gemenskapskvällen

Att med några få ord förklara vad gemenskapskvällen gav mig igår kväll är svårt. Vet inte ens varför jag sätter mig ner och försöker. Speciellt med tanke på att lillen vaknar inom en kvart.

Fem kvinnor satt i panelen som föreläsare och de delade med sig av sina erfarenheter av att tillhöra en egen bibel och bönegrupp. Alla, förutom en, hade varit aktiv i bönegrupper i många år och man riktigt kunde känna vilken tacksamhet och vilken nåd dessa träffar har varit och är för dem. Själv satt jag och hörde på föreläsningen med tanken att mitt liv skulle berikas av en liknande grupp. Visst har jag många grupper att tillhöra, nästan för många, men ingen grupp där bibeln är en självklarhet i handen på alla närvarande och där man djupdyker ner i känsliga och berörande diskussioner direkt. Ingen yta och ingen fasad. Känslor och åsikter har vi ju många av men vad står det riktigt i Guds ord och hur ofta tar vi oss tid att läsa och begrunda. Alltså verkligen begrunda.
Det var så mitt i prick som en av kvinnorna sa, återger något ditåt (som jag minns) "i denna grupp så har jag märkt att ingen är perfekt och när jag ser en människa som verkar vara perfekt på alla områden så skulle jag vilja fråga, vad är din bakgård? vi har alla våra bakgårdar"

I grund och botten tror jag inte det spelar så stor roll vem som är med i en sådan grupp. Jag tror poängen för en lyckad bibel och bönegrupp är att man far till träffen i rätt ande. Man fokuserar på ordet och Kristus och låter samtalsämnen utvecklas därefter. Dessutom påpekades att man inte skall vara för stor grupp (max 10 rekommenderade de) för då finns risken att det blir ytligt och att man inte vågar öppna sig. Dessutom skulle var och en få öva sig i den svåra konsten att inte föra skvaller vidare. Det som sägs i förtroende i en bönegrupp stannar där.

Förutom ämnet om bibel och bönegrupper så fick vi ta del av tre mäktiga vittnesbörd. Det var inget revolutionerande men de gav näring åt en som vill vandra som Guds barn. Mitt i vardagen så finns Herren vid vår sida och ger oss svar på våra frågor. Vi måste bara ha tålamod och vara lyhörda för hans röst.

När jag körde hem i mörkret så kände jag en sån enorm tacksamhet. Tänk att jag får tillhöra denna skara av troende kvinnor. Vi hade en mäktig stund med Herren. I all enkelhet.