34 jordsnurr

Godmorgon.
Idag fyller jag 34 år.
Det var bara det jag tänkte säga.
Nu ska jag dricka morgonkaffet (på bilden var kaffekoppen bara feikad)
Fake it until you make it.

Ps. Min pappa börjar bli gammal och trött för han brukar skicka ett grattis sms typ 5 på morgonen. Men dagen är ju ännu ung (07:30).





Herren är min herde - mig skall intet fattas

New ages. En ny tidsålder.
Då människan söker det gudomliga i sig själv och försöker hitta det bästa som livet har att erbjuda utifrån det egna jaget. Då vi plockar bland olika religioner och tankesätt som från ett smörgåsbord och tar de bitar som passar en själv.

För mig börjar varningsklockorna ringa då:
Människan anser sig vara alltigenom god.
Då ordet syndig människa inte passar i sammanhanget.
Då Gud finns i det skapade istället för att han är skaparen.
Då vi inte längre behöver nån frälsare.
Då vi söker "närvaro" och en "känsla" istället för Guds ord, sakramenten och den Helige Anden.

Det som är så skrämmande är att det finns så många sökande människor i vår värld. Människor som söker meningen med livet och finner mystik och en falsk Gudstro i nutidens tankesätt.

Jesus är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utan genom honom. Amen.

Jag är syndig och i behov av frälsaren Jesus.
Utan honom går jag evigt förlorad.

Ps. Bilden är från en tavla i Näs bönehus.





Karasamling

Igår kväll var jag på gemenskapskväll för kvinnor. Temat var New age och det var väldigt intressant.
Ikväll är det karasamling och dit är min man på väg.
Bra så.


The reason


*Jesus is the reason för the season*

Idag gäller det vid missionsmagasinet. Gröd och presenter för hela slanten. Och lotteri. Att inte förglömma. Ni kommer väl in!

Ps. Igår firade vi vår kära mor som blev 60 vid glasbruket i Vexala. Ska ladda upp en mysig bild av gänget sen då jag hinner.




...så gott jag kan.


En liten söt tavla för 5,90€. Perfekt för den unga som vill ge julgåva åt sina syskon.
Jag gör så gott jag kan och Jesus älskar mig precis som jag är.
Det kan vi väl alla behöva påminna oss om.

På lördag har vi ju julbasar vid missionsmagasinet och idag trotsade Seth och jag yrvädret och for dit rattande med en hög tavlor. Nu finns det hur mycket som helst att köpa där till julens alla gåvor. Många superfina saker från flatebo också. Man vill liksom köpa allt och det bästa är ju att alla prylar har ett gott budskap.

Tavlans budskap passar riktigt bra ihop med dagens andrum, här,

ps. Hunden ser ju onekligen lite ledsen ut. Hmmmm, det passar ju inte riktigt ihop med det glada budskapet att Jesus älskar oss precis som vi är. Kanske hunden lever i den villfarelsen att den borde vara bättre men känner att den inte lyckats så värst bra. 
Då får vi påminna hunden - och oss själva - om att vi kommer aldrig att lyckas att vara fullkomliga. Fullkomligheten får vi enbart genom Jesus. Vår tro på honom räcker. 





min fina brandman


"Mamm, pipel färdigt sålänge jag leker med småbilar"
Ok. Det är tydligen en deal mellan brandmannen och jag. 
(Brandman pyjamasen dräkten borde tvättas men han kan ju inte ha den på sig samtidigt som den snurrar i tvättmaskinen så vi skjuter upp "problemet". En dag till går det nog)

Idag hade jag faktiskt planerat att få klart april månaden i andaktsboken men istället leker jag med brandmannen som vaknade med otrevliga bobbor i magen och fick skippa dagis (att sitta och skriva vid datorn med barnen hemma försöker jag undvika - det är så tråkigt för dem då man bara fräser åt dem att de ska vara tystare)

ps. pyjamasen skulle jag ge som julklapp men så fort jag kom hem så visade jag den åt Seth. Ibland uppför jag mig verkligen som Maria 5 år....vadå omoget?




Herrens välsignelse


Tänkvärda inlägg om den omdebatterade bordsbönen. Speciellt Torvalds inlägg var bra och jag skriver under vartenda ord.

Ramsan i sig bryr jag mig inte om men att den ersätter en bön om Herrens välsignelse är ledsamt. Helt bedrövligt. Behöver vi inte längre Herrens välsignelse över så "småsaker som mat"? Många bäckar små blir till en stor å...och snart är hela vårt kära Finland ett antikrist land där vi inte längre behöver Jesus för vi är ju så smarta, duktiga, pedagogiska, lyhörda för andras Gudar och så vidare. Vi blir som treåringen som "kan själv" utan mammans - i vårt fall Herrens - inblandning. Men har vi det sist och slutligen så bra här i Finland i den utvecklingen som samhället går mot? Eller börjar vi inte må allt sämre i takt med att Herren utesluts? Förblindas vi i vår välfärd? Är Gud en omodern skapare som behövdes enbart då jorden bildades och då vi krigade mot stormakten Ryssland? Eller är han en Gud som ska anpassa sig efter oss eftersom vi inte vill anpassa oss efter Hans ord?...eller nej, inte behöver Gud anpassa sig. Vi ändrar bara på Guds ord så är problemen fixat. Enkelt va!

Jag behöver bara tänka på min egen lilla familj och vårt dagliga behov av nåden som är ny varje morgon. Vi behöver Herrens välsignelse i alla små och större uppdrag som vi har under dagen. Vi behöver hans gränslösa förlåtelse då vi redan i vår uppenbarelse är födda som syndiga och bristfälliga människor. Vi behöver Hans kärlek för att orka i detta samhälle där vi hela tiden läser om droger som sprids bland ungdomar, porrfilmer som delas på snapchat åt lågstadiepojkar, psykisk ohälsa och utbrändhet som sprids som en löpeld bland oss. Utan Jesus så skulle jag bli ännu mer modfälld över alla dessa orosmoln. Men han uppmanar mig att inte tappa modet utan att jag ska tro på honom och på fadern som har sänt honom (Joh 14:1). Hur underbart är inte det. 

I bibelappen för denna dag finns en underbar vers från Jesaja. Den passar utmärkt i dag och alla dagar. Vi ska prisa Herren mera och mata oss mindre med usligheter...och så ska vi umgås mera med våra barn och mindre med våra skärmar. Dagens uppmaning till oss alla.

"Herre, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, för du gör underbara ting, dina rådslut från forna tider utför du med trofasthet och sanning"
Jes 25:1


f a m i l y


f a m i l y
a group of people, each a unique masterpiece, sharing unconditional love, hugs and support • one of life's greatest blessings • cherish always  

v ä g g k a l e n d e r


Nu har den äntligen kommit! Väggkalender för år 2018 med namnsdagar. Varje månad har ett bibelord eller en bön. Den kostar 10 euro och finns vid missionsmagasinet. Finns också på finska!

Bilderna går mestadels i grått men lite grönt och brunt skymtar på vissa uppslag.

ps. perfekt som julgåva också!



take your time

När man ska skriva och datorn uppdaterar andra timmen på raken. 
Snart måste den vara klar annars får jag i "nerve".

Hoppas ni får en fin fredag och inte lika trögstartad som hos oss! Jag läser dagens lösen istället och dagens tema handlar om döden och det passar mitt i prick åt min man som är på begravning idag. "Saliga är de döda härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall få vila efter sina mödor" Upp 14:13

d ä r f ö r

Vi säljer ju också söta tavlor vid missionsmagasinet. Väldigt söta. Batman är för de tuffa och alla är ju inte lika tuffa *blink*
Ruth har beställt en sådan häst med rosa ram men ni vet ju hur det är med skomakarens barn...

Nu ska jag snart bege mig till missionsmagasinet, vi ska ha en myskväll med mycket gott att äta och bara umgås och diskutera. Ibland behöver man sätta sig ner och fundera varför man sätter så mycket tid på frivilligt arbete och varför man tycker det känns meningsfullt att stöda just LFF:s verksamhet, här.

För er som inte vet eller kanske inte tänkt på det så är ju missionsmagasinet en viktig inkomstkälla för LFF:s verksamhet. Vår förening utvecklas ju hela tiden och det satsas mycket på familjearbete, här, ungdomsverksamhet (det ordnas ofta ungdomssamlingar och kurser), barnläger, mission - vi har ju bland annat egna missionärer i Albanien, och själavård - en växande kategori som verkligen behövs. Snart kommer också en ny kristen portal (för främst ungdomar) att öppnas och det ser jag framemot. Gemenskapskvällar för kvinnor, här, som vi hållit på i många år redan har varit välsignade och fyller ett behov och den verksamheten har en speciell plats i mitt hjärta. För en tid sedan drog också Maj-Lis Fagerholm igång samlingar för ensamma kvinnor, här, och det lyfter jag på hatten för. Hon är en inspirerande kvinna och jag minns ännu med värme då jag satt vid hennes köksbord och drack kaffe tillsammans med henne och vi diskuterade antologi boken På väg. Hur kom jag in på Maj-Lis nu? ja, ja det ena leder till det andra men hursomhaver så behöver vi yngre inspirerande äldre människor att se upp till. 


He om he -vi får fortsätta att jobba för Guds rike med gott mod och med de gåvor vi fått. Ibland känns det så lite det man bidrar med men alla kan vi bekräfta varandra mera och lyfta upp varandra mera. Det är nog det viktigaste vi kan göra. Se varandra. Och prata mera om Jesu kärlek - honom behöver vi mer är någonsin. Honom behöver vi mest av allt.


När vi hittat honom kommer allt annat som vi behöver på köpet.




even him


Nu sätter kanske någon kaffet i halsen då de ser att jag gör tavlor till missionsmagasinet som innehåller en Batman mask *blink*. Men denna tilltalar de yngre tuffare grabbarna som nu får en påminnelse om att alla behöver Jesus. Och dessutom så brukar ju barnen ta det mesta ganska enkelt och naturligt. Batman och Jesus hör liksom ihop för dem.
Ofta är det vi vuxna som krånglar till saker och ting.
Denna vardagliga, enkla bön. Vem vill inte ha ett hem där man kan vila och samla krafter. Hos oss har denna dag varit exakt så. Ja, förutom att mannen hade gömt toblerone på ett nytt ställe!

Där var den tilliten till sin fru.

ditt eller mitt eller bådas?

Ska jag?
Eller ska jag inte?

På andra sidan väggen, där renhornet hänger, finns vårt klädskåp. Därinne i klädskåpet, bakom mannens tröjor, på det högsta hyllplanet, längst till vänster - inryckt i hörnet - finns en toblerone. En stor toblerone - och den är öppnad men inte uppäten!

"Ni två är nu ett", förkunnade prästen då vi ingick äktenskapet. "Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt" är ju också ett känt uttryck och finns också i Bibeln i Johannesevangeliet - det är ett fint bibelställe så läs gärna kapitel 16 och 17 (det handlar dock inte om choklad). 

Tänker jag på dessa två bibelord så är ju rimligtvis den där toblerone lika mycket min som hans. Och en bit av den skulle vara väldigt god till eftermiddagskaffet.

...sen kan jag ju alltid nämna om det i förbifarten om samvetet börjar gnaga. "Älsklig, det gjorde väl inget att jag smakade en bit av tobleronen som jag gav åt dig till farsdag?" Varpå han kommer att svara "ingen fara - allt mitt är ju ditt"



f a r s d a g

Det är något konstigt med denna bild. Har tittat på den flera gånger men inte hittat det som känns fel. Men nu slog det mig. Mannen har linser istället för glasögon. Aj, aj...han som har så snygga glasögon dessutom (men visst behöver han få vila näsryggen på självaste farsdag).

Hursomhelst så har han blivit firad idag och fått en egen julkalender och sockor. Varje morgon som kalendern lämnas oöppnad så öppnar frun luckan åt honom och äter upp innehållet. För säkerhets skull så köpte hon en god dumlekalender åt honom för hon har på känn att han kommer att glömma den varje morgon. 
Och så dessa fyra. Tre som dricker limsa och en som jagar kråkor. Idag fick de 10 poäng av 10 möjliga vid Friends&brg. Bra så. Nu kan vi fara flera gånger utan att undertecknad blir stressad och han bredvid önskar att han vore ensam på kontoret en måndag morgon.

Vi har det helt fantastiskt i vår familj. En känsla som varken behöver överdrivas eller förminskas. Och just det känner jag en sådan tacksamhet över och det tacket tillhör Herren.

Låt inte latheten rubbas


Jep. Denna vecka utvecklas mina muskler enormt.
* b l i n k *

Jag var på en föreläsning igår med Sveriges kända mentala rådgivare Johannes Hansen. Föreläsningen var såklart inspirerande och super bra men jag hör till den kategorin människor som inte ids drömma så stort eftersom jag är medveten om min lathet och dåliga uthållighet, ha haa...jag är nöjd med det lilla eftersom jag då bara behöver göra det lilla. Därmed behöver jag inte heller hamna i facket med "stressade" människor som inte får livspusslet att gå ihop.

Nånee nog ska man ha drömmar och försöka uppnå dem - där kommer sisun i oss fram. Jag har nog också sisu. Ibland. Visst behöver vi mål och mening i livet så vi inte tappar suget och bara sätter oss ner och tänker "nu är jag klar" (låt döden komma) - det sista ver ett dåligt skämt. Förlåt.

Nu ska jag börja fixa morgonmål. Klockan är äntligen över 7 och vi har redan varit vaken en timme....

Vad behöver han



Ruth funderar på farsdagsgåvor och kollar lite med sin mamma vad hon ska köpa. "Behöver han nya sockor? eller ska jag köpa en klocka? Jag ska kolla i hans rum vad han behöver", säger hon och rusar iväg. Om en stund kommer hon tillbaks med en klädrulle som man tar bort damm från kläder med. "Kanske jag skulle köpa en ny sådan rulle eller så köper jag nya farmarbyxor åt honom"

Hmmm, jag borde bli mer lik henne och faktiskt köpa något år min man till farsdag. Jag kan ju inte bara skylla på att vårt kärleksspråk inte är gåvor  *blink*

Förresten så var dagens morgonandakt, eller andrum som det egentligen heter, hörvärt. Lyssna gärna här. Hon tog upp om "jantelagen" (du ska int tro du ir na) och den nämnde jag också om på kvinnokvällen. Låten hon spelar i samband med andakten är också skön, "sköna människor" med Christopher Romberg. Den får mig att tänka på moster M och jag misstänker att hon spelade den ofta då jag var där var och varannan dag i min barndom. Annars skulle jag väl inte minnas den så bra?

Nu ska jag dra på mig nåt annat än joggare och bege mig till Nykabi på föreläsning. Det ska bli så intressant (åtminstone har jag höga förväntningar). 



Tidsfördriv

För några veckor tillbaka hade vi dessa söta grannar inneboende i hagen brevid vårt hus men de har nu "försvunnit nån annanstans" som Seth uttryckte det. Att han använde så långa ord fick mig att haja till lite, håller vissa på att bli stor för fort?

Just den kvällen - då det var en vacker dimma över bygden - så upplevde jag det väldigt viktigt att ta kort av de söta fåren men sen så gjorde jag inget med bilden. Men nu ikväll fick den komma på bloggen eftersom jag har tråkigt och inte riktigt vet vad jag ska hitta på. Seth leker med storlego på vardagsrumsbordet där egentligen ljus borde brinna och allt är som det brukar vara hos oss på den punkten. Ruth har smitit iväg med Ipaden och tror att jag inte vet om det. Men Mammapolisen vet visst, 5 minuter till bara...

By the way så går ju verkligen tiden snabbt i detta liv! (till all lycka har vi ju evigheten i himlen att se framemot efter detta jordeliv). Min man och jag tog fram våra kalendrar ikväll och påminde varann om vilka kvällar som är bokade de närmaste veckorna (vi har inte synkat dem för jag vill så gärna glömma min mans möten och inbokade "måsten"). Då slog det mig att det faktiskt snart är adventstid! Hujedamej så snabbt det går...och vad mycket som ska hinnas innan dess. Men vi får ta en dag i taget och le lite mer. Typ.

Sånt hos oss, nu ska jag masa mig upp ur soffan så jag inte blir för slö....



Joh 3:16


Igår besökte vi, som så många andra gjorde, gravgården. Eller gravgårdar eftersom våra kära är begravda på olika platser. Känslan där är så stillsam och lugn (fast barnen bidrar till att ta bort den känslan) samtidigt som den är så sorglig och vemodig men rättvis. Alla kommer vi en dag att dö, ingen slipper undan det. Vissa dör i förtid och deras liv blev alltför för kort i våra ögon men tänker vi i ett evighetsperspektiv så har det mindre betydelse. Då har det bara betydelse om vi nappat tag i himlabiljetten som Jesus gett oss.

  Många, speciellt de gamla, gravstenarna har ju yrket ingraverat tillsammans med den avlidnes namn..."lärarinnan...", "jordbrukaren..." osv. Tanken som slog mig var att dessa titlar är helt ovesäntliga då det gäller döden och vart våra själar förs vidare. Visst kan det vara intressant att se vilka titlar eller yrken den och den personen hade men sist och slutligen så har det så lite betydelse. Eller ingen betydelse alls.

På min gravsten får gärna bibelversen från Johannesevangeliet 3:16 bli inristad - som det gör på så många andra gravstenar. "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv"

Sådana typer


Sådana typer som bestämde att vi ska ha sommar - och vintertider borde ha träffat flera sådana typer som Seth Björkskog innan de tog beslutet.

Det går inte som på strömsö hos oss just nu. Han kämpar med tröttheten redan 19:30 på kvällarna och vaknar pigg och hungrig 05:30 och ska genast upp och äta (och jo, han har vilat vissa dagar men ännu inte kommit in i vintertiderna). Känns så onödigt att barn ska behöva anpassa efter detta "klock" påhitt som egentligen inte behövs överhuvudtaget.

Det var en person som efterlyste en sammanfattning från föreläsningen om kvinnans skönhet och jag ska fundera på det och se om lusten och tiden till det  infaller. Det är så svårt att få med det viktigaste från ett åttasidigt manus där alla delar är lika viktiga och inget borde lämnas bort för helhetens skull...men vi ska se...

Till er som var där i måndags så kan jag säga att jag knappt registrerade vem som var där och vem som inte var där. Tyvärr. Det var så fullsatt och samtidigt som jag såg alla så såg jag ingen och jag fick således ingen personlig kontakt med någon (förutom med syrran, svägerskorna och några väninnor som satt längst fram)

Ordet "älta", som jag nämde i förra inlägget, låter negativt. Jag ältade inte måndagen utan snarare så bearbetade jag den och reflekterade över den. Kommentarerna som kom efter föreläsningen har jag skrivit upp och de kompletterade det som jag hade sagt - tack Susanna, Pernilla, Heidi och en som jag inte minns namnet på men som beskrev vilken viktig uppgift ett brustet kärl har! Tack!




Runda former


Runda former gillar vi idag.
Imorgon blir det kanske nåt annat (tavlorna finns ju vid missionsmagasinet)

Det finns säkert några som funderar hur föreläsningen gick och jag är nog kanske fel person att uttala mig. Men åhörarna skötte sig utmärkt och vad jag märkte så började ingen må illa eller opponerade sig om budskapet till mig (vad var och en tänker innerst inne är ju en annan femma) *blink*.

Känslan efter föreläsningen var sjukt skön. Som om några tegelstenar hade fallit av från axlarna. Men samtidigt började jag älta mycket som jag hade sagt som jag kanske inte borde ha sagt och störa mig på saker som jag glömde säga. Så ni som skickade uppmuntrande ord efteråt, tack! Det värmde!