Nej, det här med selfie bilder är nog inte min grej. Kom på i morse då jag skulle till rådgivning att jag bara har ett gravidkort av mig. Snabbt klickade jag ett kort med telefon och nu har jag ett (suddigt) minne av gravidmagen om jag nån gång i framtiden vill påminnas. I dagens läge känns magen som en självklar del av mig och en sak som aldrig kommer att förändras. Känns som om jag varit gravid i tio år minst! Men jag har, till all lycka, inte hört om barn som lämnat kvar i moderlivet för evigt. (Men kanske blir jag den första kvinnan som lämnar gravid resten av mitt liv, så känns det nu åtminstone)...
Idag har vi blivit bjuden på lunch och kaffe vid syrrans och vi kom nyss hem. Sådana dagar är bra dagar - då man inte behöver koka mat alltså. Edith for just, glatt i sinnet, till simskolan i regnrusket. Ivar fick äntligen ta fram sin läsplatta och spela angry birds och Ruth börjar plocka fram hästarna. Frid och fröjd i huset sista dagen i Juni - det är nu jag ska njuta av eftermiddagens tupplur.
3 kommentarer:
Du ska ha syrran att ta foton av dej. Själv har jag knappt nåt foto då jag varit gravid och nu såhär några år sedan barnafödande så skulle det faktiskt vara kul med ett foto åtminstone (ett där man ser smäcker, blomstrande och ljuv ut ��) . Hoppas att h*n kommer ut snart! Sköt om dej fina ❤️
Hmmm, står nog som sagt hellre bakom kameran ;-)
Jag antar att du har passerat bf... Jag förstår din precis. Jag har själv gått över med alla tre, och jag tycker att varje plus-dag motsvarar en månad, minst... Men snart, snart....Lycka till!♡
Skicka en kommentar