Helt underbar med alla skavanker

Detta skåp alltså. Så vackert.
Så äkta.
Precis lika vacker som en människa kan vara.
En människa som inte döljer sig under fasader.
En människa som vågar vara sig själv.
I alla lägen.
Med alla.
Otillräcklig men ändå helt tillräcklig.
Med fel och skavanker.
Bristfällig men helt förlåten.
Hur underbart är det inte.

Väggen bakom skåpet är Jesus.
Mot honom lutar jag alla dagar.
Utan vägg skulle skåpet stå väldigt ostadigt.
Utan Jesus skulle denna dam svaja rejält.

Ps. Skåpet beundrades hos Heidi igår på vår årliga bloggträff. Att vi kallar våra träffar bloggträff är lite lustigt med tanke på hur få vi är som numera bloggar ...men vissa saker ska vara som förr, ha haa.