tvååringen

Kan knappt fatta att vi haft honom i två år.
Våran Seth.
Han som har födelsedag idag.
Underbara kille med pannluggen i ögonen. 
Med den charm som en tvååring kan besitta.
All den kärlek som vi får. Igen och igen.
Minstingen som vet vad han vill och vad mamma inte vill,
och ibland blir det en salig blandning av dessa två. 
Från dag ett har han varit ett barn som önskar mycket uppmärksamhet
och har ett stort bekräftelse behov.
Ibland ett större behov än vi orkat/kunnat ge.
För visst kan det kännas urtråkigt att leka med småbilar,
eller att sitta i sandlådan och bygga sandkakor,
eller bara vara ute då man helst skulle vara inne.
Men
på nåt vis är det ändå det bästa jag kan tänka mig att göra.
Nu just.

Så nu börjar vi på det tredje året tillsammans och jag ser framför mig många stunder i sandlådan och lek runt vardagsrumsbordet med småbilar. Stunder, som i stunden kan kännas väldigt tråkiga och intetsägande, men som sen blir en hop av välsignade minnen. Tack gode Gud för allt detta och nu ber jag om en stor dos av entusiasm att vilja upptäcka världen tillsammans med vår tvååring och ur hans perspektiv!