g r a v i d o b j e k t e t


Jag hade nästan glömt hur det känns att vara ett "gravid objekt". Men bara nästan. 
Den återkommande frågan som jag egentligen helst inte skulle svara på. 
Frågan jag redan är så trött på.
När har du beräknat?
Och sen då man svarat så blir man
Granskad.
Och jämförd med andra gravida. 
Hon har beräknat före dig men är inte alls lika stor.
Sånt känns ju inte väldigt upplyftande att höra, 
man kan ju inte direkt börja "vrålbanta" och försöka gå ner i vikt i denna situation. 
Men så är det när man är gravid. Och så kommer det nog alltid att vara.
Man har rätt att kommentera utseendet på en gravid kvinna. 
Man är stor eller liten. Bred eller smal.
 Magen granskas som julskinkan i affären både på bredden och formen. 
Ofta är man ju stor. Förstås. 
Speciellt om man inte var pinnsmal före graviditeten och inte är lång som en fura.
Jag undrar hur det känns att vara smal och lång då man väntar barn? 
Hur känns det att hela tiden få höra att - oj, vad du har liten mage, var gömmer sig din bebis!?
Istället för tvärtom. Har du rentav två foster, du är ju så stor?
Denna graviditet.
Jag längtar tills den är över.
Och jag borde definitivt ha en lapp på magen med utgångsdatumet.
Så ingen behöver undra.
Fast när barnet behagar anlända kan ingen ultra bestämma.
Vi har fått tre veckor innan och några dagar efter BF. 
Men ännu på midsommar kommer jag att sitta med mina svullna fötter
 i en balja med kallt vatten medan jag längtar efter att bebisen ska komma UT!

För övrigt kan jag vara tacksam över mitt mående under denna graviditet.
Jag mår och har mått så fantastiskt bra.
Inga krämpor alls.
Nu kan jag dock bli påmind om var fogarna till benen sitter,
men det uppkommer bara då jag suttit nersjunken i soffan, kvällstid, och ska gå korta sträckor -
fogarna måste liksom hitta sin rytm.
Det är nog mera mellan öronen mina graviditetssymptom märks.  
Att inte riktigt gilla läget. Att inte riktigt vara ett med mig själv. 
Att bara längta tills allt är över. 
Alla är väl inte lyckligt gravida och tar fina mammakort av glänsande ,snygga magar? 
(som Malenami tänkte jag skriva men låter bli). 
Det kan ju inte bara vara jag som inte gillar att vara gravid?

12 kommentarer:

Anonym sa...

Gillar det du skriver! 😊 När jag väntande vårt första barn Var det en kanonvarm sommar. Var bjuden på 9! bröllop från maj- sept o jag hade bf 9.8. Du kan tänka dig vilket objekt jag var med mina 153.5 cm 😃 Mikaela

maria sa...

ojdå, får vara glad att jag inte är bjuden på bröllop i sommar iallafall ;-)

Lantliga drömmar sa...

Jag har haft ganska liten mage när jag väntat, enligt andra då, "sådär jämfört med "normen" "(vad nu det är då?) Själv har jag tyckt att min mage varit stor, jämfört med vad den är i normala fall alltså :) Speciellt under min första graviditet kunde jag bli riktigt irriterad på folk som jämrade sig över hur liten min mage var. Den var väl som den var, det är ju liksom inget man kan göra något åt! Likadant om magen är stor, den är som den är helt enkelt! Nu andra gången var jag van, och konstaterade bara att den är ungefär lika stor som förra gången (fast snäppet mindre egentligen). (och vem behöver då veta att jag gått på täta kontroller för att kolla tillväxten på babyn, för att se att den faktiskt fick tillräckligt med näring där inne, för att både den och magen var liten. Det berättar man ju kanske inte åt alla...)
Jag har haft en hel del besvär under båda graviditeterna, mest med sammandragningar, och i princip inte rört på mig överhuvudtaget på 9 månader, men sådär kroppsligt/utseendemässigt har jag älskat att vara gravid, har aldrig känt mig som vacker som när magen varit stor. ♥

Hoppas du orkar den sista tiden!

Anonym sa...

Kort i rocken är jag och frågorna har haglat. Är det månne två och har du så länge kvar. Ler vackert och känner mig som elefant. Gråter inombords pga alla hormondanser. Det passar sååå bra att få fina kommentarer under graviditeten. Vi blivande mammor är ju så okänsliga... Eller hur var det?

Jag har lärt mig att aldrig säga något om storleken på magen. Men däremot kan jag säga att den är vacker. För jag tycker att en gravidmage är vacker, bara jag inte behöver bära den själv.

Men allra värst är nog att få frågan om man är gravid då man inte är det. Det gör mig arg! Och då är jag inte speciellt överviktig, har lite vanligt "mammahäng" bara.

Många menar säkert bara väl, men ibland blir det så fel.

Anonym sa...

Var stolt o glad över din stora mage!
I den bor mycken lycka o glädje. ;)

Malin sa...

Jag har alltid velat vara smal, och jobbat för att vara det. När jsg gick upp 30kg vid första graviditeten var det inte så roligt att få alla kommentarer om att jag troligen väntade tvillingar eller att de nog räknat fel dag till bf eftersom min baby inte kommer hållas i magen så länge när jag är så stor redan! Det är ledsamt att folk måste kommentera storleken. Man kan ist säga vilken fin mage du har och vacker e du som bär ett litet liv inom dig. :)

Anonym sa...

Dina känslor är äkta för det är alla känslor. Men dela dom kanske inte i första taget med en barnlös, som skulle göra nästan vad som helst för att vara i dina kläder. Skulle ett alternativ vara att svara: tack, jag vet att magen är stor, för vet du vad, där inne bor en väldigt viktig person?

Anonym sa...

Hej! Såg dig häromdan och tänkte : vad Maria ser fräsch ut i sitt gravida tillstånd! Precis som en gravid kvinna skall se ut när hon mår bra och ett nytt liv växer inne i magen.

maria sa...

Trevligt med alla kommentarer, de är alltid mer intressanta än själva blogginläggen!

Anonym sa...

Dendär lilla meningen om Malenami var lite onödig..

Anonym sa...

Din hund borde klippas el.trimmas.köp också ett halsband mot fästingar. Finns på apoteket.
Söt hund,har likadan.




//Anonym

maria sa...

vi klippte den för två veckor sen....nåt mot fästingar borde definitivt inköpas.