Himmelsk är nåden

Usch vilken tråkig kväll. Har mannen i Hfors och saknar vuxet sällskap. Men till all lycka får jag se tillbaka på en händelserik och annorlunda vecka. Den här bilden är från Isabellas "kråkslott" och det var sååå roligt att se deras hem. Att få känna känslan i ett hus där betong och ljust trä möter naturen genom stora fönster. Gillade verkligen huset och stället! Lugnet alltså. Harmonin. Tystnaden. Skogen. Nåt helt annat än vårt ställe mitt i byn invid en trafikerad väg.

Det om det. Nu ska jag sätta upp en kvällskaffe. Förresten så fanns det en fin bön i dagens lösen som jag bara måste skriva ner här. Den tilltalande mig så starkt imorse då jag satt här i samma soffhörn och såg på vinden som ven och regnet som piskade. Att titta på oväder är så fascinerande.

En är Herren. En är verkligheten.
En är kampen.
Otaliga är misslyckandena.
Outröttlig är förlåtelsen.
Himmelsk är nåden.
Gränslös är upprättelsen.

Ja, otaliga är misslyckandena. Känner själv att jag har misslyckats i så mycket som jag har tänkt att jag ska fixa. Och som jag har tänkt att jag skall vara. Varför sätta upp mål då det så ofta blir om intet. Jag vet inte. Att misslyckas med ett mål man i sin iver satt upp tär på självförtroendet och lite på självkänslan. Ja, de får sig en ordentlig törn.

Men ikväll får jag luta mig mot den himmelska nåden. Den omsluter alla spända muskler och dallrande hud som varmt vatten i ett badkar. Den är underbar. Gud är underbar. Hans son är underbar. Den Helige Anden är underbar. Det är underbart.