veneziansk

Hör på en avlägsen båt som är på väg från destinstion 1 till 2. Barnen går runt med påsar som innehåller smällare och diskussioner förs huruvida de får smälla dem eller inte. Någon brandrisk finns inte här eftersom gräset ännu är våt av dagg. Snart ska jag dricka tredje koppen kaffe och funderar samtidigt hur många koppar vi ska hinna med innan mörkret faller. En annan sak man bör reflektera över är vätskeintagen. Mycket vätska betyder flera besök på den välfyllda tuppen. Och ingen gör någon ansats att tömma den idag. Heller. Men det är skönt med villaliv, trots att man riskerar få bark i baken då man ska kissa. Det är roligt med alla familjemedlemmar här på ön. Gemenskap är en rikedom.
 
Önskar alla en sprakande trevlig veneziansk!

h å r s n o d d


Numera hör hästsvansen (eller grisrumpan) till min dagsfrisyr. Jag kan inte sätta upp kaffet på morgonen utan att snurra ihop håret. Problemet är bara att jag alltid på kvällen tar bort hårsnodden i badrummet på övre våningen när jag ska duscha. Och dit orkar jag ju absolut inte trappa på morgonen. 
Men så en morgon så observerade jag att jag har ett långt gummibandssnöre som är över en meter i kökslådan. Nu klipper jag av en lagom längd varje morgon och knyter ihop. Enkelt och snabbt och snart har vi huset fullt av vita hårsnoddar med knutar på. 
Och den dag då jag behöver gummibandet till något klädesplagg eller nåt dylikt, så finns väl bara en 10 cm:s band kvar.

k u d d a r



Åh, dessa kuddar. Samtidigt som de definitivt höjer trivseln i hemmet så ger de upphov till en hel del suckar under dagen. Frun i huset vill ha dem prydligt uppradade medan barnen inte kan vistas i samma rum med en endaste kudde utan att röra vid den, placera om den eller kasta den i golvet! På nedre våningen hos oss har vi totalt fem "soffor". Två kökssoffor, en i köket och en i vardagsrummet, två lädersoffor i vardagsrummet och så en "gästsoffa/säng" i gästrummet som angränsar till vardagsrummet. Och så, naturligtvist, ett visst kuddantal till alla dessa soffor. Om jag skulle anteckna hur många gånger jag rättar till en kudde per dag så skulle nog en och annan höja på ögonbrynen. Men att vara utan alla dessa kuddar känns inte heller som nåt trevligt alternativ trots att de sällan är i den ordning som undertecknad önskar.  
En gång kom tanken på att jag kunde sy ihop alla kuddar på kökssoffan så skulle man bara behöva rätta till den mittersta kudden och så skulle de resterande bara följa med - och i omvänd ordning, barnen skulle bara behöva kippa en kudde så skulle alla ramla, smart va!

En erfarenhet rikare


Igår var jag till mammas och konstaterade där att hennes sommarblommor blommar för fullt ännu. Medan den ena av mina höstblommor redan har vissnat - och så har ju hösten inte ens börjat.
Hur är detta ens möjligt!?
När jag skulle njuta av dagens eftermiddagskaffet i solstolen så blev den bruna blomman ett så stort irritationsmoment så jag joggade ner till lidret för att hämta en vit sprayburk. 5 minuter senare kunde jag konstatera att blomman inte alls blev finare, men inte fulare heller. Den är lika ful men på ett annat sätt.
Detta skulle nog få Ernst Kirchsteiger att må illa.

h e l g e n



Nu är helgen förbi och måndag morgon började i raskt tempo eftersom Edith skulle ställa sig till skolan på 10 minuter. Lugnet har återställts och solen börjar titta fram mellan molnen. Det blir att söka sig dit ut så småningom. Helgen blev riktig trevlig med mycket program (speciellt för mannen här nedanför och för Joose som besökte oss). Tyvärr var inte frun och barnen med så vi ändrade vissa programpunkter vilket medförde att jag delvist var hemma med barnen. På fredagkväll hade vi en intressant stund vid Församlingshemmet där Joose berättade om situationen i Sibirien, om sin familj och deras situation. En stor del av programmet missade jag tyvärr eftersom jag stod i lekparken där ute med två av mina "överaktiva barn". På lördag hade vi en fin kväll vid en villa i Larsmo, med mycket gott att äta, en fin andaktsstund och trevlig samvaro. När jag körde hem i mörkret med mina sovande barn i bilen och med ett vackert månsken från en klar kvällshimmel så fylldes jag av en djup tacksamhet. En tacksamhet över livet, över vänner och över Jesus. 


Här delar jag med mig en bild av min man, att han ställde upp på bild var nog bara av misstag. Han stod nämligen på klipporna (då jag just hade varit och fotat av bryggan) och ropade till dom bastubadande männen att han var så harma att han hade glömt "simppare" där hemma. Annars hade nog han också badat bastu och farit och simma. Hmmm......


Har ni sett ett så vackert gärdsgårdsstaket. I´m really impressed!

30 åringen blev också firad på söndagkväll och jag laddade upp med massor av kolhydrater så jag ska klara mej nu i några dagar med kolhydratfattig kost. Yehoo!

h e l g p l a n e r




Inkommande helg kommer att bli fullt med trevligt program. Familjen Pitkänen kommer och gästar oss hela helgen och kvällens program kan ni läsa om här. Alla är ju förståss välkomna! Imorgonkväll ska vi ha grillfest vid en villa och så har vi planerat att steka plättar vid bockabron imorgon på dan. Så vi hoppas på fint väder imorgon.
På söndag ska Joose hålla tal vid skutnäs bönehus kl 15.
Sen avslutar vi helgen med ett trettioårskalas. Trevligt, trevligt.

Inför denna helg vill jag dela med mig av ett kort bibelord som ger eftertanke.

"Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek"  Joh.13:15

d r ö m m a r

Alla har vi ju drömmar. Alltså riktiga drömmar, sådana som fyller vårt medvetna medan vi sover. Inte drömmar om södern resor, hästar eller nya köksstolar. Inatt hade jag en dröm som jag minns i detalj ännu, på ett sätt är det roligt att minnas drömmar men på ett sätt inte. De kan vara så hemska och så vansinnigt underliga. Inatt drömde jag en mera underlig dröm som var väldigt konstig!

Jag befann mig vid Ytteresse skola, bakom lärarbostäderna. Jag skulle avrättas helt utan dramatik (varför framkommer inte i drömmen). Jag blev skjuten i bakhuvudet. Pang. Lyckligtvis har jag inget ansikte på den som sköt. Problemet var bara att jag inte dog, men det trodde alla andra. Jag blev instoppad i en kista gjord av paff, en undre del och ett skilt lock. Lådan var tyvärr lite för liten så locket ville hela tiden falla av. Lade de mig på sidan med benen krokiga så blev jag för hög och låg jag rakt så var benen för långa. Nåja, på nåt sätt fick de in mej i lådan och så blev jag nerkastad i Östanlids "byktunnel". Den var många, många meter djup och jag tänkte aldrig landa. Där låg jag då, i min pafflåda, i flera månader. Jag hörde människor hämta byk med kärror men ingen visste att jag levde. Ibland föll locket av och jag hade problem att få det på plats igen.
Men till sist, efter en lång tid, så hittade en bekant person mig i lådan och hon såg att jag levde! Det blev fest. Vi satt i ett stort rum och en äldre man med en liten, nätt, cafévagn kom och sålde kaffe och choklad. 

Kaffet var i pulverpåsar och man fick välja vilken smak man ville ha. Kakao, cappuccino eller vitchoklad. Till kaffet köpte jag ett ark med chokladhästar (hästarna var i samma storlek som duplo lego). När jag skulle börja äta av chokladhästarna (9 st) så frågade jag generöst av andra i rummet om nån vill ha. Kennet (min bror), Lena (min kusin) och en till som jag inte minns ville ha varsin. Och då kom känslan av att jag inte borde ha frågat för nu måste jag ju ge bort tre stycket av läckerheterna! Men jag påminde mig själv om att jag hade blivit räddad och nu måste jag dela med mej.


Sen kom Edith och Ivar ner rusande från vinden och väckte upp mig klockan 8 ur min  underliga dröm och Jag hann aldrig äta av chokladhästarna. 

nu cyklar vi iväg





För några veckor sen så köpte vi  balanscyklar åt Elia och Ruth och de uppskattas verkligen. Det är så roligt att se hur snabbt de sparkar iväg med cyklarna och hur de blir bättre för varje gång. Elia, snart två år, kom hit "cyklande" häromdagen och det tyckte vi var så duktigt, det är ju nästan 1,5 km hit! heja, heja. 
Ivar, som själv cyklar med 20 tums cykel utan stödhjul tycker att han också absolut borde få en lite balanscykel, precis så roliga är dom. 

v a n d r a


Är just hemkommen efter en skön vandring utmed Larsmo vandringsled med några svägerskor. Stigen var ganska stenig så det gällde att hålla tungan rätt i mun. Men trevliga diskussioner hade vi och fick upp flåset ordentligt så nu känns det riktigt bra. Mera sådant. 

R u t h


Idag har vi bakat kakor Ruth och jag. Till hennes 3 års kalas som är imorgon.
- då får jag paket av Elia, säger hon självsäkert.

Våran Ruth är en rolig tjej som hörs där hon befinner sig. Hon är envis och påhittig. Stunderna mellan skratt och gråt varvas på några ögonblick. Är vi hemma och mamma sysslar på med sitt så är hon hur nöjd som helst, MEN har mamma besök eller om vi är på fika hos någon så drar hon minsann i kjolfållen och gnäller efter uppmärksamhet. Denna ovana hoppas jag hon växer ur så småningom.
Vi ska nu fortsätta att njuta av vardagen tillsammans, hemvården slutar ju inte trots att hemvårdsstödet slutar att skramla i kassan. Men lite ska nog Ruths mamma börja jobba mellan varven, har riktigt dryft efter den vita "sköterskedräkten". Tacka vet jag vårdarbete och inhoppnings möjligheter så man får jobba då det passar resten av familjen. 

Grattis på födelsedagen lilla, stora Ruth.
( Man ska inte säga åt henne att hon är mammas lilla flicka för då kan hon ryta till
- jag e int mammas lill flicko, JA E RUTH!)

kan själv


Det är så trevligt med barn som kan själv. En tvååring som visst kan hälla mjölk i glaset själv, en femåring som vet exakt hurudana kläder man ska ha utomhus den första höstdagen, när åttaåringen själv avgör vad hon spenderar sina födelsedagspengar på osv.....
Det svåra kan vara att veta när barnet faktiskt själv ska få bestämma och när deras åsikter ska avfärdas. Om de aldrig själv får bestämma deras klädval från då de är små, hur självsäkra blir dom sedan som ungdomar och vuxna? och är det så hemskt att barnet absolut vill ha joggingbyxor med skjorta till dagklubben? Eller måste barnen alltid klä sig i den stil som mamman önskar?
Våran Ruth verkar vara skapad av ett envist virke, vissa gånger får hon exakt som hon vill bara för att hon vill. Ni ser ju på bilden, vem annan fiskar med fina, obekväma, lackskor vid stjäre om inte en trotsig tvååring!?
Min mamma har berättat att min äldste bror en gång var extremt envis och ville absolut ha klänning på ett stormöte. Tror ni han hade klänning på sig? Jajamen (bildbevis finns)...är man tillräckligt envis så brukar det mesta gå vägen!

Nu ska vi ta vårt pick och pack och åka iväg. Vi är bjudna på mat vid en villa, min svägerska har de två äldre barnen och syrran den minsta. Vi tar bara med oss vovven. VOFF, VOFF........

på tork


Nu just är det verkligen inte aktuellt att hänga ut kläder på tork. Regnet silar ner i jämn ström och allt är vått, vått, vått. 
Men imorgon kanske solen tittar fram och då far jag hänga dagens tvätt på den runda, fula, torkställningen som jag har. Syrran däremot har en snygg torkställning (den på bilden) - den ska vi ta modell av en vacker dag!

Glutenfria kärleksmums


Denna ljuvliga bakelse bjöd min syrra mig igår. Inget socker, inget vitt mjöl. Det går att fika hälsosammare om man bara orkar och har viljan med lite annorlunda recept. 

3 ägg, 3 msk kvarg, 1-2 bananer, 3 msk kokosolja, 2-3 msk honung/agave,en skvätt vatten = blandas ihop till en smetig smet.
 1,5 dl kokosmjöl, 4-5 msk kakao, 4 tsk bakpulver, en nypa salt,en tsk riktig vanilj = blandas och siktas ner i smeten.

Smöra och bröa en kakform med kokosolja och kokosflingor och hiva ner smeten som blir ganska fast. Grädda på 170 grader tills den blivit fast och nästan torr. Låt svalna på galler innan du skär den i bitar.

Chokladkräm:
 Smält 75 gram 86% choklad tillsammans med 50 gram smör i en kastrull. Ta av kastrullen direkt smöret börjat smälta så det inte blir för varmt och kokar. Låt svalna ca 3-4 min, rör ner 3-4 msk mascarpone, 4-5 msk agave/honung, valfri mängd starkt kaffe och ca 4-5 msk kakao. Rör till en krämig glasyr. Jag rörde ganska länge med slickepott för att få det att blandas ut. Ställ en stund i kylen medan kakan svalnar.

Bred ut chokladkrämen på kakan när den svalnat. Toppa med kokosflingor och skär i rutor. Förvaras i en burk i frysen och tas fram ca 5-10 min innan servering.

d i k t


i gårdagens ÖT fanns en fin dikt som jag gärna delar med mig, en lite annorlunda dikt. 

Detta vill jag vara för dig

Jag vill vara din fru
men inte din mamma
Jag vill vara din livskamrat
men inte din medtävlare
Jag vill vara ditt stöd
men inte ta ditt ansvar från dig
Jag vill vara din tröst
men inte ta över din sorg och din smärta
Jag vill vara din hjälpande hand
men inte ta hand om dig
Jag vill vara en nära medmänniska för dig där
det också finns rum för mig

Elisabeth Rautell

s k o l s t a r t e n

Idag är det en spännande dag för många barn och ungdomar då skolan startar igen efter ett skönt sommarlov. För vissa är skolan riktigt roligt, man ser framemot att träffa alla kompisar och läraren igen. Men för några kan skolan vara det värsta de vet, de kanske saknar kompisar och känner sig mobbade. Därför behöver vi komma ihåg alla skolbarn och be för dem. 

Käre gode Gud, 
idag vill jag be för alla som börjar i skolan.
Var med dem som känner sig ensamma och utanför.
Var med dem som är riktigt nervösa och sover dåligt på nätterna.
Var med klassens tuffing som mobbar den svaga.
Var med läraren som behöver ett långt tålamod med sina elever.
Var med den som har det tufft hemma och inte vill cykla hem efter skolan.
Var också med föräldrarna som kanske inte orkar vara entusiastiska över barnets skolgång.
Herre, det är många som behöver din närvaro och din kärlek.
 Knacka hårdare på deras dörrar så att de släpper in Dig i deras liv.
Amen

hälsosam start på dagen



Jag försöker starta dagen med en hälsosam frukost. Vill gärna undvika vanligt bröd eftersom det ger behag till annat gott. Detta bröd är enkelt att röra ihop av det man har hemma, jag gör det inte exakt likadant varje gång. Brödet förvaras i kylskåpet och så brukar jag frysa ner några skivor också. 
(jag har haft detta bröd på bloggen tidigare men numera förenklar jag receptet lite)

Fröbröd. 60-80 min i 175 grader.
6 ägg
250 gr grynost (0,3% fetthalt)
1 burk kvarq (0,3 % fetthalt)
3-4 dl linfrö (brukar lägga hälften av linfrökross)
1 dl sesamfrön
1 dl solrosfrön
ca 2 dl hackade jordnötter
1/2 dl fiberhusk
2 tsk bakpulver
ev nån brödkrydda.

Om degen känns för tunn så tillsätter man bara mera frön eller nötter. Ev går också lite vetekli eller proteinmjöl att tillsätta. 

Morgonstund har guld i mun,
speciellt om man har goda brödskivor till kaffet.

ps. om du är som jag och suckar över långa recept som innehåller mer invecklade ingredienser än till plättar så kan jag trösta med att när man väl handlat hem olika frö/nötterpåsar så brukar de räcka länge. (om man inte köper 75 grams påsar vill säga, utan väljer big-pack)

h e l g


Fredag morgon klockan 8:30. Till Novas stora glädje kom Edith, hennes lekkompis, ner redan 7:30. På bilden längst ner försöker Edith lära henne att komma fram till henne först på befallning. Går lite sisådär. Nova märker att det inte är så seriöst.
Det är en skön morgon. Helgen däremot ser ut att bli fullspäckad igen, vi har stormöte i kållby. Jag tycker vi har bara fullspäckade helger nuförtiden. Roligt för det mesta. Men för tillfället har jag en mättnadskänsla på allt det sociala, skulle på ett sätt helst ligga i soffan och ha mötet inrattat på internet, här. (för Guds ord har jag ingen mättnadskänsla på)
Nu ska jag dricka den tredje koppen kaffe, och äta en stor, nygräddad, kanelbulle i min fantasi!

b e t o n g s t ö v l a r n a



- De blev ju riktigt fina med tanke på att det är första gången, var syrrans kommentar då jag klippte sönder stöveln. Ja, vad mera behöver man tillägga. Stöveln till vänster är gjord av finbetong och blev en ljusare variant. På den syns också sömmarna mera eftersom jag hade klippt bort innerfodret. Den till höger är av grovbetong och blev mera ruggig vilket jag gillar mera. Att de blev lite kantstötta och lite bubblig stör mig inte alls. Tvärtom. Att gjuta i betong är riktigt roligt, borde gjuta mera.

sluta tjuta. börja gjuta.
vill du inte rimma - far och simma.
nej vattnet är för kallt - och detta är för ballt.

Nu ska jag fara ut och kolla läget. Ruth "sköter" Nova i sandlådan. 
Och det känns lite som när en blind leder en blind.

k o m p l i n g m a n g


Hur ofta ger vi vuxna varandra komplimanger? om man riktigt tänker efter så är det ju en sak vi gärna skulle få strö runtomkring oss mera. Barn blir ju oftast (förhoppningsvist) uppväxt med just komplimanger, beröm för hur de är och hur de gör. Gulleplutt, va roligt att mötas av ditt första gulliga leende. Åh, vad duktigt du svänger dig. Nämen vad du är duktig, kan du stå själv. Vad bra att du åt upp maten, nu blir du lika stor och stark som pappa. Fint jobbat, nu kan du ju ta tre steg, heja, heja. Vad fin du är lilla prinsessan/prinsen. Vi öser uppskattning över de små och vi ska definitivt inte sluta med det även åt vuxna människor, åt äldre. Men tyvärr så har vi ju en tendens till det. Själv är jag urusel på att ta emot komplimanger. Istället blir jag tveksam och svarar nekande, att säga ett enkelt tack känns så ovant. Ser man en fin tröja på en halv bekant människa så kan man ju alltid säga vad man tycker.- Du klär dig i din tröja, den är riktigt fin! Man blir ju själv gladare av att delge sina komplimanger istället för att bara tänka på dem.


Kära Nalle, sa Christoffer Robin, vad jag tycker mycket om dig.
 Det gör jag med, sa Puh.
                                                                              
                                                               Källa: Nalle Puh

öppen trädgård



Min morbrors fru, Maj, deltog i årets öppen trädgård. Fastän jag gått i trädgården många gånger förut så är den alltid lika intressant och inspirerande. Och alltid finns där något nytt. Jag lånade mammas kamera och tog några kort av allt det vackra.

"trädgungan" är enkel och bekväm. och en fröjd för ögat.
blev besökarna törstig i sommarvärmen så var det bara att ta sig ett glas vatten.
den härligt inredda terassen/balkong har fått nya glasväggar.  en härlig känsla då man står där och blickar ut över trädgården.
porlande vatten utmed stentrapporna.
blomkrukor tillverkade av ventilationsrör. bron till höger är barnens favorit.
små, fina, detaljer överallt. som lerkrukan.

kabelsnurran var den snyggaste slanghållare jag sett.
stengångar och stentrappor. stenar är ju bara så snygga!

härliga uterummet som inte gör sig rättvis på bild.

rummet är härligt inrett.
armeringsjärn i trädgården är så vackert.


sötaste skottkärran ever!

Tack för besöket Maj, jag var nog inte den enda som gick runt och knäppte kort av allt det fina!

Ett dopp



Nej, jag är inte typen som står på vattenskidor. Det är däremot mannens bror Mocki som klarade detta galant. Vi har tillbringat dagen vid deras sommarställe och blivit serverad den ena läckerheten efter den andra. Ett ofrivilligt dopp fick jag också (med kläderna på) då Ivar föll ur simringen i vattnet där han inte bottnade. Och vi blev igen påminda om hur snabbt och ljudlöst ett barn skulle kunna drunkna om man inte har uppsikt hela tiden. 
På vägen hem ville jag än en gång bearbeta händelseförloppet då jag agerade den snabba livräddaren, ungefär som i baywatch fast fullt påklädd. Mannen tyckte jag överdrev och sa i saklig ton att han skulle ha sprungit runt på bryggan och hoppat i båten och därifrån grabbat tag i killen. Det var då, när jag hörde detta, som det skulle ha lockat att dela ut en rak höger, ha haa.....för nu ömmar knäet som jag slog i bottnet då jag snubblade i vattnet och behån har ännu inte torkat helt. Vilken tur att svägerskan hade jeansshorts att låna under tiden som klänningen torkade. Att de inte (på långt när) gick att knäppa i linningen behöver man ju nödvändigtvist inte nämna.

så var den semestern över


Mannens sista semestardag har vi avvklarat nu. Som avslutning var vi och blandade en egen makuuni påse på var. Så mäktigt (för barnen) och så gott. Synd bara att min påse blev uppäten alltför snabbt, känner mig värre än en glufsig stövare. Tre semesterveckor har gått i rasande fart och den inkörda vanan att gubben snarkar bredvid en till 8:30 varje morgon måste härmed brytas. En annan ovana som också måste brytas är allt godisätande till kaffepauserna. Min man gillar, förvånansvärt nog (med tanke på hans midjemått), choklad till kaffet lika mycket som jag gör. Mums filibabba så mycket gott vi ätit. Tacka vet jag ny, hälsosam, start på måndag. Då ska minsann choklad vara bannlyst i några veckor!

Idag lämnade syrran Elia hos oss en stund då hon for till stan. Då hon kom hem möttes hon av en ovanligt tyst atmosfär i huset. Barnen lekte i vardagsrummet och vi hade just avnjutit glass till efterrätt på varsin sida i kökssoffan. Hon steg in lite avvaktande i köket och frågade försiktigt.
- Är ni sura?
- nej, svarade jag lite överraskande. 
- Är ni deprimerade då, frågade hon.
 - Nej, svarade jag igen.
- men varför sitter ni här då? (och är myscho - det sista tänkte hon nog bara)
- måste man flänga runt hela tiden och se glad ut då, frågade jag sen förnärmat.
- absolut inte, svarade syrran, men det är ju så ni brukar vara. 

och visst, det har varit två halv tråkiga dagar för fru Björkskog. Vädret har varit mulet, hon har läst en alltför dålig bok för att ödsla tid på, ätit för mycket och tränat för lite. Shit happend.  
Nu ska jag ge kvällsmål åt barnen, medan min man är - komiskt nog - på en löprunda som egentligen borde ha sprungits av denna skribent. Men vettni, he orka int ho na!

ps. imorgon ska jag fota mina betongstövlar som jag "klippte upp" ikväll...men ännu behöver dom torka på stället innan jag vågar flytta på dem.