I din kärlek kan min kärlek gro

Det var nåt av barnen som kinkade över maten som de blev serverade och jag svarade med det klassiska, "tänk på alla fattiga barn i världen som inte ens får ett glas mjölk på hela dagen och här gnäller du bara för att det inte är din favoritmat". Den kommentaren tar oftast skruv och tystnaden varade kanske en halv minut och jag kunde inte låta bli att tillägga "och det som är ännu värre är att många barn inte ens får höra om Jesus" varpå Ruth svarade, "jag vet ALLT om Jesus för jag har varit i dagklubben och jag vet att man måste tro på honom för att slippa till himlen". Självsäkerheten i hennes röst gick inte att ta miste om. Må denna barnatro aldrig försvinna! 

Jag lämnade att reflektera över hennes kommentar efteråt. För mig är det väldigt viktigt att hemmet (och inte bara dagklubben) blir den plats där barnen lär känna Jesus. Dag efter dag skapar vi det mönster som våra barn troligtvis kommer att fortsätta leva i. Jag önskar att jag kan bli bättre på att ta mig tid för de enkla samtalen om Jesus så att han blir en lika naturlig del för barnen som han är för mig.

Men visst går det trögt. Alltför trögt. Alltför ofta finner jag samma tröghet.

Men ibland hittar vi tillfällen och då känner jag vilken viktig och fin uppgift som Gud har gett åt mig. När vi samtal om Jesus och ber till honom så blir allt annat mindre viktigt för stunden.

Om jag kan vara den person som stärker mina barns barnatro så vill jag göra det. Med glädje. Tack gode Gud för den möjligheten.


Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig min Gud.
I din kärlek kan min kärlek gro.