Kalk i all ära...men...


Den gamla färgen ska bort och en ny tapet skall upp.
Men fyy vilket jobb det är att tvätta bort gammal kalklitir färg och nu är mina händer väldigt torra, frasiga och skriker efter nån fet salva.

Och nej,jag vill inte höra att det går att tapetsera ovanpå kalkfärgen! Tapeten skulle garanterat ha ramlat ner!

Till bords vi går


Att bli bjuden på nått nytt. Lite annorlunda men som påminner om eget.
 Så berikande vårt liv har blivit.
 Han som var först vid matbordet blev sen måttligt intresserad av maten och sällskapet och satt med min telefon och tittade på pingu medan resten satt till bords. Ah, dessa barn. Man får gråa hår! Ibland, eller oftast, känns det som om vissa av dem inte har något folkvett alls....men det kommer...tids nog. Det var jag av erfarenhet.

Miss you kissemiss


Lilla söta My, vart hade du bråttomt då du sprang över landsvägen och inte såg bilen? Har du inte hört på då vi sagt att du ska undvika stora vägen? Vi saknar dig kissemiss. Du som var så kramgo och allas vår älskade katt.


En böteslapp på det då.


Igår fick jag fortkörningsböter. Usch vad snopet. Speciellt snopet när man har medresenärer i bilen som endast tillbringat runt tre veckor i Finland. Men nu vet dom hur stränga regler vi faktiskt har här i vårt land. Det gäller att följa fartbegränsningar och inte ha så tung fot på pedalen som den ena polisen påstod att jag hade. Inget ont som inte för något gott med sig alltså. Nu minns dom att köra som folk och inte som jag, ha haa... Lite skraj blev dom säkert av blinkljusen på polisbilen som de satte på för att påkalla min uppmärksamhet.

På tal om nyinflyttade kvotflyktingar så har jag granskat vårt eget liv och tillvaro mera objektivt under den sista tiden. Så blir det när man får nya vänner i en helt annan livssituation. Det dubbla kärleksbudet som vi fått av Gud har aldrig förr känts så vidrörande som det gör nu.

Vem är vår nästa? Att älska sin egen familj och vänner är ju ingen konst men hur långt är vi villiga att sträcka ut våra hjälpande händer till andra? Och framförallt ge av vår dyrbara tid,  vårt engagemang,  vårt fredagsmys,  familjetid osv...

m e d e l m å t t l i g t


"Ju mer man lär sig, ju mer inser man hur lite man egentligen kan"

Idag fick jag besök av en kär vän och vi hade givande diskussioner (tack Eva! ). Ordspråket ovanför kom i mitt sinne när hon körde härifrån...inte för att jag känner mig dålig utan mera för att jag blev påmind om hur mycket jag ännu har att lära mig och att det alltid finns möjligheter att utvecklas. Inom många områden!

Samtidigt är jag helt övertygad om att det är viktigt att man, trots att man är amatör, vågar pröva på nya saker. Fast man vet att många andra skulle göra det tusen gånger bättre! Vi måste sluta tänka att vi inte är bra nog...för det är vi ändå inte, ha haa! Det är ganska skönt att vara nöjd med ett medelmåttigt resultat. 

Sånt hos oss på påvallsbacken, nu ska jag fara på hästkurs!

mysigt bakom draperiet


Vad har jag för intressen, frågade jag av mannen häromdagen och fick ganska givande "mitt i prick" svar. Det är betydligt roligare att höra andra sätta ord på det man själv (verkar) gilla i livet och då blir det plötsligt mera konkret - jamen, ja! Det där gillar jag ju faktiskt! Det där får mig att blomma som person.

Det svåra blir ju sen om man kortfattat och med några få ord ska beskriva det man gillar allra mest. Min gilla lista är ganska lång...(längst bak i antologiboken (som snart utkommer) får ni läsa skribenternas intressen i några få ord)

ps. Bilden då. Den är knäppt vid Ikea i Tammerfors och jag blev så glad att se att det finns så snygga sänghimmels ställning! Denna bild var det första jag visade åt mannen då jag kom hem och tillade att en sån ska vi bygga så kan vi ha riktigt mysigt där "inne" utan att nån ser en så fort de öppnar sovrumsdörren, ha haa....kvinnans list övergår...


Hej om du ir från Essi å hej entå


Jag sitter ensam i soffan här på nedre våningen över en halvtimme - minst (och har det riktigt sköönt)! Barnen leker på övre våningen och till och med Seth får vara med. Sen, efter leken, kommer de och frågar om de får fara ut och leka med honom också. De frågar OM de får!
 Ja! Ja!Ja!
Det får de så gärna!

Denna fredagkväll ensam med barnen blev inte så tråkig trots allt.
 Den blir rentav väldigt lyxig!

ps. bilden har nog inget med inlägget att göra förutom att den är tagen samma dag. Med nåt slags filter som hör till basutrustningen i min telefon. Det är väldigt sällan som jag riktar kameran mot mig själv men man blir ju glatt överraskad att alla fläckar, prickar och sånt liksom slätas ut. Försvinner. Spegeln är inte alls lika nådig. Ha haa....

Ha en skön fredagkväll. 



Helt underbar med alla skavanker


Detta skåp alltså. Så vackert.
Så äkta.
Precis lika vacker som en människa kan vara.
En människa som inte döljer sig under fasader.
En människa som vågar vara sig själv.
I alla lägen.
Med alla.
Otillräcklig men ändå helt tillräcklig.
Med fel och skavanker.
Bristfällig men helt förlåten.
Hur underbart är det inte.

Väggen bakom skåpet är Jesus.
Mot honom lutar jag alla dagar.
Utan vägg skulle skåpet stå väldigt ostadigt.
Utan Jesus skulle denna dam svaja rejält.

Ps. Skåpet beundrades hos Heidi igår på vår årliga bloggträff. Att vi kallar våra träffar bloggträff är lite lustigt med tanke på hur få vi är som numera bloggar ...men vissa saker ska vara som förr, ha haa.





vem vill prata med mig?


"Ingen ville prata med mig"
Med dessa ord ringande i mitt öra somnade jag i måndags.
Vi behöver ta oss ur bekvämlighetszonen för deras skull.
De som inte har någon att prata med.
Alla ensamma. Alla invandrare. Och andra som behöver våra ord.
Vi behöver se dem och prata med dem.
Ge av vår tid.

För någon vecka sen så kände jag mig så överflödig på nåt vis. Tyckte att mina uppgifter är så monotoma och intet sägande. Jag skrev en text den dagen. En kort text som ni kan läsa i boken som snart kommer ut (texten har rubriken hel - eller halvhjärtat). Vad hände? Jo, jag har fått ett bönesvar. Ett bönesvar till den bönen jag hade den dagen för nån vecka sen. Ibland svarar Gud så konkret och inte alls som man har tänkt sig.


Nu ber jag att Gud ska vägleda oss i vår nya uppgift som vänfamilj till en familj från Syrien. Mitt liv har berikats med nya vänner och mitt hjärta klappar för denna familj. Må Guds välsignelse flöda också till dem - hans välsignelse som min egen familj fått i så rikligt mått. Tack gode Gud - Du som är alla goda gåvors givare!


ps. bilden påminner mig om att vi nu har fått en ny "kojbyggare" (fast på denna bild saknades taket) i vårt hem. Det är nåt speciellt med barn och kojor/kuddar.

Kanelbullens dag

Kaffe och en färsk kanelbulle vid urbanlife&coffe. Så fin start fick jag denna soliga dag! Bilden är tagen av Inga som bakar bakverken där och hon är bara så duktig!

Denna morgon är steget med ett ganska långvarigt projekt ännu närmare slutmålet. Jag pratar om en antologi som utkommer i mitten av November. Det är ett projekt med 21 andra skribenter (kvinnor) som skrivit personliga texter om tron och himlalängtan...nu när vi har samlat ihop allt material så kan vi konstatera att boken blir läsvärd. Verkligen! Ni kan nu redan tänka ut åt vilken kvinna ni vill ge boken i julklapp *blink*. Jag berättar mera om boken sen då den blivit tryckt så håll ögonen öppna!

Men nu uppstår ett tomrum efter detta bokprojekt som jag lagt ner ganska mycket tankeverksamhet på. Vad ska jag nu hitta på?


Immiga förmiddagar


Allt blir inte bättre då det är nytt! Suckar varje morgon då luftfuktigheten är hög där ute och jag inte ser ut pga imman på utsidan av fönstren. Detta kom verkligen som en tråkig överraskning. Det finns egentligen bara två saker man kan göra och det är att montera upp markiser (som är fula) ovanför fönstren eller bygga en terrass med tak....eller ha imma på fönstren varje förmiddag en tredjedel av året (minst).

Ja, ett annat alternativ är ju att börja springa ut med fönster skrapan varje morgon!

Ikväll är det Gemenskap kväll vid Risöhäll bönehus och jag är "dubbelbokad" och borde kunna klona mig själv. Svårt att välja då man har två intressanta saker!