temat under gårdagens kvinnokväll var "när den tomma famnen gör ont"
En utåtriktad och härlig kvinna delade med sig av sitt liv till oss andra, ett liv som haft många uppförsbackar men också sköna nedförsåkningar. Vi fick höra om hur längtan efter biologiska barn känns i detta samhälle där mamma-pappa-barn hör till "normaliteten", hur hon upplevde att människor i samhället bemötte dem då de hade det som värst och vilka klumpiga kommentarer andra ibland kastar ur sig utan att tänka efter när det gäller ämnet barnlöshet. Vi fick också höra om sorgen att mista ett barn under graviditeten och sen om den stora glädjen att få egna barn via adoption. Många känslor väcktes och framförallt glädjen att jag får vara ett Guds barn. Det är trots allt det absolut viktigaste här i livet, inte hur många barn vi har, hur mycket välling de dricker per dygn och när barnen ska börja pottränas.
En sak som hon nämnde etsade sig fast i mitt minne.
-Gud har lovat oss en trygg hamn, men Han har inte lovat att båtfärden dit inte kan mötas av stormar och djupa vågor!
2 kommentarer:
Oj, vad harmt att jag missade den kvällen p.g.a. jobb... Hade mer än gärna behövt få höra om just det ämnet.. När man själv är i den situationen att man inte vet klart om man kan skaffa barn p.g.a min sjukdom. Men är så tacksam att Gud gett mig en så fin gåva, min man! Som älskar mig så oändligt fastän jag kanske inte kan skaffa barn med honom. Vi är redan en familj!
så harmt att du missade detta, hon var verkligen hörvärd...men kanske kommer hon att ha framförande i samma tema i framtiden, iallafall har jag det på känn! det gäller att ha ögon och öron öppna ;-)
Skicka en kommentar