t a g g a d e


Vi är väldigt taggade för skolan. Så taggade att böckerna blev inplastade redan första dagen. Ruth kom hem med ett leende på läpparna och att första skoldagen gick bra är det ingen tvekan om. Det kunde ju vara helt annorlunda. För många är det helt annorlunda och jag är tacksam att vi har det så bra. Idag.

Seth började också inskolningen i dagis idag och det känns så roligt. För oss båda. Medan Seth är i dagis så ska jag försjunka mig i Karins liv och hennes funderingar. Karin går i fjärde klass och är ett känsligt och fundersamt barn med en storasyster som är betydligt tuffare och en lillebror som är mammas lille gullegris fast han redan är fem år.

Karins vardag med allt vad det innebär ska så småningom bli en andaktsbok som du kan läsa tillsammans med dina skolbarn innan läggdags. Kanske känner vi igen oss i nåt av det som Karin funderar på eller så känner vi igen oss i Karins föräldrar eller den nyinflyttade grannens pojke som går i snigelfart till postlådan för att kanske få en chans att prata några ord med Karin.

Kanske ger denna bok tillfällen att prata med barnen om Jesus och den kristna tron, våra innersta känslor och tankar. Kanske ger den upphov till eftertanke och reflektioner.

Om andaktsboken med Karin, grannen Emilia och den nya killen på gatan, Ibrahim, blir av vet Herren allena. Jag känner mig ödmjuk och lite osäker inför mitt lilla projekt och tankar som "detta blir till ingenting" och "jag är inte tillräcklig" och "amatör" kommer ideligen.  Men samtidigt så fick jag nytt mod efter helgens alla predikningar där vi fick uppmaning att göra det lilla vi kan och göra det villigt och glatt. Gud använder bristfälliga redskap som du och jag.

Vänder jag mina tomma händer till Gud så ska han fylla dem.



3 kommentarer:

Anonym sa...

Vad roligt om du ämnar skriva en sådan bok. Du har ju fått just skrivandets gåva och jag tror att det vi gör för Herrens tjänst aldrig är förgäves. Jag tror att dina skrivna ord kan bli till välsignelse. Vi ska ju bara så och så får Gud ge växten. Lycka till med skrivandet.

maria sa...

Tack, det var snällt och uppmuntrande!

Anonym sa...

Låter intressant! "Bara" att lämna allt i Guds hand och fortsätta skriva och be om vägledning. Jag brukar tänka att om det så bara blir till välsignelse för EN enda människa så är det värt. Tänk att få göra nåt man tycker om, och använda det i Guds tjänst. En underbar Gud har vi! Lycka till.! //Syster i Herren