o s u n t


 
som jag skrev om tidigare så var jag ju på gemenskapskväll för kvinnor igår.....och när jag körde hem så var huvudet full med tankar, intryck och tacksamhet.
först och främst tacksamhet för att jag är en kristen kvinna. A och O i mitt liv. när man får höra andra kristna kvinnor dela med sej av sina erfarenheter, svårigheter och trosfrågor så styrker det en själv otroligt mycket. varje gång vi står framför spegeln och kritiserar oss själva så kritiserar vi Guds skapelse!
 
denna gång diskuterades först och främst anorexi, vi fick höra en kvinna berätta om hur hon drabbats av just den sjukdomen. hon berättade hur det hela fick sin början, hur det påverkade hela familjen och vilken process det tog att bli friskförklarad. vi fick också höra mors version av sjukdomen, hur hjälplös man känner sej som föräldrar till ett barn som drabbas av sjukdomen, när man inte längre kan hantera situationen och då bönen är det ända som håller en vid gott mod.
 
dagens kvinnoideal, vår snedvridna kroppsuppfattning och självkritik kan få den starkaste på fall...och barnen som växer upp börjar i ett allt tidigare skede i livet intressera sej onödigt mycket vid just utseendet. killarna ska vara tuffa och vältränade och tjejerna ska vara trådsmala!
 
ett gott råd fick vi från en av föreläsarna och det vara att ta med våra barn till simhallen. där får dom en verklig uppfattning hur helt vanliga, oredigerade, människor ser ut.  och vid den kommentaren bröt ett muntert skratt ut bland alla åhörare. så sant. så sant.
 
ps. kasta ut vågen kära kvinna, det har jag gjort och jag saknar inte känslan av att stå på den och låta siffrorna påverka min syn på mej själv. på livet. på det viktigaste.
motion och ett sunt ätbeteende håller oss iform.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det var ett fint inlägg.Jag tror att det är mammorna som i ren otänksamhet ojar och jämrar sig över sinvikt och utseende,och det smittar av sig på flickorna.Tänk på vilka förebilder ni är för barnen i egen familj