LET GOD BE GOD


LET GOD BE GOD

Detta var de sista ord jag läste på instagram igår innan läggdags och de ord jag reflekterar över denna tisdagmorgon då vi är en aningen trötta efter att barnen "råkade vakna" klockan 6 just efter en sådan kväll då deras mamma "råkade" vara ut och motionera på roskisbacken ännu 22:30.

Låt Gud vara Gud i allt.
Låt hans vilja ske.

Men hur lätt är det egentligen? Vi vill ju så gärna styra och ställa själva och sen ber vi att Gud ska välsigna de val vi själva gjort.

Det där med att sätta sig på passagerarsätet och låta Gud hålla ratten är ju inte alltid det enklaste. Han kanske svänger åt vänster när jag tycker att höger skulle vara mer lockande. Han kanske dessutom kör bilen en omväg så att jag möter just den personen eller de platser som jag undvikit. Sen kanske han ökar farten just när vi passerar en "sevärdhet" som jag gärna hade satt tid och pengar på och han ignorerar mitt utrop "stanna bilen".
 Sen, efter många långa timmar då jag upplevt att farten gått alldeles för långsamt, stannar han bilen fast han ser min stress och vet att jag redan är försenad. Motorn stannar. Det blir tyst. Stilla. Han tittar på mig och säger "JAG ÄR. I AM. Varför har du så bråttomt när du är med mig? Varför vill du se andra "sevärdheter" när min strålglans är mitt framför dina ögon? Varför vill du inte träffa den personen som så väl behöver min kärlek? Kan du inte dela med dig av all den kärlek som du har fått av mig? Mitt älskade barn. Låt mig ta hand om hela ditt liv."

 Låter jag honom köra så blir kanske bilresan, eller låt oss säga livsresan, inte alls så som jag hade tänkt. Då blir den som Herren har tänkt och först då blir det rätt! Jag får se nya saker i hans ljus och uppleva den djupaste meningen med livet.

Vilken nåd att just nåden finns för dig och mig. Vi som tror oss veta bäst och som sitter djupt ner i förarsätet och håller ett krampaktigt tag om ratten och styr våra liv enligt våra omdömen, traditioner och intuitioner. Tänk att nåden räcker. Täcker. Att den är ny varje morgon och att den är HERRENS.

"Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt och min börda är lätt."
Matt 11:29-30

8 kommentarer:

Jimmy sa...

Jag läser inte din blogg så ofta, men det händer ibland. Det som jag lade märke till är att det finns uppmaningar i ditt inlägg, uppmaningar till något gott, att följa Guds vilja. Men uppmaningarna tycks gå in i en slags dimmig verklighet där jag ska försöka urskilja den himmelska andliga verkligheten och den gudomliga viljan och följa den genom att släppa taget om ratten och låta Gud styra. Jag undrar vad det betyder? Vad menar du med det? Hur gör man?

/ Jimmy

maria sa...

Liknelser är ofta lite dimmiga och man måste tänka till lite medan det Kristna evangeliet, som är vårt rättsnöre, är klart och tydligt!

I min text tänkte jag på att när vi är troende Guds barn så har vi ju den Heliga Anden som hjälper oss att leva rätt. Vi får vägledning i Bibeln och vi får be. När vi tar tillvara på allt detta och använder det på rätt sätt så lär vi oss att hörsamma Guds röst och han lär oss urskilja vad som är hans vilja. Han har ju själv lovat att om vi söker honom så skall vi finna honom. Och vi finner honom i Bibeln. Vi finner honom i nattvarden. Vi finner honom i bönen. Vi finner honom bland kristna vänner och under Guds ords hörande.

Det är vi, åtminstone jag, som är sååå trög att söka honom.

maria sa...

...och sen är det ju Gud som "öppnar våra ögon" och börjar verka i en kristen människas liv. Saknas tro så är nog Bibeln en tungläst bok men med den Helige Andens kraft så är den en djup, klar källa. Livet.

Jimmy sa...

Jag håller med dig om att den Helige Ande hjälper oss att leva rätt, men frågan är om vi menar samma sak med det. Du skriver att "när vi tar tillvara på allt detta och använder det på rätt sätt så lär vi oss hörsamma Guds röst..." Om du menar att vi läser Guds ord och förstår det rätt och blir påminda om det SKRIVNA ordet, och därigenom är hörsam mot Guds röst i Bibeln och minns hans ord när vi lever livet, så håller jag med dig.
Men om du menar att den helige Ande hjälper oss så att vi kan hörsamma Guds röst på ett inre mystiskt sätt, där jag plötsligt ska urskilja att Gud försöker tala till mig bland alla mina känslor, intryck och tankar, då håller jag inte med dig. Utifrån Heb.1:1 så är det ganska uppenbart att Gud har färdigt talat när han hade talat klart genom sin Son. Det som han predikade och undervisade är nedskrivet för oss att läsa och ta del av. Det är vårt Nya Testamente.

I övrigt håller jag med dig om att Gud lär oss att urskilja vad som är hans vilja. Det lär han oss genom sitt ord, där vi finner honom (som du också påpekar).

maria sa...

När jag skrev att vi finner honom i Bibeln så menade jag just det SKRIVNA ordet och inget annat, i mitt eget inre finns bara dårskap och synd så där hittar jag inget att bygga på.

Jimmy sa...

Fint! Ursäkta om jag "ställde dig mot väggen". Det hörs så mycket konstigheter och farligheter inom kristenheten idag så jag ville bara höra vad som fanns bakom det bildliga språket i ditt inlägg.

Allt gott!

maria sa...

Absolut. Jag tycker bara det är intressant att bli ifrågasatt så får man ju själv granska vad man riktigt skrivit *blink*

Roger Pettersson sa...

Riktigt bra med klargörande. Jag förstår Jimmys fråga och risken med mysticism. Det är en biblisk uppmaning att söka. Men det är också en sanning att vi inte är så intresserade av sökandet (ingen rättfärdig finns, ingen som söker Gud). Därför är det tryggt att veta att Jesus söker efter oss bortsprungna lamm. Man kan också säga att Jesus kommer till oss istället för att betona att vi finner honom. Då kan man säga att han kommer till oss i Ordet och Sakramenten. Ja han kommer där man samlas i hans namn. Det bästa av allt är att han kommer trots att vi inte ber honom komma och trots att vi inte skulle förtjäna att han kommer. Men bra att det kan förekomma uppbyggande diskussion som här.
H. Roger Pettersson