t u t t e n


 
pappa kasta tutten fisken, svarar ruth om nån frågar henne.
 
och jag är glad att det inte är jag som alltid behöver vara syndabocken trots att det var min idé från början!
 
meningen var nog att ruth själv skulle ha kastat dem i ån men då skulle vi nog stå och vänta vid broräcket än idag, så kär höll hon sin tutt. (ja, ni ser ju själv hur tvivlande hon ser ut, behöver nog fisken verkligen hennes tutt)
 
ruth fyllde två år den 18.8 (i år) och för varje dag som gick efter tvåårsdagen så blev tutten och kudden allt kärare, ja kudden blev plötslig värsta snuttefilten som hon inte kunde vara utan.
 
men en tvåring behöver ingen tutt
det har ruth påmint mej om....hon accepterade faktum att fiskarna fick tutten och att kudden alltid hålls i sängen efter 1 natt. (första natten grät hon ilsket i en timme då hon skulle ha tutten och tyckte att hennes föräldrar var de elakaste personer som existerar på denna jord) men efter den ända timmen så har hon sluppit sitt beroende och en viss mognad kan jag konstatera.
 
(och nu när jag tittar på korten av edith då hon snart skulle fylla tre år och gick med tutt i munnen så är jag allt harma att vi inte drog gränsen vid två år med henne också...hon var ju stora tjejen då med långt hår....och tutt i munnen)
 
sen när jag är 98 år (om jag inte fått flytta till Himlen innan dess)....då vet jag exakt hur man borde ha uppfostrat sina barn!
då sitter jag där i gungstolen och är efterklok!
 
nu ska jag snart ställa tofflorna under soffan och bege mig på gemenskapskvällen, synd bara att jag inte utrustades med nån fin sångröst....det blir ju mycket sång ikväll.....
tralllalllalllaaaa!
 

6 kommentarer:

Eva sa...

Vi kastade också tutten från järnbron åt fiskarna. Linn accepterade det helt från första stund. Grät ingenting och sa bara "fisken tog Linns tutt och for hem och tuta." Nu när jag ser dina bilder harmas jag över att inte kameran var med...

Anonym sa...

ha inte så bråttom att ta tutten från barnet.det slutar med tutten när det är mogen.hos oss har de fått tutta länge,länge.de slutade när de kom på det.jag tror att tutten är bort när de blir konfirmerade

Anonym sa...

Jag håller med om att tutten ska bort
(så fort den inte hjälper som
ljuddämpare längre).
Det ser förskräckligt ut när barn över två år har tutten.
Ett litet barn förstår ju inte vilken skada det gör åt tänderna,
vi vuxna har ju också våra ovanor som någon annan ibland
måste få oss att sluta med.

Anonym sa...

tutten är en tröst.tänk dig att man drar ut tobaken eller ditt godis hastigt från munnen din.Ett barn som är två år är ju ett litet,litet barn.När barnet är i femårs åldern då tycker du att det var helt onödigt att ha såna tankar att man ska dra tutten från ett barn som nyss börjat leva...nej,nej

Linda sa...

Duktigt lilla Ruth,
Det finns nog andra sätt att ge tröst än med en tutt.

Jag tror den ena anonyma kommentaren var på skämt men iallafall.

Många ggr undrar man om det är föräldrarna som vill att barnet ska vara " litet" så länge sm möjligt och använda napp.
Fast nappen har nog sina fördelar minsann då barnet är mindre. Har haft barn med och utan napp och det är mycket lättare om de tar nappen.
Nåja. Det om det. Var och en med sitt :-)

maria sa...

precis så är det som Linda skrev, var och en med sitt!

tacka vet jag iallafall tutten när barnen är små, men allt har sin tid...ruth var i ett skede då tutten blev ett onödigt måste och nu kan hon fokusera på annat istället!