Nu är det kallt. Mitt hjärta värkte lite då 8-åringen for gående till skolan med halsskyddet uppdraget och mössan nerdragen. Men vi har kort skolväg och damen är av ett tufft virke. Dessutom är det vindstilla och på gränsen till härligt vinterväder!
Vi andra tre får däremot starta bilen och köra till missionsmagasinet och ta emot eventuell kund! Hmmm, vem startar bilen frivilligt en sån kall dag!? jag räknar iallafall inte med nån rusning där iallafall. Men vi tar med oss god mat och barnens läsplattor så vi får tiden av oss till 15, då kommer min svägerska och tar över (hoppas verkligen att magasinet håller värmen i denna köld!). Ja, det blir väl vår tisdag i ett nötskal. 
Jag hade just, för 10 minuter sen, lagt på mig full "klädmundering" = jacka, värmebyxor, mössa och handskar för att fara och leta efter motorvärmaren och stöpsla den i bilen. Men då jag kom ut till bilen blev jag igen påmind om vad vi har våra män till!! Bilen var färdigt "kopplad" och med sladden runt hela bakspegeln på förarsidan så jag inte skulle köra iväg med den i kopplad.

Välkommen in och hälsa på oss till magasinet om ni vill ut och friska upp er lite!

***

Uppdatering: vem hade trott att så många skulle komma in till magasinet idag och samtidigt få se min festblåsa som jag hade prytt mej med  (= stor blåsa på läppen) Det är verkligen roligt att så många har hittat till det nya stället. Har också satt upp en reklamlapp vid halpahalli och citymarket  idag (har ännu några affischer som jag borde få upp nånstans), så nu kanske också nya kunder hittar till oss.


ä n t l i g e n

  Äntligen får vi blicka ut över ett lite vitare landskap. Ljuset gör oss gott. 
Som vi längtat, speciellt barnen!


Vi värmer oss inomhus vid spisen tills värmen känns för stickande och vi måste flytta oss längre bort. 

Vintervädret betyder också att se över barnens skidor och skridskor. Edith behöver nya av båda, Ivar behöver nya skridskor. Jag behöver en ny vinterjacka så småningom (den röda jackan som jag köpte i oktober blir snart för liten) och nya, varma, vinterskor att ha vid pulkbacken. 
Sånt hos oss denna soliga måndag, nu mellanmål dags. 

g o l v


Ni har säkert funderat hurudant golv vi har vid Missionsmagasinet.
Nu behöver ni inte fundera mera, Ruth har nämligen fotat med focus på just golvet! Hon har också fotat mamma som står med benen i kors då hon pratar med nån, kissnödig?

Nu ska vi klä upp oss och fara på ett kalas, trevligt!

Tack för alla gratulationer förresten, både på FB och här på bloggen!!

l i v e t


Det nya livet som gror har redan fört med sig många tankar, förhoppning, nervositet och kärlek. Hur ska detta sluta. Kan jag glädjas trots min oro. Trots känslan av overklighet. Jag vet att jag ska kasta all min oro på Herren men det är ju lättare sagt än gjort. Skulle denna graviditet sluta illa så vet jag att mitt barn redan är upptagen i Herrens vård.

  "Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt" Ps 139:16

Jag har tidigare fått två missfall (med nåt år emellan) och vet att vi inte ska ta nåt för givet. Herren ger och Herren tar. Kanske är det därför jag svävat i en overklighets känsla, det är nån annan som väntar barn, jag går bara upp i vikt! Det kändes overkligt då hälsovårdaren konstaterade att detta nu är min sjätte graviditet. Kändes som dagens torraste skämt!
 Om allt går vägen får vi en midsommarbebis. Jag ser framför mig hur jag på midsommar sitter med fötterna i en balja med kallt vatten, svälld, svullo, grinig och gnällig och bara längtar att bebisen skall komma ut. Men dit är en lång väg, den kommer att kantas av mycket oro, det har jag på känn. Men vartefter magen blir rundare så kommer väl den rätta känslan av verklighet in. Kanske också den äkta, riktiga lycklighets känslan kommer smygande. Den har jag hittills saknat. Hittills har jag mått riktigt bra, aptiten blev den dubbla (vikten likaså tänkte jag skriva men så illa är det inte ännu, ha haa) så jag får nu ta mig i kragen och tänka på kilona. Kanske är det på grund av frånvaron av illamåendet som gjort att detta känns overkligt. Har ingen aning. Om någon av er saknar böneämnen så kan ni ju kanske nån gång komma ihåg denna gravida kvinna och att allt ska gå väl. Vi behöver komma ihåg varann i bönens ande.

Men idag dunkade bebisens hjärta med snabba slag. Den vackraste musiken för en längtande mamma. Morgondagen lägger vi i Herrens hand. 

dessa drömmar


Å dessa drömmar. Man blir inte kloka på dom. Vissa nätter är sömnlösa och händelselösa. Andra nätter vaknar man av sina (ofta mar)drömmar och har en puls på 100 slag i minuten minst. I natt var en sån natt för mig, och nästan alltid är det någon av barnen som är i fara. Oftast är också ån inblandad, minns att mamma sagt att hon ofta drömt mardrömmar om den strömmande esse ån som ringlar 150 meter från vårt hus. Nu är det jag som fått ta över hennes mardrömmar! (vi köpte vår hemgård för 6 år sen och mina föräldrar flyttade nära en sportplan så nu består väl deras mardrömmar av att ett litet barnbarn får en fotboll i huvudet...typ...) Nåja, våra egna barn vet hur farligt det strömmande vattnet är och inte en endaste gång under dessa 6 år så har det varit nån fara med att de lockas dit för att "meta" eller bara kasta stenar i vattnet (förutom i drömmarna då där allt tokigt kan hända!)
Vi kan ju inte på något sätt skydda våra barn från alla faror som finns, vi gör vårt bästa som föräldrar och får förtrösta oss på vår Far i himlen. 

Idag har jag nåt lite spännande på G, ska berätta mera senare. Kanske. Då jag hinner.

r e f l e k t i o n

Jag fick en kommentar i det förra inlägget som jag tyckte var lite intressant och nu vill jag förtydliga mitt svar i detta inlägg så inga missförstånd uppkommer. En del av mig smålog åt kommentaren men en annan del av mig blev bedrövad. Kommentaren var: 
Om du är sådär högt kristen, är det inte då synd att noppa ögonbrynen?



För det första så håller jag mig inte som någon högt kristen människa. Jag är bara en bristande människa med en levande tro. Man lever i TRO eller i OTRO - nåt däremellan finns inte. Alla som har en personlig tro vet att det inte finns några klasskillnader mellan kristna människor. Det finns ingen hög, låg, perfekt eller dålig kristen. Vi är alla syndare, vi trampar i samma lera (världen), och ingen av oss slipper till himlen utan tron på att Jesus betalat alla våra synder, småa eller stora. Blott genom tron allena slipper vi till Himlen. Att jag väljer att skriva om min tro på bloggen betyder inte att jag vill skryta över mitt kristna liv. Nej. Det gör jag endast för att väcka en längtan bland alla dem som ännu inte funnit Herren.

Den andra delen, den med noppade ögonbryn, så vill jag svara såhär.
Det är just det som ger mig en sån frid inför döden. Att Jesus inte bara betalade en del av Maria då han dog på korset. Han betalade hela mig, med alla mina noppiga brister! Han älskar mig lika mycket de dagar då jag har nopsade ögonbryn och de dagar då jag har "buskiga" ögonbryn. Jesus hatar synden men älskar syndaren. Han ser in i våra hjärtan och vår vilja att tro på honom. 

"Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. Men över allt detta skall ni ha kärlek, det band som ger fullkomlighet "  Kol 3:12-14

"Men om det var av nåd var det inte för gärningarnas skull - då vore nåden inte nåd"  Rom 11:6

sista vilan

I lördags blev mormor förd till sin sista vila. Begravningen var vacker, sorglig och tung på samma gång. Allt som sades om mormor var så positivt, kärleksfullt och fint, precis som hon själv var som person. Hjärtat som ni ser närmast på bild är en bukett av alla barnbarn, visst är den fin!

På begravningar så blir man ju helt naturligt påmind om sin egen dödlighet. När jag tänker på min egen död så känner jag en stilla frid, biljetten har Jesus stämplat och jag får vakna varje morgon och leva av Hans nåd. Det finns inget som lockar i denna värden så mycket att jag inte skulle "ha tid" att dö. Detta liv är trots allt bara en början på evigheten med Jesus och den dag jag får se honom med egna ögon saknar jag inget!

"Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna,
av alla folk och stammar och länder och språk.
De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer.
Och de ropade med hög röst: Frälsningen finns hos vår Gud,
som sitter på tronen, och hos Lammet."
                                                                  Upp 7: 9-10

m i s s i o n s m a g a s i n e t



Vi öppnar missionsmagasinet imorgon, lördag kl 10-14, då är ni hjärtligt välkomna in igen efter julledigheten!
Vi får be om en välsignad start för missionscafét, att den ska bli en samlingsplats för alla. Jag hoppas att alla som önskar vara delaktig i missionscafét hör av sig åt mig, vi lägger blygheten åt sidan och gör detta till ett gemensamt projekt för alla. 
Ni minns väl också att kaffepannan alltid står varm! 

Vi har fått en stor serie av bruna, retro, kaffekoppar, kaffefat och assietter från Risöhäll bönehus som vi nu tänkte sälja en del av. Priset har vi inte lagt men det är loppispris som gäller. Allt som hör till loppisgrejer är överlag väldigt billigt. Barnbyxor och tröjor för 1 eller 2 euro. Vuxna kläder för 2-3 euro om inte annat pris syns på plagget (vissa plagg som folk skänker kan vara i väldigt gott skick och vissa med prislappen kvar så de kan vara runt 4-5 euro). Vi vill inte samla på oss kläder utan önskar att folk ska fynda, prisen ska inte vara nåt hinder!

Öppehållningstiderna är ju:
tisdag 11-19
onsdag 11-19
torsdag 11-19
och lördag 10-14

V ä l k o m m e n     i n !

året som gick


I Januari hade vi snörika dagar. Edit fick silver i skidtävlingen och hon brås inte på sin mamma då det gäller skidning.  Ruth var mogen under sitt andra levnadsår och fick ta ett varv med skotern ensam.  Eller så inte.


I Februari fyllde våran Ivar fem år. Förutom att fira honom så fick vi titta på en glad snögubbe som några pojkar hade byggt på andra sidan vägen. Gubben tänkte aldrig smälta och jag tyckte alltid att hans leende liknade ett hångrin.


I Mars hände väl inget speciellt, eller var det då vi var hela Jensas familj till Hedenäset? Har inga kort därifrån i varje fall.  Jag minns bara att vi försökte lära våra barn att ränna slalom och att det gick dåligt. Jag blev igen påmind om hur jag lite jag gillar vintersporter!!


April får sin början och våren känns i knutarna, härligt!


I Maj styrde vi bilen till Petroskoj och hälsade på våra vänner där. Vädret hemma i Maj var soligt och varmt och  vi fick en känsla av ljuvlig sommar!!


I Juni blev lillebror Matts student. Edith fyllde 8 år och Jens var två veckor i Sibirien. Ja, jag var ju också med barnen till PowerPark att inte förglömma, nåt skoj måste man ju hitta på då man har mannen borta!


I Juli deltog Edith i ett barnläger som LFF ordnar och det första hon sa när jag hämtade henne och vi körde därifrån var att hon vill vara med nästa år också! För övrigt var det strumpväder i Juli och värmen vi hade i Maj var ett minne blott! Lyckligtvist hade vi träffat in en resa till Tammerfors och Särkeniemi en solig och varm helg.


I Augusti blev vi med hund. LillRuth fyllde tre år och vi hade släktträff vid svedja!


I September bar det iväg till Ryssland igen, denna gång bussandes med bussigt sällskap. Vi var också på resa med familjen B till Hedenäset stugan. Uppskattas alltid av barnen!


Oktober. Vi cyklar vidare och sover mellan varven. Mamman i huset börjar arbeta och tycker det är trevligt att göra annat än vrida ur disktrasan. Jens var på resa till Jaama och fick stifta bekantskap med församlingarna där.


I November fyllde undertecknad 30 år. Hipp, hipp hurra! Gästerna hade förstånd att klä upp sig och uppföra sig väl. 


Decembermånaden blev intensiv med öppningen av Missionsmagasinet. Vi förberedde oss för julen och Jesusbarnets födelse och anade föga att mormor skulle få fira hans födelsedag i Himlen med födelsedagsbarnet. Med sorg och saknad fick vi avsluta 2013 och nu får vi blicka framåt och be om Herrens vägledning och närhet under 2014.

Det är väl nu, sent omsider, jag ska önska alla ett välsignat år!