ljummen människa

Tänk hörrni att vi har torsdag redan. Hos oss fortsätter vi (icke mannen inräknat) med ett lagom lugnt tempo efter den sköna påskhelgen och dagarna är sådär ljumma.

Ljumma som ljummet vatten. Inte för varmt och inte för kallt. Lite tråkiga. Inte så roligt men inte heller något  som är jobbigt. Man får vara tacksam. Igår hände dock något uppiggande då jag for till jeppis efter ett gammalt skåp som ska få komma in i vårt hus då vi slipat och målat golven....jag ska visa bild imorgon då jag orkar hasa mig ut med kameran. Tänk vilken kick man kan få av nya möbler. Mannen däremot suckar över att jag aldrig tycks få nog av det gamla, andras skräp. Han vill ha nytt. Nåt som glänser och är snyggt. Typ. Men på nåt vis så känns det helt naturligt, i vårt fall, att det är jag som bestämmer inredningen här hemma, därav gamla möbler, trägolv och mycket vitt. 

På tal om ljumma dagar, ljummet vatten och ljummet humör så kom jag att tänka på ett bibelställe, från uppenbarelseboken, där det står om att vara ljum. Uppenbarelseboken kan ju vara svårtolkad och jag borde nog fråga nån annan vad som menas då Gud säger "Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag önskar att du vore kall eller varm! Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun" Det jag funderar över varför det är bättre att vara kall än ljum, och vad menas med att vara ljum? När man tror att Jesus har fullbordat allt så är man ju varm. När man inte tror så är man kall och får tillbringa evigheten utanför himlen. Men det ljumma? Är inte ljum lika som att vara kall?

För min egen del så har Jesus uppfyllt mig med en tro som är som varmt vatten. Den värmer hela min kropp, hela min själ och hela mitt liv i evighet. Jag vill aldrig ha en ljummen eller kall tro och jag tackar Gud att han är med mig alla dagar. 


foto: Pixabay