t j a t i g


Så fortsätter vi. Midsommarhelgen lider så småningom mot sitt slut och hos oss så kändes den som vilken helg som helst. Men nåt annat hade vi inte förväntat oss heller. Till barnens stora glädje sov vi en natt vid stjäre, vi badade bastu och "chillade" med hela gänget som min svägerska så fint kallar det. 
Vi har, min man och jag, alltid konstaterat att vi är riktiga hemma människor. "Borta bra men hemma bäst" ordspråket passar perfekt in hos oss. Vi njuter mest i hemmens vrår. Att vi anlände till hemmet på midsommarafton klockan 20:45, mitt under midsommarens höjdpunkt alltså, störde oss inte det minsta. Då bäddade vi ner de trötta barnen i sina sängar och kröp själv ner bland nytvättade lakan. Så skönt. Jag är och kommer att förbli en vardagsmänniska. Storhelger med allt vad det innebär såsom spännande mat, annorlunda scheman och nåt utöver det vanliga är inte min stil. Jag är helt enkelt lite småtråkig. Månne jag ska orka med mig själv genom hela livet!? Den frågan tåls att reflekteras över. 
I skrivandets stund står min man och steker köttbitar till en rejäl köttsoppa. Jag har nyss ätit tre piroger med äggsmör och kaffe med choklad till efterrätt. Det känns som om livet handlar om att sitta och äta. Saknar känslan man får efter ett rejält träningspass. Saknar också känslan att äta då man ÄR hungrig. Nu äter jag för att inte bli hungrig. EGENTLIGEN ÄTER JAG HELA TIDEN. Har tydligen inget vettigare att göra.
Längtan gör mig galen. Nyfödda bebisar lär ju dofta underbart, de är det sötaste som finns och jag har vid detta laget glömt hur ljuvliga dom är. Hur i all världen startar man en förlossning (min man pratar om de tre S:en (siivous, sauna, sexi)) Själv är jag ju helt övertygad om att Herren allena startar processen och han är nog säkert trött på mitt "förlossningstjat" vid detta laget. Förbarma dig över mig Herre.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med i allt. Tycker alla stora helger är lite jobbiga. Orkar inte höra på allas mat bjudningar, fint dukade bord och stora förväntningar. Slappa och ta dagen som den kommer är nog bäst

Anonym sa...

OJ,oj så skönt att höra att även andra tycker mest om vanliga dagar. Jag gillar inte alls allt stress som dessa större helger medför. När det i affärerna är pintjockt med människor som stressar runt liksom i panik med överfulla inköpsvagnar.
All mat som ska tillredas och det ska fixas och grejas och jag vet inte vad.
Dock vill jag gärna umgås med familj och vänner,i all sin enkelhet och gärna bjuda/bli bjuden på kaffe.
Men det är helt okej att vara olika. Bara jag får gilla vardagar, dom vanliga dagarna.
Du Maria, bejbisen kommer nog snart
Kämpa på ett litet tag till och ät något gott medan du väntar. ;)