hotellfrukost

*Bara han äter nåt*

Att umgås med en hungrig man är inget att önska. 
Att umgås med en hungrig och trotsig tvååring är ännu värre.

- Nej, katter får inte vara på bordet hos oss. Men ibland eller oftast hittar jag dem just där! (Till all lycka hoppar inte hunden upp på bordet och vår sjuåriga frass tycks också förstå bordsregeln så de två sitter alltid under bordet och fångar upp det som förhoppningsvis faller ner från bordet)

- Nej, Seth dricker inte längre ur flaska, han har slutat med den för läääängesen. Den tar vi bara fram i nödfall och de tycks infalla varje dag.

- Nej, det hör inte till normalitet att vi äter knackkorv, makaroner och rödbetssallad till morgonmål. Men ibland har nöden ingen lag.

- Och nej, jag vill inte heller att skärmen ska vara en del av måltiderna. Men tyvärr. Ofta är denna mamma för omotiverad att försöka få den yngste att äta fint och bra så hon tycker att Pingu eller Teletubbisarna får sköta den delen...och de tycks klara det betydligt bättre än jag!

Ja, godmorgon förresten. Jag har på känn att denna dag kan bli riktigt bra sen då alla intagit sitt morgonmål.

I Midvintertid

Igår kväll bänkade jag mig på kyrkbänken i Jakobstads metodistkyrka tillsammans med Eva och ramade in julhelgen med den fina konserten "I Midvintertid". En helt underbar stund (ni som har kalendern tom ikväll ska söka er till Kokkola där det ordnas samma konsert ikväll). Jag borde ha haft mina flickor med för dom skulle garanterat ha gillat när Riina framförde "Frozen låten" Let it go. Lite otippad låt just där och då låt men ändå helt rätt! De framförde också min favorit julpsalm "Giv mig ej glans" och den var helt underbar.

Mera konserter under 2017 får väl bli mitt nyårslöfte. Och flera cafébesök. Det är ju så avkopplande och framförallt gott att inta sitt kaffe på andra platser än hemma i soffan ibland.

Ja, det var nyårslöften men ännu har vi ju flera fina dagar kvar av 2016 och nu ska sängen bäddas och barnen snytas.  

Världens ljus

Då är dagen här. Dagen då Jesusbarnet föddes i ett enkelt stall med samma behov som du och jag. Kanske är det just denna enkelhet som gör att många har svårt att tro på treenigheten, Fadern, Sonen och den Helige Ande - som EN Gud. Världens frälsare.

Jesusbarnet i krubban. Han som är den enda vägen till Himlen. Han som dog på ett riktigt ovärdigt och brutalt sätt. Fastspikad på ett kors. För att rädda oss. För att utplåna alla människors synder.

Idag firar vi honom. Förra veckan firade vi honom. Nästa vecka får vi fira honom. Varje dag får vi hylla honom i våra hjärtan. Han som är vårt allt.

Tack gode Gud! Tack från djupet av mitt hjärta.

Jullovspyssel

Edith håller på att bygga ett hus åt sina småfigurer. Perfekt sysselsättning på jullovet och jag kan knappt hålla tassarna borta.

Observera VIM flaskan...tack och lov tog medlet bort  fläckarna från den svarta tuschpennan. Ruth tänkte nämligen inte på att färgen går igenom vanligt papper. Ho ho. Vårt (relativt) nya köksbord! ...och jo, jag vet att man alltid borde använda vaxduk då barn är i farten men jag är väl inte tillräckligt mogen för sånt praktiskt ännu.

väggalmanacka 2017

*På hans axlar vilar herradömet*

Idag är sista dagen vi håller öppet vid missionsmagasinet innan jul. 10-18.

Här är också "decemberuppslaget" i vår väggalmanacka för 2017 som du kan köpa för 10 e. Det finns också en version på finska så köp gärna om du har några finska bekanta så bevisas det att finskspråkigt också har åtgång här. 

Välkommen in till kanalesplanaden 2 i Jakobstad!

j u l f e e l i n g

Gemenskap
Glögg & gotta
Julklapp
(presenten som jag fick var dessutom mitt i prick till mitt nästa projekt som är under mognadsprocess)
En helt skön kväll i goda vänners lag.
Virksömmen hade jag också med men den glömde jag förstås att ta fram,  ha haa...

Det godaste

Rocky roads är världens godaste godis säger Leila i boken "A pieces of cace" och jag håller med....eller ja, nog finns det ju mycket annat som är godaste också! 
Denna sats som jag nyss rört ihop skall jag ta med mig till CaisaK ikväll då vi har en julträff. Det ska bli så roligt, avkopplande och stämningsfullt. Redan att vistas i hennes vackra hem ger sköna endorfinkickar (och då överdriver jag inte alls)

Men nu ska jag först provsmaka en bit eller två...man kan väl inte bjuda på något om man inte är helt säker på att det duger, ha haa...

ps. sitter i sovrummet och hör på då fyra killar rumserar i köket. De fixar mellanmål åt sig och en skulle tydligen göra snabbpizza av rostbröd "har ni nån maletkött" kommer han och frågar. Nehe "tonfisk då?" nehe. "Men då gör jag en pizza med ost och ketchup"

De är så härliga alla dessa barn fast jag oftast har lite för mycket av den varan i min vardag. Jag som gillar så mycket annat som inte innebär just barn. Men allt har sin tid och kompisar är det bästa mina barn har *tacksam*!

julfint

I morse var Seth och jag och inhandlade lite julfint till Petterssons trädgård. Se vilken fin julbukett Susanne har fixat ihop och som vi nu får njuta av hela julhelgen! Kransen på spisen som är gjord av eukalyptus kvistar står Linda för. Det enkla är ofta det vackraste om man frågar mig.

Nu ska jag inta nån form av lunch (choklad räknas väl inte!?) sen ska vi så småningom fara och inhandla mera garn till sisterneedlecraft, här, som bla min svägerska bedriver.

Så var granen klädd och fönsterrutorna skrapade.

Nu har vi klätt granen som vi fick av våra hyggliga grannar och mannen var mer än lättad att han fick skippa årets granjakt... 

Så har vi avklarat två julfester. Ikväll är det skolans julfest och sen är de på stickan. Och jo, den äldre dottern fixade nog till sin frisyr efter korttagningen som den profficionella lillebror tog (att nämna att de blev suddiga är onödigt för det ser man ju). 

Och så har vi också skrapat fönsterrutorna och börjar väl vara redo för julen...
(har så "i nerve" åt våra immande fönster så jag kan inte ens tänka på dem! Dessvärre hamnar jag att se på detta varje dag luftfuktigheten stiger)

Ja, och så har vi vridit upp gollvvärmen i wc ytterligare för att försköna dagssömnen för vissa urvalda sköna typer. Sådana typer som förstår att njuta av livet.

Sånt hos oss. Efter skolan kommer Maher och Hakim hit (två äldsta barnen i vår vänfamilj) och vi ska spela Afrikas stjärna tror jag. Eller så några omgångar UNO.

Smutsig snö är också snö

Brun, smutsig snö full med avgasdamm från alla fordon. Men trots avgasdammet är det snö.

När jag gick med hundkopplet i ena handen och drog styrkälken med den andra så föll min blick på den smutsiga snön och kontrasten till den vita vackra snön på åkern var slående. Det är ju den vita, vackra snön som vi vill att ska omringad landskapet nu under jultiden. Men på många ställen är snön allt annat än vit och fluffig.

De flesta som läst min blogg vet säkert att jag räknar  mig som ett Guds barn. Det är den viktigaste titeln jag har. Men trots att jag räknar mig som ett Guds barn och trots att jag är helt övertygad om att Guds nåd är ny varje morgon och att han förlåter hela mig om och om igen så är jag som den smutsiga snön vid vägrenen.

 Men om nu Jesus förlåter alla mina synder om och om igen varför hålls jag inte lika vit som snön på åkern?

Jo, för att Gud har placerat mig nära landsvägen där avgaser om och om igen kommer som ett moln över mig. Landsvägen är värden och avgaserna är synden.

Om och om igen tänker jag fula tankar. Om och om igen får avundsjukan, missnöje och klagotankar rot i mitt hjärta. Gång på gång får jag influenser från världen och tvivlens viskningar når mig "att vara ett Guds barn räcker inte, världen har så mycket mer att erbjuda", "kan din svaga tro ens räknas som tro", "du läser alltför sällan Bibeln för att klassas som kristen", "du borde minnas det du läser så du kan debattera i kristna frågor" osv... Gång på gång faller jag i synd, också de små och till synes obetydliga felsteg och fula tankar räknas som synd eftersom de inte kommer från Gud (från honom kommer enbart det goda). 

Om och om igen kör bilar förbi och drar ett moln av avgaser med sig. Avgaser som gör min snö daskig.

För så är det i denna värld. Vi lever här och påverkas av den mer eller mindre. Här kan jag inte hållas helt vit utan är ständigt beroende av Guds förlåtande ögon som ser mig som den vita snön på åkern. Renad genom Jesu offerdöd.

Tänk att just jag får kalla mig Guds barn trots att jag inte lever upp till den underbara titeln. Tänk att jag får kalla mig Guds barn trots att jag är smutsig av alla fula tankar, mitt korta tålamod och mitt missnöje att jag inte blev nåt mer. Tänk att en syndig människa kan ha en sådan titel.

Det är nåd. Det är kärlek. Det är allt som räknas och tron är den största gåvan en människa kan få! Denna titel överglänser alla andra heders titlar i världen.

Smutsig snö är också snö.

Det räcker ett varv till...

Man kan ha väldigt roligt med ett stor rulle presentband.

Bara som tips om era barn eller kattungar har tråkigt

 

tredje ljuset

Det tredje ljuset påminner oss om Johannes döparen och hans vittnesbörd om vad som komma skall. Han beredde väg för Jesus och sade "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal" 

Johannes visar på Guds lamm som bär all världens synd och hans uppmaning till ånger och bättring gäller än idag. Den är riktad till oss och vi får lita på att frälsningen getts till oss i Jesus Kristus. 

Gud, vår Skapare och Far
ge oss din nåd,
så att vi i vårt eget liv
ser de hinder
som måste röjas ur vägen
för din Sons ankomst.

"Du kan titta i fönstret då mamma kommer hem"

När man ser nån som står i fönstret och väntar. Längtar. När man ser att nån blir väldigt glad då man svänger in på uppfarten.

Den känslan!

Och med den känslan, då kärleken bara sväller över alla kanter, ska jag fara och sova. Imorgon ska jag fara till missionsmagasinet och han som syns på bilden kommer att bli så glad. Där finns ju hammaren och sågen! Vad mera behöver man en tisdagsmorgon.

Och vad mera behöver man en måndagskväll än att känna sig älskad.

Nyskurat

Nu är också övervåningen städad. Både dammsugad och skurad.  Barnen har städad med "lite hjälp" av mig och sådär två timmar efter första skurtaget med plaskvåt skurlubba har golvet torkat. Här skuras det på riktigt!

Förresten,  visst är pardörrarna fina! Jag minns ännu hur mannen höjde på ögonbrynen då jag skulle ha hemslarvat gamla trädörrar från Terjärv som verkligen hade sett sina bästa dagar...och ja, tittar man nära på dem så är de helt förskräckliga och glasen i rutorna är alltför snuskiga för mångas smak. Men smaken är ju som bekant...

Sånt hos oss. Nu ska vi provsmaka havrekakor med faders blå som glasyr. Misstänker att jag inte behöver frysa in så många bitar. Mums.

Ordning på torpet

Min man gillar inte alls mitt sätt att sortera kläder, leksaker (och saker som man inte vet till viken kategori de hör). Jag tömmer alla lådor och skåp mitt på golvet och så börjar jag sortera....och har kaos i hela hushållet halva dagen.
Därför brukar jag alltid passa på då han är bortrest.

Nu borde dock det mesta vara i ordning på torpet och jag var till och med ett varv till ekopunkten. Inte illa att ha roskisskåpen tömda till jul....och nu ska nog minsann källartrappan hållas fri från allt bråte....varför är det så svårt att hålla ordning! Kan nån svara på det. Och allt man inte behöver - varför i all världen sparas det i källaren?

Bullasmuglan

Denna dag.
Så långsam.
Det vettigaste jag gjort är att spela Afrikas stjärna med barnen och att köpa hembakade bullar på julmarknaden i byn.

Men vissa dagar blir såhär. Dagar då man bara räknar minuterna tills den är på stickan. Igårkväll spydde Edith och för att på nåt vis kunna förhindra smittspridningen så fick syskonen vara hem från skolan idag men det kändes också lite fel eftersom de är friska. Svårt det här med magafari som ofta härjar i julfest tider...

På tal om fest så firade jag självständighets dagen på café kaffia med en vän igår och då gick minuterna minsann snabbt. Tänk att sekunderna alltid tickar i samma takt men känns så olika beroende på vad man gör.

Nu ska jag ta en bulle till. Lika bra att töm påsa så har vi he ur väde.

han som ÄR

Den andra advent påminner oss om att Han ska komma tillbaka i sin stora härlighet.
Då ska ingen längre tvivla på Honom. Han som ÄR.

"Mamm, int kommer väl Jesus tillbak ida då vi ska ti fremands. Det vill jag int", sa Ruth med lite panikartat röst i söndags då jag hämtade barnen från söndagsskolan. Jag kunde inget annat än småle åt hennes uppriktighet och hennes barnatro. Hon vill inte att Jesus ska komma ännu för hon har så mycket roligt hon vill uppleva i sitt liv. Jag känner lite samma sak. Det finns så mycket fint att uppleva. Det finns så många människomöten jag ännu har framför mig. Alla dessa möten som berikar och lär.

Men samtidigt. Tänk att få se Jesus komma tillbaks till denna värld som den kung han är. Tänk att få se skyn spricka upp i ett ljussken som ingen i världen tidigare skådat. Den stunden överglänser nog allt annat och då harmas vi inte längre över allt det roliga som vi hade inplanerat.

Allt det som gläder oss idag bleknar nog i jämförelse med den stund då vi får se Honom ansikte mot ansikte....men tänk vad det ändå är trögt att riktigt tro och se framemot detta på riktigt. Där deep inside. På nåt vis så klappar mitt hjärta mycket snabbare vid tanken på de nya köksstolarna som kommer på fredag *blink*. Men det är ju ett väldigt mänskligt beteende, ha haa....

Missionsmagasinets julbasar

Ni kommer väl på julbasaren till missionsmagasinet imorgon! Gröten brukar smaka ljuvlig och så kan man köpa hem nåt smått och gott...varför inte ett ljus som är gjort med kärlek och där julevangelium får en fin synlighet. Det ljuvliga evangeliet!

...och så tavlor såklart. Alla dessa hundratals tavlor med givande budskap som jag ramat in till lust å leido men som trots allt ger mig så mycket inspiration och glädje! Kan man ge nån bättre present än ett budskap där Herrens kärlek får lysa?...och vad gör det fastän tavlan inte passar in och hamnar i skrubben. Redan som läst är budskapet nått. 

*med evig kärlek har jag älskat dig. Därför låter jag min nåd förbliva över dig*

Han som håller vad han lovat

Sådär lagom inför andra advent tog jag fram adventsljusstaken och första ljuset hinner brinna ensam i hela två dagar. Bättre sent än aldrig (fast jag borde köpa en ny ljusstake för denna är lite vinglig och ljusen svajar lite mellan varven)

När vi tänder det första ljuset så får vi tänka på det stora löftet som Gud gav åt mänskligheten. Gud som är löftets Gud och som alltid håller vad han lovat. Vi får följa med den lilla åsnan som bar Jesus på sin rygg in i Jerusalem och vi får tillsammans sjunga "Hosianna". Men varför tänker vi på påsken inför julen? Jo för att julen måste ses i samband med Kristi lidande, död och uppståndelse. Löftet om Sonen som skulle komma och rädda världen. Han som kom till oss. Är med oss. Nära oss. För att befria oss.


Kan vi annat än känna en stor tacksamhet och glädje.

Jag får åtminstone halva

Halva bordet på var. Det är väl en good deal?
Åtminstone får jag finna mig i det. Jag kan inte fatta hur vissa föräldrar får avstyrt sina barn från att leka på vardagsrumsbordet...hos oss är det ju den bästa platsen Seth vet. Perfekt höjd och centralt så att han får mammas uppmärksamhet. Jag har inte hjärta att visa bort honom.

På tal om annat så blev det ingen gemenskapskväll för min del och i djupet av mitt hjärta så är jag såååå besviken och jag vet att jag skulle ha fått en god föda därifrån. Ett rama mål mat. Andlig mat. Den som vi så väl behöver.

Så nu sitter jag här istället och har såååå mysigt med tända ljus på min halva av bordet.

bortglömt gott

När man hittar en skål full med nötblandning och chokladbitar som jag hade planerat att bjuda åt gästerna på lillajul, ha haa. Nåja, tids nog blir det uppätet...av nån *blink*. 

Ikväll är det gemenskaps kväll för kvinnor i Bosund bönhus och jag skulle så gärna delta. Tema är "löften och hopp i bibeln" och en panel med fyra kvinnor delar med sig av bibelställen som betytt mycket för dem i olika livsskeden, info här. Egen bibel ska man också gärna ha med sig och jag har på känn att kvällen blir givande. 

Men pga av den långa bilsträckan (vi körde samma sträcka igår) och att mannen är borta så är jag tveksam. Att orka ordna skötare åt barnen känns ibland så väldigt "suckigt"...men vi får se...

Vem stjäl våra lampsladdar?

Tänk att det alltid är lika. Varje år. Innan jag får hänga upp alla fina julstjärnor så måste det fixas, trixas och bytas. Man tappar nästan lusten. Tyckte att jag hade så många färdigkopplade sladdar med takuttag ifjol men nån har tydligen ätit upp dem. Eller bara behövt dem till nån lampa eller sånt...

Seths ögon börjar alltid glittra då nåt ska fixas och det tog inte många sekunder innan han hade verktygen snyggt uppradade ifall vi skulle behöva.  Vår lilla fixare!

Så. Nu hänger stjärnorna i fönstret (jag fick till och med kopplat två lampor till ett uttag - borde jag ha blivit elmontör?) och nu inväntar vi mera mörker så vi får myskänsla i vardagsrummet! Nu är det bara 11 fönster kvar då (fast jag tror jag hoppar över varannan i år)

Men snön alltså! Den borde koma nu...

Stenar

Igår fixade jag lite annan typ av tavlor i extra stora ramar (40×50) till missionsmagasinet. "Marimekko kivet" (åvslappi från tapeten i barnens rum). Nåt kristet budskap finns ju inte denna gång men om man tänker lite djupare på ordet "sten" så kan man relatera mycket till vår kristna tro. 

Jag kommer först och främst att tänka på de tio buden som blev inristade i stentavlor med Guds fingrar. 

Sen tänker jag på uppmaningen som Jesus gav åt människorna som skulle stena synderskan. "Den som är utan synd må kasta den första stenen". 

En annan sak jag tänker på är den stora stenen som täckte Jesu grav. 

Det fjärde jag tänker på är den lilla släta stenen som David slungade rakt i Goliats panna.

Jag tänker på ett människohjärta som kan bli hårt som sten.

Jag tänker också på hur synden kan liknas vid tunga stenar i en ryggsäck - dessa stenar ska vi låta Jesus tömma varje dag. Han kastar bort våra synder och kommer aldrig mer ihåg dem. Jesus älskar, glömmer och förlåter. 

Han älskar fullkomligt
Han glömmer för alltid
Han förlåter mig om och om igen.

Det är nåd utöver nåd.

Att vara klara

Nu har jag tveksamt läst boken "På väg", en vecka efter utgivningen och inget farligt hände och inga stora missar hoppade upp i mitt ansikte. Denna bok är ju ingen bok som ska sträckläsas utan man får ta en text i taget med ödmjukt hjärta. Det får gå långsamt. Den får beröra och ge eftertanke. Igår på vår tjejträff så hade vi högläsning av den första texten, Smaka och se att Herren är god, och den var så skön att höra på trots att jag läst den många gånger förr,  citerar en favorit mening från den texten  "att smaka Guds undervisning är att smaka något gott"

I torsdags hade vi träff vid missionsmagasinet med en reporter från ÖT, här kan ni läsa reportaget och här finns info om boken på missionsmagasinets facebooksida. När jag satt där runt bordet och vi samtalade om bokprojektet så kom tanken att jag kommer att sakna detta. Jag kommer att sakna vår grupp som ofta haft intressanta diskussioner i vår slutna FB grupp och gett feedback åt varandra och peppat varandra. Nu är allt detta över. Men samtidigt som en tomhetskänsla dyker upp så är det också skönt. Väldigt skönt....och nu ska jag försöka att inte börja med nåt liknande projekt på en lång tid framöver.

 Men visst gav boken mersmak. Absolut.

Ge mig nåt flott i grått

I våras (eller var det i somras?) köpte jag ett skåp via find it eftersom jag trodde att vi behövde ett sådant skåp mellan vardagsrum och kök (här). När vi kom hem med skåpet gick dörrarna knappt att öppna och jag fick börja slipa, slipa och slipa i flera etapper innan dörrarna och skåpets yta kändes okej.
Sen lyftes skåpet in och tillsammans med barnen (knäppt, jo jag vet!) grundmålades skåpet vitt. Resultatet blev som det blir då barn stjälper till. Inte bra. Inte alls bra.
Sen blev det dags för ytfärgen och den var inte alls rolig att måla eftersom grundmålningen hade blivit så dåligt. Jag borde ha slipat ett varv till men struntade i det eftersom det är så tråkigt.
Nåja, det blev målat två slarviga varv och sen konstaterade jag att skåpet (med den gråblåa färgen) inte alls passade där jag hade planerat att det skulle stå. Vi bar det till vårt sovrum istället, där det egentligen inte behövdes och känslan av att ha slarvat hem ett bastant skåp som vi inte ens behöver infann sig!
Dagen efter så ser jag nån vit tjock färg rinna ner från hyllplanen där uppe och när jag öppnar dörrarna så konstaterar jag att burken med den vita grundfärgen hade kippat då vi flyttade skåpet och därifrån hade det runnit ut en riklig mängd färg. Rackans skåp och rackans vita färg som var överallt! Eftersom färgen redan hade stelnat så skrapade jag bara bort den och kvar lämnade fula märket och man såg skåpets original färg.
Jag var så trött på skåpet vi det laget så jag struntade i det och staplade en hög med böcker längst inne i hörnet så att jag inte skulle behöva titta på förödelsen, ha haa.  
Och jag struntade i skåpet tills idag.
Glad i hågen hämtade jag den gråa färgen från pannrummet. Nu skulle gammalt slarv målas över. När jag kom upp gående med burken och skulle via vardagsrummet (minns inte varför) så ropade Ruth "mamma burken läcker mål"
Jo! den läckte i botten och nu hade jag lyckats få grå färg över hela golvet och dessutom hann det droppa på vår stora yllematta (200x300) som behövde tvättas genast så färgen inte skulle dra i sig. Nu torkar mattan på det varma badrumsgolvet och behöver torka i flera dagar innan den slutar dofta våt ull.
Hmm...nåja, jag städade upp målarfärgen och sökte sen efter en ny burk att hälla över den älskade gråa färgen i. Hittade absolut ingen passande bytta och fick tömma en annan målarburk som bara innehöll lite svart färg och fortsatte sen (en timme senare) till dagens egentliga projekt - att måla skåpet. Med Seths sällskap.
När jag hade målat en liten stund så ringde telefonen och i min disträ for jag i köket och talade och när jag kom tillbaks hade Seth målat "lite". Såklart! Vilken fiffig mamma lämnar en målarburk obevakad då det finns någon under femton åt under samma tak?
Nu fanns den underbara gråa färgen lite överallt både i sovrummet och på Seth (på händer, i ansiktet och på tröjan ) Det fanns gråtoner på golvet, på sänglakanet, på dammsugaren, på tavelramar som funnits längst ner i skåpet och på utprintade bilder som skulle ramas in! (där inne i skåpet hade jag inte planerat att måla med Seth tyckte tydligen att det skulle ett tjock lager dit också)
Suck. Bara att börja städa och måla klart det Seth "påbörjat". Medan jag torkade upp målarfärgen i sovrummet hade han knyck slipklossen och slipade vardagsrumsbordet lite, men till all lycka är det redan så slitet så lite nya repor syntes inte alls. 

Nu har vi fått ordning på torpet och skåpet får absolut inte granskas på nära håll! Speciellt inte på insidan. Det är så pass dåligt målat så jag skulle inte ens täckas sälja det på loppis då den dagen kommer att det ska ut.

Veckans suddigaste bild. Men vi är nöjda.
Nöjda över att vi är klara, men inte över resultatet.
Nu kommer vi inte att ta fram målarburken på länge!
Till Seths stora besvikelse.

Ha en mysig fredag kväll. Jag ska på tjejträff (kallas det så då alla passerat 30?) och det ska bli så roligt.

Att bli mättad av glädje

Att bli mättad med glädje!

Detta är "januariuppslaget" i missionsmagasinets väggkalender. Kom gärna in och köp din egen ❤ Finns  också på finska!

Jag älskar detta bibelord. Att vi blir mättade av glädje inför Guds ansikte.

Där själen finner ro

Hoppas ni har det bra var ni än befinner er! Själv borde jag väcka en tvååring som somnade på golvet då lunchen var färdig uppvärmd (och jo, han blev flyttad i sängen under en skön filt. Ingen fara *blink*)

Hmmm, undrar hur pigg han är på att äta nu, tre timmar senare!?
På vega pratar de om föräldrars bristande uppmärksamhet då telefonens skärm upptar ett allt större intresse. Det är intressant och mycket av det de säger skriver jag under på... (men det skriver jag inte desto mera om nu eftersom jag inte har nån mera skärmtid, ha haa)

Favorit byttan

Vi (eller Seth) leker med lego, leker med lego och så leker han med lego (igårkväll lekte han nästa två timmar i sträck här vid vardagsrumsbordet, 2h!) Den mest spännande lego biten är definitivt wc byttan. Jag kan inte annat än småle då jag hör Seth påpeka att "nu for papp och kakk". Mamman tycks oftast hamna i badkaret medan Seth själv ligger skönt inlindad i sängen.

Har ni ingen lego wc bytta så rekommenderar jag det som årets julklapp åt en tvååring, ha haa...

Bra Maria!

Här ser ni den sötaste kattklockan som Ruth fixat till farsdags present. Att hon valde vit färg förvånar mig inte det minsta utan var säkert ett självklart val efter vår fina vita My...

Nu har en ny skön vecka startat och vi fick en rolig förmiddag vid missionsmagasinet med lovely kids...hmm, de som verkligen stjälper till så mycket de hinner *blink*...men är det på barnens villkor så är det! Men för varje dag blir Seth mognare och kan uppföra sig på ett hyfsat sett och nu har till och med nappen åkt i roskisen. Skönt! och på nåt vis åkte en del av gnället bort samtidigt.

"Bra Maria! sa Mayada (frun i vänfamiljen) då jag förklarade att napparna hade åkt i roskisen och så upprepade hon en gång till "Bra Maria!" och jag förstod att dom inte riktigt hade fattat varför en tvååring som pratar mycket går runt med en napp i munnen som hämmar språkutvecklingen....men man blir så lätt hemmablind!

Den bästa för oss

Att få somna i sin fars armar.
Så tryggt, varmt och skönt.
Alltid lika tryggt.
För det är det mina barns far är.
Trygg, stabil och kärleksfull.
 Vänlig men samtidigt bestämd och rättvis.
Precis som en far borde vara.

Egentligen är min man ganska lik min pappa när det gäller barnuppfostran och regler i hemmet. De är båda två sådana personer som ser till att regler följs...det blir inte bara "prat men ingen verkstad" som vi brukar säga om folk som har en massa åsikter men aldrig verkställer nåt själv *blink*...och att få barn att ta ansvar i hemmet kräver nog mera än lite tjat. Ho ho. Det krävs respekt från båda hållen, kärlek och en vilja att tjäna varandra. Sen behövs en stor dos tålamod, disciplin och så förstås en uppföljning av det man begärt eller önskat, det är ju så lätt hänt att man låter krav rinna ut i sanden för att man inte orkar med den "sista finslipningen". Ett favorituttryck som min man använder så gott som dagligen passar också in på temat uppfostran "allt man gör har en konsekvens". Endera en positiv eller negativ konsekvens.

Det är inga småsaker att uppfostra barn och jag är så tacksam att jag har honom. Han som är min bättre hälft. Han som drar det längsta strået när det kommer till ordet uppfostran och han som också drar det längsta strået av alla män när det gäller att vara en bra far. Den bästa. För oss.

Barntavlor som kan köpas från missionsmagasinet

Var det nån som sa bolligt?

Tapeten kom upp efter ihärdigt tvättande på kalkväggen och rummet fick en helt ny look! (och pyjamas killen matchar så fint, ha haa...men nu är det nog dags att klä på sig)

Bob och Mysan. Två sköna typer.

Nu ska vi inte göra någonting Seth och jag. Skönt. Man behöver det där ingenting ibland. Speciellt på fredag ♡

Han är mitt A och O

För en tid sedan så hörde jag på ett program i radion där diskussionen kretsade kring tro och bön. Personerna i programmet var inte religiösa men sade att när dom hamnar i svåra situationer så kan de be till Gud "för de hade ju inget att förlora på det".

Ofta hör man att icke troende människor söker Gud i svåra situationer. Då det riktigt krisar till sig. På samma sätt kan man höra kristna människor berätta att de känt Guds närvaro då de haft jobbiga perioder i livet. I deras nöd har Gud varit deras största tröst och deras tro har fördjupats. Detta är ju helt enligt de löften som Gud gett till oss i Bibeln "Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tyngda bördor så ska jag ge er vila" (Matteusevangeliet)

Men hur är det för starka, friska och välbärgade människor? Behöver de Gud och känner de Guds närvaro i den lyckliga och balanserade vardagen? Kommer de ihåg att tacka över välsignelsen i deras liv? Eller är Jesus bortplockad långt upp på hatthyllan eller djupt inne i ett skåp eftersom han inte behövs just nu?

Idag är jag fylld av glädje, speciellt glad över den ny utkomna boken. Jag är frisk, mina barn mår super, vi har ekonomisk välgång, jag har ett fint hem och ingen sorg att bära i mitt hjärta och mitt i allt detta behöver jag Jesus mer än någonsin. Han närvaro är A och O i mitt liv. Visst är det underbart! Visst är han underbar!

Nu ska vi hämta Ivar från väggklättrings kursen. En grej som alla killar borde få pröva på - det lär ska vara så roligt (men inte så roligt så att undertecknad behöver testa).