f ö r l å t

 
söndagens tema var förlåtelse därför vill jag här delge några tankar kring detta.

jag skulle aldrig förlåta han el hon om han/hon gjorde så mot mig eller mina barn. Hur ofta hör man inte nåt liknande av våra medmänniskor. Jag skulle aldrig förlåta.
 
och visst är det så, vi människor klarar inte av att förlåta från hjärtat utan Guds kraft. Vi måste be om förlåtelsens kraft. Om vi inte förlåter vår bror eller syster så är vi inte heller värdiga Guds förlåtelse. Jag låg i soffan och hörde på en predikan i söndags. Där berättade predikanten om en man som hade syndat mot sin hustru. Mannen bad sin hustru om förlåtelse men hon kunde inte förlåta honom, hon kände sig så sårad. Mannen blev bedrövad och pratade med församlingens präst och undrade om hans synd verkligen är förlåten fastän hans fru inte kan förlåta honom. Prästen framhöll att det inte finns en så stor syndare i hela världen att inte Gud förlåter och glömmer synden. Denna historia slutade lyckligt eftersom Jesus verkade i fruns hjärta så att hon klarade av att förlåta sin man. Hon behövde inte leva med kylan, med bitterheten, med avundsjukan som ett oförlåtande hjärtelag sprider. När Gud hjälper en människa att förlåta en annan människa så får båda frid i sitt hjärta.
 
Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. Kol 3:13
 
triangeln här nere är en talande bild över hur äktenskapet borde vara uppbyggt. Desto närmare man håller sig till Gud, desto närmare kommer man varandra som äkta makar. Om inte Gud får den största platsen i vårt äktenskap så har man inte heller den närhet till varandra som bara Gud kan skapa. Många skulle ha ett så mycket bättre förhållande som äkta makar om man istället för att hacka och gnälla på varann skulle hacka och gnälla på Gud. Det finns inga bekymmer som är för småa för att Gud ska bry sig, vardagliga tristresser, irritationer och agressioner som ofta blir en orsak till problem i hemmen tar Gud hand om. Om vi låter Honom göra det.
 
Kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er. 1 Petr 5:7
Käre Gode Gud, Tack för förlåtandets gåva. Tack för att Jesus har förlåtit oss och berett en väg för oss till Din himmel. Vi längtar dit. Tack för att du vill vara den största gästen i vårt hem, varje dag, både under vardag och fest. Tack för att du inte tar ditt pick och pack och flyttar ut härifrån.

Amen

en lite uppdatering: eftersom många tydligen börjar tänka på pedofeli då de läste min andra rad så ska jag bara påpeka att det aldrig, inte i någon form, skulle accepteras inom leastadinismen. Hur någon ens skulle kunna tänka så, att vi blundar för sådant, är ju helt absurt! Alla som utövar något våld mot barn eller mot en annan människa ska få sitt straff. Det ska inte sopas under mattan. MEN Jesus förlåter även denna synd. Även den största syndaren slipper in i Himmelen om han tror på Jesu försoningsverk på korset.
detta om detta, nu matpaus....... 

9 kommentarer:

Anonym sa...

Med intresse läser jag din blogg ibland, och ibland förundras över dina tankar. Hör inte till dem du kallar trossystrar, men är av den åsikten " var o ein me sett" men nu känner jag mej för att kommentera ditt inlägg, kanske till viss mån av nyfikenhet hur ni tolkar saker. Du skriver om förlåtelse, och att det inte finns så stora syndare att de inte kan förlåtas. Du skriver att en man sårat sin hustru, kan tänka mej på vilket sett. Men nu undrar jag hur ni kan förlåta någon som skadat era barn tex. Du nämnde att du lyssnade på predikan från skutnäs bönehus... Och med det i tanke tänker jag på en viss händelse, är detta något ni med jesus i hjärtat kan förlåta. Att en annan person och i detta fall en trosbroder, har orsakat skada åt oskyldiga barn. Är detta en sak ni kan förlåta?? Som mamma?? Jag vill inte kritisera utan mera av nyfikenhet undrar jag om inte tron har nån gräns.

Anonym sa...

Jag fick också tankar i samma banor som föregående kommentator. Har växt upp i samma by som s.k. trossyskon och -bröder. Redan som riktigt liten tyckte jag att det var konstigt att mina klasskompisar kunde göra en massa dumma och elaka saker, be om förlåtelse på kvällen i sin aftonbön och sedan var de förlåtna och kunde göra om samma sak nästa dag!!!!?? Förstår inte logiken. Tacksam om du kunde förklara

maria sa...

Skulle jag tvivla på att Jesus inte har en så överflödande kärlek att han inte skulle förlåta den värsta mördaren - ja då skulle min tro kännas väldigt ringa. Det skulle kännas som att jag inte riktigt tror på Jesus fullt ut, att Han inte är vår frälsare.

Det är just därför vi behöver Jesus, vi människor skulle aldrig klara av att förlåta grova synder! Jag skulle aldrig, utan kraft av Gud, klara av att förlåta om nån misshandlade mina barn!

Undrar om du alls förstår min trossyn...som svar på den sista frågan så säger jag bara, nej - Tron har ingen gräns - endera så TROR MAN att Jesus dog på korset för att försona hela världens synder eller så TROR MAN INTE...

fråga gärna om du funderar på nåt...

ps. den största synden har redan Gud förlåtit när vi spikade hans älskade son på korset!

Anonym sa...

Kära Maria. du skriver bra det du tror på, fortsätt.Samtidigt kan jag lite förstå ni 2 andra som undrar...hur kan man förlåta något så hemskt som ni antyder. men som M skriver , inte i egen kraft och aldrig att vi tar dem i försvar och godkänner sådant som försigick i Skutnäs.Men kära vänner: fråga gärna mera om ni funderar på nåt.
Precis som du skriver M, endera så tror man eller så tror man inte. det finns bara 2 vägar.Den största lyckan och friden finns när man få ha Jesus i sitt hjärta,måtte ALLA få uppleva den friden.

Anonym sa...

Jag skulle vilja tillägga som svar åt den andra Anonyma, att om man ber om förlåtelse för att man har gjort något som är fel, så vill man också bättra sig. Då försöker man att inte göra om samma synd, men vi människor har ju tyvärr en tendens att synda i samma saker ofta, ofta... Men om man ber om förlåtelse för en synd, då får man den förlåten av Gud. Då ska man inte med flit göra samma synd igen, och tänka att jag blir ändå förlåten... Då börjar man synda på nåden.

maria sa...

till anonym 2:
jag är ledsen att du fick en så felaktig bild av leastadianska familjer, där var det minsann brister i uppfostran skulle jag vilja påstå. Inte kan man uppföra sig illa bara för att man tänker att man får det förlåtet sen, precis som pers ovan skrev så syndar man då på nåden - och Gud kan man inte lura!

Anonym sa...

Lite teologi.
Jesus har försonat alla våra synder, från den mest obetydliga i våra ögon till den mest fasansfulla synden.
Alla människor är syndare inför Gud och endast genom tron på Jesus kan vi bestå i domen. Tron är det avgörande.
Egentligen har inte bekännandet av synder så mycket med förlåtelsen att göra, det är Jesus som gjort allt.
Att bekänna sin synd betyder i bästa fall att man ångrar den och vill överge den. Samtidigt vill man troligen få veta att synden verkligen är förlåten. Det är den tack vare Jesus.
I värsta fall används bekännelse av synd som en täckmantel för att dölja andra brott eller för att binda den som lyssnar vid bikten till tystnadsplikt. Eftersom en sådan person inte har tron så saknar den Jesus och förlåtelsen.
Tyvärr lägger vi troende ofta mer fokus på vad vi gör än vad vi tror på.
När det gäller bekännelse och förlåtelse människor emellan så är det förstås Guds önskan att vi skall leva i harmoni och försoning. Vi skall bekänna synder för varandra och förlåta varandra. Men samtidigt så går det att missbruka även detta.
h. teol.mag.

Anonym sa...

Om vi bekänner våra synder så är Gud trofast och rättfärdig att han förlåter oss alla synder och renar oss från all orättfärdighet,så egentligen har bekännandet av synden med förlåtelsen att göra.

Anonym sa...

Visst har det med förlåtelsen att göra, men kanske inte så mycket som vi ibland tror. Så är det också beroende på vad man menar med att bekänna. Motsatsen är ju att inte bekänna och att inte erkänna för sig själv, Gud eller andra att man gjort fel.
Det är ju inte något mycket att komma med när man ber till Herren om förbarmande, vi liksom kommer inför honom och ber att han skall hjälpa oss. Det härliga är att han vill göra det, han kan säga till oss alla, "Mitt barn dina synder är förlåtna". Allt tack vare Jesus.
storebror/teol.mag./Roger