när det är stökigt hemma så skyller man ofta på barnennär kakburken är tom så skyller man definitivt på barnen
när ljudnivån är hög hemma så skyller man på barnen
när man veckohandlar och ser ut som lanttisen som glömt att byta kläder så skyller man på "barnmiljön"
när man får böter från bibban så skyller man på barnen - de har gömt nån bok - nånstans - ingenstans
när man gått upp XX antal kilon med åren så skyller man på barn (-afödandet)
när pengarna är slut skyller man på barnen, eller rättare sagt - de dyra blöjorna
när påskpysslet ser sådär småroligt ut hemma så skyller man såklart på barnen OCH samtidigt känner man sej som en pedagogisk mamma som låter barnen bestämma hur inredningen i hemmet får se ut! att man själv saknar ideér och skaparkänsla kommer inte upp till ytan, lättare att gömma sej bakom barnens skaparverk som (TILL ALL LYCKA) aldrig kan bli fult eller misslyckas!
TACK till alla barn som får föräldrarna att framstå som duktiga, samhällsdugliga individer som alltid sätter sina strumpor i lådan och som skulle ha det SÅ FINT om inte barnen råddade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar