Jag får åtminstone halva

Halva bordet på var. Det är väl en good deal?
Åtminstone får jag finna mig i det. Jag kan inte fatta hur vissa föräldrar får avstyrt sina barn från att leka på vardagsrumsbordet...hos oss är det ju den bästa platsen Seth vet. Perfekt höjd och centralt så att han får mammas uppmärksamhet. Jag har inte hjärta att visa bort honom.

På tal om annat så blev det ingen gemenskapskväll för min del och i djupet av mitt hjärta så är jag såååå besviken och jag vet att jag skulle ha fått en god föda därifrån. Ett rama mål mat. Andlig mat. Den som vi så väl behöver.

Så nu sitter jag här istället och har såååå mysigt med tända ljus på min halva av bordet.

bortglömt gott

När man hittar en skål full med nötblandning och chokladbitar som jag hade planerat att bjuda åt gästerna på lillajul, ha haa. Nåja, tids nog blir det uppätet...av nån *blink*. 

Ikväll är det gemenskaps kväll för kvinnor i Bosund bönhus och jag skulle så gärna delta. Tema är "löften och hopp i bibeln" och en panel med fyra kvinnor delar med sig av bibelställen som betytt mycket för dem i olika livsskeden, info här. Egen bibel ska man också gärna ha med sig och jag har på känn att kvällen blir givande. 

Men pga av den långa bilsträckan (vi körde samma sträcka igår) och att mannen är borta så är jag tveksam. Att orka ordna skötare åt barnen känns ibland så väldigt "suckigt"...men vi får se...

Vem stjäl våra lampsladdar?

Tänk att det alltid är lika. Varje år. Innan jag får hänga upp alla fina julstjärnor så måste det fixas, trixas och bytas. Man tappar nästan lusten. Tyckte att jag hade så många färdigkopplade sladdar med takuttag ifjol men nån har tydligen ätit upp dem. Eller bara behövt dem till nån lampa eller sånt...

Seths ögon börjar alltid glittra då nåt ska fixas och det tog inte många sekunder innan han hade verktygen snyggt uppradade ifall vi skulle behöva.  Vår lilla fixare!

Så. Nu hänger stjärnorna i fönstret (jag fick till och med kopplat två lampor till ett uttag - borde jag ha blivit elmontör?) och nu inväntar vi mera mörker så vi får myskänsla i vardagsrummet! Nu är det bara 11 fönster kvar då (fast jag tror jag hoppar över varannan i år)

Men snön alltså! Den borde koma nu...

Stenar

Igår fixade jag lite annan typ av tavlor i extra stora ramar (40×50) till missionsmagasinet. "Marimekko kivet" (åvslappi från tapeten i barnens rum). Nåt kristet budskap finns ju inte denna gång men om man tänker lite djupare på ordet "sten" så kan man relatera mycket till vår kristna tro. 

Jag kommer först och främst att tänka på de tio buden som blev inristade i stentavlor med Guds fingrar. 

Sen tänker jag på uppmaningen som Jesus gav åt människorna som skulle stena synderskan. "Den som är utan synd må kasta den första stenen". 

En annan sak jag tänker på är den stora stenen som täckte Jesu grav. 

Det fjärde jag tänker på är den lilla släta stenen som David slungade rakt i Goliats panna.

Jag tänker på ett människohjärta som kan bli hårt som sten.

Jag tänker också på hur synden kan liknas vid tunga stenar i en ryggsäck - dessa stenar ska vi låta Jesus tömma varje dag. Han kastar bort våra synder och kommer aldrig mer ihåg dem. Jesus älskar, glömmer och förlåter. 

Han älskar fullkomligt
Han glömmer för alltid
Han förlåter mig om och om igen.

Det är nåd utöver nåd.

Att vara klara

Nu har jag tveksamt läst boken "På väg", en vecka efter utgivningen och inget farligt hände och inga stora missar hoppade upp i mitt ansikte. Denna bok är ju ingen bok som ska sträckläsas utan man får ta en text i taget med ödmjukt hjärta. Det får gå långsamt. Den får beröra och ge eftertanke. Igår på vår tjejträff så hade vi högläsning av den första texten, Smaka och se att Herren är god, och den var så skön att höra på trots att jag läst den många gånger förr,  citerar en favorit mening från den texten  "att smaka Guds undervisning är att smaka något gott"

I torsdags hade vi träff vid missionsmagasinet med en reporter från ÖT, här kan ni läsa reportaget och här finns info om boken på missionsmagasinets facebooksida. När jag satt där runt bordet och vi samtalade om bokprojektet så kom tanken att jag kommer att sakna detta. Jag kommer att sakna vår grupp som ofta haft intressanta diskussioner i vår slutna FB grupp och gett feedback åt varandra och peppat varandra. Nu är allt detta över. Men samtidigt som en tomhetskänsla dyker upp så är det också skönt. Väldigt skönt....och nu ska jag försöka att inte börja med nåt liknande projekt på en lång tid framöver.

 Men visst gav boken mersmak. Absolut.

Ge mig nåt flott i grått

I våras (eller var det i somras?) köpte jag ett skåp via find it eftersom jag trodde att vi behövde ett sådant skåp mellan vardagsrum och kök (här). När vi kom hem med skåpet gick dörrarna knappt att öppna och jag fick börja slipa, slipa och slipa i flera etapper innan dörrarna och skåpets yta kändes okej.
Sen lyftes skåpet in och tillsammans med barnen (knäppt, jo jag vet!) grundmålades skåpet vitt. Resultatet blev som det blir då barn stjälper till. Inte bra. Inte alls bra.
Sen blev det dags för ytfärgen och den var inte alls rolig att måla eftersom grundmålningen hade blivit så dåligt. Jag borde ha slipat ett varv till men struntade i det eftersom det är så tråkigt.
Nåja, det blev målat två slarviga varv och sen konstaterade jag att skåpet (med den gråblåa färgen) inte alls passade där jag hade planerat att det skulle stå. Vi bar det till vårt sovrum istället, där det egentligen inte behövdes och känslan av att ha slarvat hem ett bastant skåp som vi inte ens behöver infann sig!
Dagen efter så ser jag nån vit tjock färg rinna ner från hyllplanen där uppe och när jag öppnar dörrarna så konstaterar jag att burken med den vita grundfärgen hade kippat då vi flyttade skåpet och därifrån hade det runnit ut en riklig mängd färg. Rackans skåp och rackans vita färg som var överallt! Eftersom färgen redan hade stelnat så skrapade jag bara bort den och kvar lämnade fula märket och man såg skåpets original färg.
Jag var så trött på skåpet vi det laget så jag struntade i det och staplade en hög med böcker längst inne i hörnet så att jag inte skulle behöva titta på förödelsen, ha haa.  
Och jag struntade i skåpet tills idag.
Glad i hågen hämtade jag den gråa färgen från pannrummet. Nu skulle gammalt slarv målas över. När jag kom upp gående med burken och skulle via vardagsrummet (minns inte varför) så ropade Ruth "mamma burken läcker mål"
Jo! den läckte i botten och nu hade jag lyckats få grå färg över hela golvet och dessutom hann det droppa på vår stora yllematta (200x300) som behövde tvättas genast så färgen inte skulle dra i sig. Nu torkar mattan på det varma badrumsgolvet och behöver torka i flera dagar innan den slutar dofta våt ull.
Hmm...nåja, jag städade upp målarfärgen och sökte sen efter en ny burk att hälla över den älskade gråa färgen i. Hittade absolut ingen passande bytta och fick tömma en annan målarburk som bara innehöll lite svart färg och fortsatte sen (en timme senare) till dagens egentliga projekt - att måla skåpet. Med Seths sällskap.
När jag hade målat en liten stund så ringde telefonen och i min disträ for jag i köket och talade och när jag kom tillbaks hade Seth målat "lite". Såklart! Vilken fiffig mamma lämnar en målarburk obevakad då det finns någon under femton åt under samma tak?
Nu fanns den underbara gråa färgen lite överallt både i sovrummet och på Seth (på händer, i ansiktet och på tröjan ) Det fanns gråtoner på golvet, på sänglakanet, på dammsugaren, på tavelramar som funnits längst ner i skåpet och på utprintade bilder som skulle ramas in! (där inne i skåpet hade jag inte planerat att måla med Seth tyckte tydligen att det skulle ett tjock lager dit också)
Suck. Bara att börja städa och måla klart det Seth "påbörjat". Medan jag torkade upp målarfärgen i sovrummet hade han knyck slipklossen och slipade vardagsrumsbordet lite, men till all lycka är det redan så slitet så lite nya repor syntes inte alls. 

Nu har vi fått ordning på torpet och skåpet får absolut inte granskas på nära håll! Speciellt inte på insidan. Det är så pass dåligt målat så jag skulle inte ens täckas sälja det på loppis då den dagen kommer att det ska ut.

Veckans suddigaste bild. Men vi är nöjda.
Nöjda över att vi är klara, men inte över resultatet.
Nu kommer vi inte att ta fram målarburken på länge!
Till Seths stora besvikelse.

Ha en mysig fredag kväll. Jag ska på tjejträff (kallas det så då alla passerat 30?) och det ska bli så roligt.

Att bli mättad av glädje

Att bli mättad med glädje!

Detta är "januariuppslaget" i missionsmagasinets väggkalender. Kom gärna in och köp din egen ❤ Finns  också på finska!

Jag älskar detta bibelord. Att vi blir mättade av glädje inför Guds ansikte.

Där själen finner ro

Hoppas ni har det bra var ni än befinner er! Själv borde jag väcka en tvååring som somnade på golvet då lunchen var färdig uppvärmd (och jo, han blev flyttad i sängen under en skön filt. Ingen fara *blink*)

Hmmm, undrar hur pigg han är på att äta nu, tre timmar senare!?
På vega pratar de om föräldrars bristande uppmärksamhet då telefonens skärm upptar ett allt större intresse. Det är intressant och mycket av det de säger skriver jag under på... (men det skriver jag inte desto mera om nu eftersom jag inte har nån mera skärmtid, ha haa)

Favorit byttan

Vi (eller Seth) leker med lego, leker med lego och så leker han med lego (igårkväll lekte han nästa två timmar i sträck här vid vardagsrumsbordet, 2h!) Den mest spännande lego biten är definitivt wc byttan. Jag kan inte annat än småle då jag hör Seth påpeka att "nu for papp och kakk". Mamman tycks oftast hamna i badkaret medan Seth själv ligger skönt inlindad i sängen.

Har ni ingen lego wc bytta så rekommenderar jag det som årets julklapp åt en tvååring, ha haa...

Bra Maria!

Här ser ni den sötaste kattklockan som Ruth fixat till farsdags present. Att hon valde vit färg förvånar mig inte det minsta utan var säkert ett självklart val efter vår fina vita My...

Nu har en ny skön vecka startat och vi fick en rolig förmiddag vid missionsmagasinet med lovely kids...hmm, de som verkligen stjälper till så mycket de hinner *blink*...men är det på barnens villkor så är det! Men för varje dag blir Seth mognare och kan uppföra sig på ett hyfsat sett och nu har till och med nappen åkt i roskisen. Skönt! och på nåt vis åkte en del av gnället bort samtidigt.

"Bra Maria! sa Mayada (frun i vänfamiljen) då jag förklarade att napparna hade åkt i roskisen och så upprepade hon en gång till "Bra Maria!" och jag förstod att dom inte riktigt hade fattat varför en tvååring som pratar mycket går runt med en napp i munnen som hämmar språkutvecklingen....men man blir så lätt hemmablind!

Den bästa för oss

Att få somna i sin fars armar.
Så tryggt, varmt och skönt.
Alltid lika tryggt.
För det är det mina barns far är.
Trygg, stabil och kärleksfull.
 Vänlig men samtidigt bestämd och rättvis.
Precis som en far borde vara.

Egentligen är min man ganska lik min pappa när det gäller barnuppfostran och regler i hemmet. De är båda två sådana personer som ser till att regler följs...det blir inte bara "prat men ingen verkstad" som vi brukar säga om folk som har en massa åsikter men aldrig verkställer nåt själv *blink*...och att få barn att ta ansvar i hemmet kräver nog mera än lite tjat. Ho ho. Det krävs respekt från båda hållen, kärlek och en vilja att tjäna varandra. Sen behövs en stor dos tålamod, disciplin och så förstås en uppföljning av det man begärt eller önskat, det är ju så lätt hänt att man låter krav rinna ut i sanden för att man inte orkar med den "sista finslipningen". Ett favorituttryck som min man använder så gott som dagligen passar också in på temat uppfostran "allt man gör har en konsekvens". Endera en positiv eller negativ konsekvens.

Det är inga småsaker att uppfostra barn och jag är så tacksam att jag har honom. Han som är min bättre hälft. Han som drar det längsta strået när det kommer till ordet uppfostran och han som också drar det längsta strået av alla män när det gäller att vara en bra far. Den bästa. För oss.

Barntavlor som kan köpas från missionsmagasinet

Var det nån som sa bolligt?

Tapeten kom upp efter ihärdigt tvättande på kalkväggen och rummet fick en helt ny look! (och pyjamas killen matchar så fint, ha haa...men nu är det nog dags att klä på sig)

Bob och Mysan. Två sköna typer.

Nu ska vi inte göra någonting Seth och jag. Skönt. Man behöver det där ingenting ibland. Speciellt på fredag ♡

Han är mitt A och O

För en tid sedan så hörde jag på ett program i radion där diskussionen kretsade kring tro och bön. Personerna i programmet var inte religiösa men sade att när dom hamnar i svåra situationer så kan de be till Gud "för de hade ju inget att förlora på det".

Ofta hör man att icke troende människor söker Gud i svåra situationer. Då det riktigt krisar till sig. På samma sätt kan man höra kristna människor berätta att de känt Guds närvaro då de haft jobbiga perioder i livet. I deras nöd har Gud varit deras största tröst och deras tro har fördjupats. Detta är ju helt enligt de löften som Gud gett till oss i Bibeln "Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tyngda bördor så ska jag ge er vila" (Matteusevangeliet)

Men hur är det för starka, friska och välbärgade människor? Behöver de Gud och känner de Guds närvaro i den lyckliga och balanserade vardagen? Kommer de ihåg att tacka över välsignelsen i deras liv? Eller är Jesus bortplockad långt upp på hatthyllan eller djupt inne i ett skåp eftersom han inte behövs just nu?

Idag är jag fylld av glädje, speciellt glad över den ny utkomna boken. Jag är frisk, mina barn mår super, vi har ekonomisk välgång, jag har ett fint hem och ingen sorg att bära i mitt hjärta och mitt i allt detta behöver jag Jesus mer än någonsin. Han närvaro är A och O i mitt liv. Visst är det underbart! Visst är han underbar!

Nu ska vi hämta Ivar från väggklättrings kursen. En grej som alla killar borde få pröva på - det lär ska vara så roligt (men inte så roligt så att undertecknad behöver testa).

Boken "På väg"

Det känns lite overkligt att äntligen sitta med boken i handen. Vår bok. Till er. Jag önskar att den blir till välsignelse och att ni känner den värme och gemenskap som vi med ord har förmedlat...

”På väg” är en personlig bok med olika typer av texter, dikter och böner om vår gemensamma tro. Den är skriven av 21 kvinnor i olika åldrar och livsskeden. Hitta din favorit bland 69 olika typer av texter! Boken kan köpas vid missionsmagasinet och kostar 16,90€

 Boken har som sagt 69 olika texter och i innehållsförteckningen får man en snabb inblick om bokens innehåll. Ät läs och njut...

Jag är buren

För enkelhetens skull så printade jag ut lite gamla farsdags bilder som Åsa fixade till missionsmagasinet ifjol. Några tavlor finns att köpas där men vill man ha någon speciell tavla så är det bäst att kontakta mig innan lördag *blink*. Här finns fler bilder på tavelmodellerna som kan beställas (jo, jag vet att det är taskiga bilder sådär kvalitét mässigt och snygghets mässigt men bättre än inget...)

Tavlan här ovan är min personliga favorit
*och låt mig någon gång känna att jag själv är buren*
...att känna sig buren...
inte bara veta att man är buren
eller tro att man är buren
eller be om att bli buren
utan istället få känna att man är det

hade tänkt...

Förra veckan hade jag tänkt blogga om den vackra dimman som omslöt landskapet. Dimman som var så vacker, mjuk och som suddade ut alla gränser.

Jag hade också tänkt blogga om våra nya kissor Bob och Mysan. Eller Bob och andra Bob som Seth sade till först då han tyckte att Mysan var ett krångligt namn.

Jag hade också tänkt blogga om missionsmagasinets almanackor för 2017. I år har vi också tryckt upp en uppsättning med finska almanackor så kom gärna in och köp av dessa! Vi har också mycket annat fint där så ett besök till missionsmagasinet lönar sig nu inför julen.

Jag hade också tänkt blogga om denna fina efterrätt som blev avslutning för min tid i folkhälsans styrelse...jag har prioriterat bort vissa saker för att kunna satsa mera på det jag verkligen brinner för.
...många bäckar små blir till en stor å...

 Hade också tänkt blogga om vår gamla fina gentleman som tagit emot de nya familjemedlemmarna på ett exemplariskt sätt. Heija Blixten.

Men istället för att blogga så har jag suttit och fixat nya tavlor till missonsmagasinet, lite grafiska julkort som ni snart kan köpa där och de sista "förberedelserna" innan boken kommer från tryckeriet.

Ska sätta upp lite tavelmodeller här också så ni kan beställa innan julen. Tänkte ta jullov från allt vad taveltillverkning heter från mitten av december eftersom det blev lite stressigt ifjol strax innan jul med det....