Kvällen före den dagen

Nu är den här. Kvällen då jag inte kommer att få tag i sömn. Är det nån vits att ens försöka? Jag kommer att svänga mig och svänga mig och svänga mig och svänga mig medan tankarna surrar. Vilken tur att jag är en obotlig kvällstrött människa iallafall. Min man ligger redan och snarkar och att han är på arbetsresa just imorgon kväll då jag inte borde behöva fundera på mina barn ger mig mitt första gråa hårstrå (men nån gång ska ju de börja dyka upp också). Men det blir säkert bra. Det mesta blir bra till slut.

Kanske vi ses imorgon. Alla vi blomstrande kvinnor!

t.a.c.k

Plötsligt blir det mycket roligare att skala potatis då man hör på den bästa lovsången.
Lyssna på den du också, här. 
Tack Eva för länken!

Det jag gillar extra mycket med denna sång är bilderna från vardagen i en stad med alla människor. Ja, jag bor ju inte i nån storstad, inte ens i en liten stad men människorna är desamma här i mitt Esse å.  Jesus är med oss överallt och vi får inkludera honom i allt vi gör och tänker. Han delar vår vardag, våra känslor och våra handlingar. Hur underbart är inte det! Tack min Jesus.

Denna helg har vi också höstmöte i Jakobstad och via denna länk (längst ner på sidan) kan man höra på direktsändning, börjar klockan 12 idag. Själv har jag kvällsskifte så det blir väldigt lite lyssnande för min del. Tyvärr.

Good enough

Kunde höra på henne i timtal utan att tröttna, Maria Sundblom-Lindberg. Hon har så mycket att ge! Ett intressant och viktigt tema också - vår självkänsla - den som till så stor del förklarar hur och varför vi reagerar på ett visst sätt i olika situationer. Man blir påmind om "jamen exakt SÅ är det" men det som är så självklart där och då är inte alltid lika självklart sen då man kommer hem.

Denna föreläsning var oberoende av människans tro (vilket jag har stor förståelse för såklart) och för mig är något så stort borta då Jesus inte nämns. Han är så A och O i allt och alla. Men det tar vi på måndag istället i Bosund (den föreläsningen kommer farligt nära och jag känner mig lite orolig strax innan jag somnar nu kvällarna före. Till all lycka har jag lätt för att sova.)

I dagens lösen var bibelversen så passande till gårdagens tema: "Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras" Fil 2:4

Men för att kunna ge så måste man själv vara hel. Alltså behöver alla jobba på sin egen självkänsla.

Nu ska Seth och jag hoppa i kläder och bege oss på utlovad lunch. Seth ska bygga snögubbar med Amos i snön och jag hoppas de inte blir alltför besvikna då det vita snötäcket inte är så tjockt som det ser ut genom fönstret.

snurrande låt

När jag får en låt på hjärnan så snurrar den  i huvudet hela dagen. Idag är det Sankta Klaras Klocka som spelat i min telefon så länge jag städat och putsat, denna. Den är så vacker! "Höj din röst för allt som vågar slå mot det som sårar". Av egen erfarenhet har jag lärt mig att det hjälper enormt att sätta ord på det som sårar och stör i våra liv. Upp med katten på bordet bara. Bekänn, be, uppmuntra och förlåt varandra. Då blir vandringen så mycket lättare.

Nu ska jag koka ägg. Det är typ på den nivån jag har lust med middag idag. Säger som min svägerska Linda - ibland borde det finnas ett piller att ta istället för mat. Ett piller som också passar barnens behov.

Det här med frisyrer

Förra veckan klippte jag håret på mina två döttrar. 20 cm långa hårtussar föll mot golvet och jag förundrades över att de två som har så långt hår vill ha kortare.

En dag efteråt kom Ruth och ställde sig framför mig och utan att jag hade sagt ett enda ord så spände hon ögonen i mig och sa bestämt: "mamma, varför tittar du på mig!? Jag har inte klippt mitt hår ännu kortare!"

De som följt med Ruths intresse för klippning känner till inläggen här. här och här.

Jag saknar ord som passar in på denna tjej men vi älskar henne mer än hon anar och alla borde få spela charader med henne (då hon är med på noterna) hon är så grym på det!

torsdags fix

Jag sitter och fixar missionsmagasinets väggalmanacka för 2018. Börjar året med min favorit bön ur dagens lösen (som jag skrivit tidigare här på bloggen).

en är Herren
en är verkligheten
en är kampen
otaliga är misslyckandena.
outtröttlig är förlåtelsen
himmelsk är nåden
gränslös är upprättelsen

Jag behöver inget mera denna regniga torsdag än outtröttlig förlåtelse, gränslös upprättelse och leva i den nåd som är en försmak av himlen. 

Dessutom har Seth och jag en deal - han har lovat att han alltid ska bo hemma hos oss och aldrig flytta bort. Idag behövde jag det löftet av min ljuvliga treåring då vi satt och myste i soffan. Om en sisådär 15-17 år är säkert känslorna helt annorlunda, ha haa...
Sedan Seth börjat vara några dagar i veckan vid dagis så har vi mera kvalitetstid tillsammans de dagar då han är ledig. Han har mognat så mycket redan av dessa dagisdagar då han varit borta från mig och det gör oss gott. Lagom gott. 

Gemenskapskvällar för män

Exakt i dena stund samlas ett hundratal män i Närvilä bönhus till den första gemenskapskvällen för män som ordnas av LFF. Jag kan riktigt föreställa mig ljudet då de tillsammans stämmer upp i en psalm och den fina gemenskapen män emellan då de samlas inför Guds ord.
Jag önskar och ber att dessa gemenskapskvällar ska bli lika välsignade som våra kvällar för kvinnor har varit. Åtminstone för mig personligen så har dessa kvällar under alla dessa år en särskild plats i mitt hjärta. Vi har genom åren haft många intressanta ämnen som vi har fördjupat oss i och alltid med Kristus i centrum. Vilken välsignelse.

Jag hoppas att undertecknad inte har somnat då hennes man kommer hem. Jag vill ju veta hur det gick (fast när vi ska återge en händelse så använder jag många ord - han använder få).

Att följa Honom

Läser Lukasevangeliet och begrundar kap 9 vers 23 - 26. Det är djupt och det berör. "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad? Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet." Amen

Tänker på det här med att förneka sig själv och istället lyfta upp Jesus. Det är så långtifrån dagens egoistiska tankesätt där alltid JAG är i fokus. 

Man vill så gärna behaga människor med välskrivna texter som är intressanta och som fångar upp. Man vill så gärna ha likes på sociala medier och bjuda på fina bilder. Man vill så gärna vara den som folk pratar om i positiv ton. Man vill så gärna vara påhittig och social. Man vill ha många följare. Man vill bli bekräftad. Man vill få uppmärksamhet. Med intresse och nyfikenhet följer vi andras liv via sociala medier och det man egentligen inte har nån nytta av att veta - det vet man. Många lever sitt liv för att ha nåt intressant att dokumentera. Istället för att njuta av stunden så funderar man hur man bäst får dokumenterat detta åt andra. Man är inte här och nu i verkliga livet utan här och nu i telefonskärmens liv.

Jag skriver "man" eftersom allt detta nödvändigtvist inte passar in på mig. Inte på alla punkter. Det passar kanske inte in på dig heller. Men det passar in på många. Och dessa många människor kan inte gallra bilder från sociala medier från det verkliga livet. De blandar på "likes" via medier med riktiga vänner som smittar dig då de nyser. De söker bekräftelse på fel plats och det som ger "kickar" blir ett måste och ett krav. Många tror att andras liv är så mycket mer spännande och roligare eftersom det "verkar så på de sociala medierna". Allt detta kan leda till en tomhet eftersom man tror sig sakna något som en annan verkar ha.

Jag tycker vi kan vara lite försiktiga och kritiska. Jag tycker vi ska prata med våra ungdomar på vilket sätt sociala medier och behovet av att dokumentera allt vad vi gör via alla möjliga kanaler har för konsekvenser. Det har konsekvenser och det är de svagaste som drabbas hårdast.

Det hjälper inte att vi vinner hela världen (eller når upp till tusentals följare och är omåttligt populär) om vi förlorar vår själ. 

MEN vissa saker är ju väldigt viktiga att dokumentera. Sånt som kommer under kategorin "det här behöver jag få bekräftat med ett likes på sociala medier". Vi pratar om min första stickade mössa (eller andra, vill minnas att jag stickade en ljusblå mössa i lågstadiet). Den är mossgrön och som sagt, stickad by Maria. Den är inte alls slät och perfekt men är man på nybörjarnivå och planerar att stanna på den nivån så är den fullt duglig som mössa. 

In i sista detalj

Ridhjälm  (eller mopedhjälm beroende på vem man frågar)
Ridväst (mopedväst)
Mammas nycklar  (mopednycklar (som hon sen inte kommer att hitta))
Världens snyggaste pyjamas med fordon (mopeddräkt)
Och sist men inte minst - en moppe som är spraymålad med guld.

Ibland är allt bara så rätt in i sista detalj!

Hoppas ni får en skön torsdag, vi ska snart börja packa väskorna och fara med barnen till den lilla gula stugan i hedenäset. Att barnen längtar är bara förnamnet (själv är jag en obotlig "hemmaälskare" och gillar det allra, allra mest)

Lotteri

Denna underbara bricka lottar vi ut bland alla besökare vid missionsmagasinet ikväll (som skriver sitt namn och sätter i lotterilådan). Vilken kul idé som Matilda kom på. En gratis lott är väl aldrig fel. Jag vinner dessvärre sällan i lotteri men vem vet om lyckan är på min sida ikväll.

Nu ska jag ställa Seth till dagis och sen sätta mig ner och skriva vad Karin funderar på idag. Kanske hon far på basar med sin mamma och skriver i ett lotteri. Känslan "jag vill vinna den där" brukar vara stark...och "varför vann vi inget fast vi hade skrivit tio lotter?". Väldigt igenkännande för barn...sen får det bli en åsnebrygga till den viktigaste lotten vi fått i livet och som är alldeles gratis - Jesus.

Det blir bra!

Missionsmagasinet levererar (nu har jag nämnt stället fyra ggr)

Missionsmagasinet levererar alltid. Igårkväll var jag dit med barnen och sökte kläder till en gammaldags skoldag och att vissa har en insydd damkjol på sig är något vi inte att talar om i detta skede. 

Och självklart matchar den yngste med sin nya tröja från missionsmagasinet den också. Kläder som kläder. Här ska inga tårar gråtas för att man inte passar in! Självklart passar han.

Förutom att jag har hjälpt mina barn att klä sig extra fina (eller fula beroende på vem man frågar) så fixar jag mera tavlor till missionsmagasinet (tredje gången jag nämner stället). Imorgon kväll har vi kvällsöppet och extra erbjudande på alla nya produkter, vykort och tavlor. Vi dricker kaffe och umgås och mår sådär allmänt bra som man gör då håret är tvättat, man hoppat ur mysbrallor som ändå skulle tvättas och umgås med civiliserat och trevligt folk. Kom dit du också!

Nu ska jag fortsätta rama in tavlor och njuta av det faktum att jag inte alls behöver fara ut i regnvädret.  Ruth vägrade ta ytterbyxor idag och när hon cyklade iväg i strumpbyxor, sin damkjol och högskaftade sockor så flög en tanke genom mitt huvud: "hon får lära sig den hårda vägen om hon inte tror mig".

På tal om att "lära sig den hårda vägen" så har jag själv gjort det ofta. Jag har liksom testat mig fram och trots att jag är medveten om att jag inte är den vassaste kniven i lådan så skär jag gladeligen upp all sorts mat. Jag tror man måste våga. Annars står man bara på sidan och tittar på.

Se på teatern mamma!

Jag sitter i soffan och ser på teater samtidigt som jag läser Romarbrevet. En lagom mix av världens nöjen och Guds ord om man säger så.

"Mamm, lägg bort telefon och skåda teatern" säger han på skarpen. Han vill få ögonkontakt. Ja ja. Mammor som sitter med telefoner är det tråkigaste men tyvärr en väldigt vanlig syn som barnen får se i dagens telefonsamhälle. Usch! Nu ska jag sätta bort telefon. Bibeln tycks han inte störa sig lika på (konstigt)...läser kapitel 12: "Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i broderi kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning."

Amen på det och tillbaks till teatern värld.

Entusiastisk

Här ser ni en entusiastisk Eva som föreläser om att våga göra förändringar i livet. I publiken satt en minst lika entusiastisk Maria och helgens seminarier och framförallt alla fina diskussioner med denna sköna böna och hennes väninna har varit så givande. Så inspirerande.

Inför min egen föreläsning om "kvinnans skönhet" som jag ska hålla sista oktober (om världen står och Jesus dröjer som min man brukar säga) så har jag känt en press att påbörja min föreläsning (bättre sent än aldrig). Planen var att jag skulle skriva under vår resa till Mallorca men där hade nog själafiende mycket påverkan i mina tankar och jag tog istället två steg bakåt med allt vad jag står för och hur jag kände mig då (mer om detta på föreläsningen) . Men nu är den repan fixad än en gång och jag känner mig stark i Herren. Jag är underbar och jag är förlåten. Nu vill jag leva det överflödande liv som Herren har tänkt mig och ber att det också ska flöda över till min nästa. Det är saligare att ge än att få och jag vill ge mer. Ge. Ge. Ge. Jag vill att andra ska hitta källan till den sanna friden som inte denna värld kan erbjuda. Guds frid som övergår mänskligt förstånd. En frid som vi kan få del av genom den Helige Ande.

På tal om själafiende eller djävulen om nån hellre kallar honom det så är det ganska svårt att skriva om honom i en öppen blogg där alla kan läsa. Tror man inte på Gud och på hans väldiga makt så tror man knappast på djävulens existens heller. Då tänker man säker i banor som "att man har otur" eller skyller på andra elaka eller onda människor om nåt går fel.

En människa som förlitar sig på Gud och som vill leva som hans lärjunge är ett hett byte för djävulen. Det får vi inte glömma och det förklarar en hel del svårigheter som man kan ställas inför då man söker Gud. Ju mer vi ber desto mer försöker djävulen hålla oss borta från bönen och uppehåller oss med annat.

Dessa två stormakter strider om mitt liv och jag förtröstar på Herren och vet att segern redan är vunnen genom Jesus på korset. Du och jag har inget att frukta! När djävulen gör påhopp så får vi skrika till honom att han ska lämna oss och vi får fylla oss med Jesu kärlek istället. Hur härligt är inte det!

Nu hoppas jag att dessa tre timmar på tåget går snabbt så jag snart får krama om de mina där hemma. Till all lycka köpte jag en liten chokladstång och ska försöka äta den så långsamt som man bara kan äta fem bitar choklad. Wish me luck (med chokladen alltså)...ibland går vissa saker för snabbt!