I ljus

Ibland kommer ögonblick mitt i vardagen då jag liksom stannar upp och får en sådan längtan till Himmelen. Är så tacksam över att denna längtan finns. Så glad. Idag dök himlalängtan kraftigt upp när jag torkade av köksbänken (borde istället ha torkat av fönstret ser jag nu på bilden) och hörde när Tommy Körberg stämde upp i "Stad i ljus" i radion (här kan man lyssna på den fina sången med text). Det var just den sången som fick minuterna att liksom stanna upp och jag fick reflektera över livet och livets mening. Livets slutdestination.

En dag får jag faktiskt bo i en stad i ljus. I Himlen. Där allting är oändligt och alla gränser har för evigt suddats ut. 

Men när man läser texten till "En stad i ljus" så är den lite flummig fastän den ger en längtande känsla och låter så fin. När det gäller tron och Himlen så finns det inte något som är flummigt utan det är raka rör som gäller. Guds ord. När man talar om Himlen så talar man inte om "ett land utan namn. "Vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare" Fil 3:20. Ibland får vi se upp med det som är "nästan kristet". Nu syftar jag inte bara till denna sång utan mera överlag. Jesus är miraklet i våra liv och Han har gjort det möjligt för oss att en dag få tillhöra Himlens människoskara.

Men först måste vi inse att utan Jesus så lyckas vi inte. Vi måste kunna erkänna att vi är syndiga människor i behov av frälsning.

I d e n t i t e t s g r a v

Fredag. Yes. Och imorgon "får" jag vara hemifrån hela dagen. Yes en gång till. Är man mycket hemma så är det extra roligt att fara bort. Såklart.

Nu blir det lite kaffe och choklad. Den första biten fixade Seth....han är alltid så snabb att skuffa sin pinnstol till köksön så fort nåt intressant händer där.  Och *harkel* när mamma står i köket är det alltid nåt intressant på gång.

Förresten, hör gärna på morgonens andakt på arenan, här. Det kändes precis som om den var ämnad åt mig och kanske du känner det samma då du hört (eller läst) den. Citerar från Marica Enlunds andakt (det blev långt för jag kunde inte lämna bort något *blink*):

"Får jag fråga, hur ser du på dig själv? Det händer ju att vi tänker på oss själva eller ser på oss själva utgående från nåt vi varit med om i historien. När vi talar om andra så gör vi det också helt omedvetet. Ni vet, "familjen som alltid haft det så tufft" eller "den utbrända mannen" eller "hon med dyslexi i skolan" eller "han den där före detta alkoholisten". Det här är ju helt vanligt prat och någonting som man gjort genom alla tider. 
Det fascinerar mig hur Jesus utmana dom människor han mötte. Bara det att Jesus kom in i ett rum så fick folks historia att blekna. Han spränger folks identitet, folks negativa identitet. Identitet som blivit som en trång grav för dem och det exploderade i dess synliga utrymmena men också i de osynliga rum där Jesus gick in. 
Han gav, kort sagt, vanligt folk på gatan en ny identitet. 
Tiggare kastade av sig mantlar som hade varit som ett tecken på att man var tiggare på den här tiden. Kvinnan med låg status som blivit utnyttjad blev kallad vid sitt rätta namn av Jesus. Och Jesus ville äta middag med mannen som alltid hade tagit pengar av folk. Tiggare, tjuvar - allmänt jobbiga människor behandlas med kärlek och heder. Men också med en kraft som spränger deras egna och andras uppfattningar om dem.
För att inte tala om Lasarus, han den där döda Lasarus. Tala om negativ identitet. Här är det ju bokstavligen fråga om en grav och Jesus ställer sig framför Lasarus grav och ropar: Lasarus kom ut! Lasarus blir behandlad som en vän med ett namn, inte som en död.
Jag gillar det här Jesus sättet. Hans sätt att behandla människor. För andra kan ju kalla oss det ena och det andra. Tänka det ena och det andra om oss. Mer eller mindre smickrande saker. Och den befrielse som hände runt Jesus på gator, på torg, vid brunnar och uppe i träd så det får sitt stora JA och AMEN i en uppståndelsekraft som gör att jorden och gravar skakar. 
Och den här uppståndelsekraften så den utmanar inte bara gårdagen utan också dagens och morgondagens identitetsgravar. Och det betyder någonting. Det betyder att vi är fria att gå ut ur en identitet som är trång och gammal och som håller oss fånga. Vi är fria att lämna vår egen negativa bild av oss själva utgående från vad vi varit med om. Och vi är fria att släppa taget om andras åsikter och väldigt goda minnen från historien. 

Så när du ser på dig själv idag, i bilen, i hallspegeln eller i badrummet. Titta dig djupt in i den Guds spegel som i Jesaja säger "Jag har kallat dig vid ditt namn. Du är min"  

På bordet

När katten är borta dansar mössen på bordet.

När matte är borta dansar katter på bordet.

Vändagen på stickan

Så var denna vändag till ända för min del som tar natten runt 21 snåret, ha haa...dagen har varit så fin och att jag fick tid för vänskapsumgänge satte helt klart guldkant på dagen.

Att vänner berikar livet är ingen underdrift!

PS.  Borden vid urbanlife&coffee är bara för snygga.

v ä n n e r

v ä n d a g e n

Hoppas den blir fin....vare sig den tillbringas med vänner eller inte. Han som jag tillbringar dagen med (och alla andra dagar för den delen) bakade med trolldeg i syrrans rum medan hans mamma viftade på rumpan och lite vikter i jumpparummet. En skön stund på ett sätt.

Dessa två. Alla borde få ha sådana på fönsterbrädet.

Koka kaffe på en spik

Det är stunder som denna då det smakar gott att vara hemmamamma på heltid. Då man umgås med andra mammor och barn vid en värmande brasa i solskenet en helt vanlig måndag.

Dessutom med kaffe som kokades över elden och som smakade helt suveränt.

Ikväll är det gemenskapskväll vid Näs bönhus med temat "i nöd och lust" och jag skulle gärna fara men å andra sidan skulle jag ha lust att vara hemma då mannen kommer hem efter 4 dagars bortvaro. Den lusten väger nästan mera *blink*...fast å andra sidan tar ju en föreläsning inte hur länge som helst heller. Är i valet och kvalet.
 

V Ä N D A G S K O R T

*Tid att träffas hittar vi alltid. Jag tackar Gud över en vän som du*

Visst är det så. Finns viljan så finns tid. Igår satt jag över två timmar på ett café med en vän och det gjorde väldigt gott åt denna mamma med fyra "gräsänkedagar" på kommande. 

*En sann vän är någon som kan höra dig även när du är tyst*

Ibland behöver det inte vara så intressant, så roligt, så djupt, så inspirerande. Ibland räcker det med att man bara är  t i l l s a m m a n s . Kravlöst. Som sann vänskap kan vara. Som sann vänskap bör vara.

*Jag är så tacksam att jag fått möta dig. För du är speciell och värdefull för mig*

Inte bara för den du är. Inte bara för hurudan du är. 
Utan för att du finns i mitt liv. 



Här är några av de vändagskort (dubblakort) som kan köpas vid missionsmagasinet (ursäkta bildkvalitén på bloggen men nuförtiden tas alla kort med telefon pga lathet). Öppet idag till 18 och lördag 10-14. Sen håller vi öppet tis, ons och tors 10-18.  V Ä L KO M M E N  .

I mitt hjärta

Ibland tar jag fram vår egen bok "På väg" och läser några texter. Idag läser jag Evas text om att bevara och begrunda i sitt hjärta (tack Eva för att du delar med dig av detta). Jag tycker om textens innehåll och den ger mig själv en viktig lärdom och eftertanke. Jag får tänka på att vissa ord som jag får från min Gud inte är ämnad att delas vidare. Att vissa delar bara är ämnade för mig själv. Att låta det finnas mer på insidan än det jag väljer att dela med mig åt andra. Att verkligen försöka ta mig tid att begrunda innan jag delar vidare åt min nästa...det är inte alltid så lätt då man är en ivrig typ som jag. 

Jag får igen be Herren om vägledning här. Att Han uppmanar mig vad som är ämnad för mig själv och vad som är ämnad åt min nästa. En sak som jag vet att jag inte ska spara på utan istället vara flitig att dela med mig av är ju evangeliet - Guds erbjudande om förlåtelse och ett evigt liv. Detta evangelium gäller ju alla människor i hela värden och vi får inte tröttna på att dela med oss av detta - Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Joh 3:16

Det jag har

Med en hög brädor och några verktyg så startade denna kalla tisdag på bästa sätt. Jag gillar att han är så idérik och fantasifull. Må det aldrig ta slut.

För visst är det härligt med folk som trivs. Som är förnöjda. På ett instagram flöde såg jag texten "when you love what you have, you have everything you need"

Så sant. När vi älskar det vi har, har vi allt vi behöver. Denna mening ska jag tänka på idag. Att vara tacksam och förnöjd med allt jag har och över den jag är.

Han står bara där och ler.

Jag hoppar alltid till då jag möter honom i sovrummet eller var han nu råkar stå. Blir liksom inte van att han bara står där och ler. Barnen tycker det är så roligt att placera honom lite överallt i huset och igår stod han ganska länge i fönstret och tittade ut mot vägen innan jag håcksade att ta bort honom.

Min fina man.

Förra året vann de nåt företagarpris vid Yrkesskolan optima och sen dess har denna paffstaty stått där i nåt hörn...nu är han hemma (bland de sina) och jag fick mig ett gott skratt då Ruth hade bäddat ner honom i sängen under filten. Ha haa...han ser så riktigt ut i sin verkliga storlek...

Och så avslutningsvis en selfie av oss två efterom han ville så  *blink*. (Jo, jag är medveten om att jag kan vara otroligt barnslig mellan varven men det bjussar jag på)

Nu får vi bara invänta den riktiga Jens...men det lär nog ska dröja några timmar ännu.

Mysfredag...eller så inte!

Sitter i Purmo med våra två små kissor som ska kastreras och steriliseras...ja, de är ju inte så småa längre utan helt tillräckligt stora för detta ingrepp. Hoppas de inte mår alltför pyton sen då de vaknar,  nån mysfredag lär det inte bli för dem. Stackare.

En stor dos Kristi kärlek i våra hinkar

Igår på morgonen när jag hörde på andrum så tyckte jag att liknelsen med våra personliga bägare eller hinkar var så talande och jag fick mig riktigt en aha upplevelse. Jamen så är det ju, fastän den egna bägaren är full av Kristi kärlek så behöver vi ändå be om mera och mera så att den genom oss kan flöda över till andra. Vilket härligt tankesätt! Lyssna gärna på andakten här. Citerar några rader från andakten:

"Vet du hur värdefull och älskad du är? 

Vi behöver nog alla få höra det gång på gång. Vårt inre är som en bägare eller hink som behöver fyllas på. Idag är min önskan och bön att du ska få en riktig stor dos av Faderns kärlek rakt in i din hink. Om bägaren eller hinken redan är full så ta emot det för då rinner det över genom dig. Om den är halvfull så ta emot det för då behöver du det för din egen skull, för att orka och för att må bra. För att leva och inte bara överleva. Och om din hink är på väg att bli helt tom ja, då är det här verkligen din dag för en dos av Guds kärlek.

Ibland är kärleken så nära, så ofattbar, gratis och självklar att vi missar den"

Han som hör och ser

Första Februari. Redan. De som har missionsmagasinets almanacka får ta del av detta bibelord från Jesaja "Jag har hört din bön och sett dina tårar". Hur underbart är inte detta löfte som vi fått från vår Far i Himlen. Bibelstället varifrån detta bibelord är taget handlar om en man som hette Hiskia som var dödssjuk och bad gråtande till Gud om tillfrisknande. I samma stund fick Jesaja bud från Gud att gå till Hiskia och säga att Gud hade hört hans bön och sett hans tårar och att han skulle få femton år till att leva och Hiskia blev frisk. Precis på samma sätt ser Gud våra böner idag. 

Han hör alla våra böner. Böner som är en utdragen suck. Böner i förtvivlan. Böner i glädje. Böner i tacksamhet. Ordlösa böner. Böner i sorg. Böner för andra. Böner för en själv. Alla dessa böner har en mottagare som bryr sig. Han hör. Han agerar.

Han ser våra tårar. Också de tårar som bildar en klump i halsen och stannar där (jag är en som har svårt att gråta men gråtklumpen i halsen bildas ofta och den ser Gud). Han ser alla de tårar som vi gråter över andra. Han ser hopplöshetens tårar. Han ser glädjetårar. Han ser tacksamhets tårar. Alla dessa tårar torkar Han bort från mina kinder och säger till mig "din sorg är min sorg och din glädje är min glädje".