detta blir en bra dag

detta blir en bra dag, vill ni veta varför? jo helt enkelt för att mina fingrar känns långa och graciösa efter att jag provat ringen min älskling gav mej i födelsedagspresent........visst hade det varit roligt om den hade passat genast (man hade ju sluppit den där byta storleken dilemman)......MEN känslan av att ha smala, graciösa fingrar slår helt klart detta, en bra start på dagen helt enkelt! (att sen mannen å sin sida mindes mina fingrar tjockare än de i verkligheten är kan man ju prytta åt nån annan gång....typ.....)

röda skor

imorgonkväll 18:30 dammar jag av mina röda klackskor och beger mej på gemenskapskväll för kvinnor till punsar bönehus.......nåja, det är nog inte riktigt hela sanningen. sanningen är den att jag inte äger ett ända par röda skor! men på gemenskapskvällen ska jag och det gläder mej mycket mer än någonsin några skor kan göra! En liten stund med Jesus, o vad den jämnar allt. och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt!

ps. men visst vore det snyggt med röda skor!

pps. ni vet ju att ALLA kvinnor är välkomna dit imorgon, oavsett kön, vikt, längd, kupstorlek, hudfärg, hårfärg, singel, gift, frånskild, tråkig, rolig, sur eller glad. man liksom smälter in i mängden hur konstig eller normal man än är. och tycker man det är riktigt tråkigt att sitta uppradad i stora salen kan man alltid fara i anmningsrummet och beundra (och prova) alla upphittade smycken som finns i en liten pafflåda....ELLER så trippar man tyst till köket och ber snällt att få en mockaruta till och lite pannstekt kaffe!

a d v e n s t i d

julkuddar

ni tror mej inte har jag på känn!! det finns ju så många människor som säger att dom är dåliga på en sak MEN så är dom i själva verket en baddare på just DET! men så är vi ju Finländare, säger att vi är dåliga för att inte klassas som snobbar eller skrytmåsar, kra kra! FÅ är de människor som kan ta emot komplingmanger, tyvärr! nåja, här finns mina kapade stickade tröjor! årets fina julkuddar!!

när syrran kom instickande igår så skulle hon ju givetvist SYNA mina kuddar, något annat ärende hade hon inte *tack för visat intresse*! Hon tog i en kudde och såg förvånad ut - nämen, vad är det för fel på dom här?......och gissa vilka kuddar hon synade, de röda, massproducerade från minimani förståss!! sen blev det g l e s t på de berömmande orden som mina gråa kuddar så förtvivlat behövde!

neeej, inte igen!

vissa saker är ju så lätta att acceptera att man inte kan göra själv. Tex att jag inte kan fixa hålen i tänderna sjäv utan måste besöka tandläkaren, att jag köper hem målarfärg till möblerna istället för att blanda färg själv, att jag inte försöker mej på sotning utan gladeligen hälsar sotaren välkommen att klättra upp på taket, att jag köper hem färdigt maletkött istället för att köpa en gammal kvarn och strimla köttet själv, att förskolan lär en 6 åring lite mera folkvett och jag kan ta det lite lugnare på uppfostringsfronten - man har liksom fått lite hjälp, att jag köper skor åt barnen och inte tvingar pappa att sy lappskor av läder.....ja, det var några självklara saker i livet som jag inte klarar själv och som jag gladeligen söker hjälp för....men så har jag vissa saker som jag borde acceptera att jag inte kan och strunta i att försöka lära mej.....om så bara för husfridens skull!

det ena är bakning, men detta har jag ju tidigare noijat mej över så för att ingen ska hålla mej noijig så övergår jag till den andra saken - att sy!!

jag är så fruktansvärt dålig på att sy....och det som gör mej till denna dåliga sömmerska är min brist på noggrannhet, tålamod och planering....det ska gå snabbt, jag syr först, UTAN ATT NÅLA ELLER STRYKA, och tittar sedan hur det hela blev! och oftast, eller rättare sagt alltid, är resultatet snett.......nu ska jag berätta kort hur det gick med årets julkuddar. De jag hade ifjol sydde jag också och de var så skamlöst fula så de finns inte mer. Nåja, i år skulle jag ha snygga kuddar på köksoffan, jo pyttsan.......hittade först tre mysiga stickade kuddar vid minimani i färgskalan rött-vitt och till dessa skulle nu två gråa kuddar sys. jo, jo.....glad i hågen besökte jag loppis tillsammans med barnen och handlade hem en stor karatröja i den rätta färgen, sen tittade jag på klädstången och beslöt efter noggrann betänketid att klippa sönder en tröja som killar och sticks.............och för att göra historien kort så lyckades jag av två stora tröjor skapa två kuddar som blev för småa och dessutom sneda!! slå det om ni kan.....

ps....på bilden kan ni inte se hur sneda kuddarna är för jag drog ut dem och placerade dem till deras rättvisa och sa åt dem att sitta stilla! nej ni måste helt enkelt komma hit och syna dem och sen påminna mej att man kan köpa SNYGGA kuddöverdrag överallt!

pps, jag ska aldrig mer gnälla över att stickade tröjor kan vara onödigt dyra för att sy i detta meterial är ju snudd på omöjligt!

ä n g l a r

jag blev så ledsen när jag hörde om mamman som tog livet av sina två små flickor i Kouvola härom dagen...det bara vrider om i hjärtat då jag tänker på situationen. På onskan som finns i värden! Hur den stackars mamman säkert upplevde ett totalt mörker inom sej, ett sånt mörker att hon kunde genomföra den fruktansvärda handling. En handling som hon nu får leva med. varje dag. Hon, speciellt i denna stund, behöver Jesus mer än någonsin...jag hoppas att det finns en medmänniska som kan hjälpa henne! Barnen, de små liven som på inga sätt kunde försvara sej, är nu små änglar i Himlen. Det ger mej tröst!

Käre gode Gud, ge oss styrka att be om hjälp när vi behöver det. och öppna våra ögon så att vi kan se om nån medmänniska mår dåligt. Amen.

det är det värt

så mycket choklad som jag ätit denna vecka (och ännu är det bara torsdag) så kommer resultatet att bli att jag snart är en enda stor finne. och hur ska jag klara detta? jag som puhun niiiin huonosti suomea.....ja, just den meningen kan jag eftersom jag brukar svara så då finska gallupar ringer....fast jag svarar på svenska förståss, he hee, annars tror ju gallupkvinnan (ja, det är alltid kvinnor som ringer, vi är ju den lågavlönade gruppen) att jag KAN finska............risken finns och den kan jag inte ta..............risken finns ju också, som jag nämde, att jag för varje chokladbit blir mer finnig och fetto men den risken KAN jag ta!!

because i´m worth it! because every chokolatebit is worth it!

m o r g o n b ö n

imorse, när jag blev väckt onödigt tidigt av Ruth, var min första tanke en enda lång suck.....varför stiga upp 06:20 när man har hela långa dan på sej att göra allt det vi brukar göra. speciellt med tanke på att vi har mannen i huset dubbelskift 4 dagar av 5......lördagen vågar jag inte ens tänka på.....men, det var inte det jag skulle plinta ner, huruvida vi har en närvarande pappa för tillfället eller ej.....nej, det var vilka tankar som får spöka på morgonen. vill man sucka på morgonen så finns det väldigt många kategorier att sucka över, smutsiga kläder som borde ha varit rena, morgontröttheten, tider att passa, morgonmål åt barnen som helst inte vill ha nåt, rentvättad diskmaskin som först måste plockas ur...etc. istället borde vi börja dagen med en morgonbön! Japp, jag tror nämligen att morgonbönen har en större inverkan på oss än vi kanske tycker att den har, sinnesstämningen vi har på morgonen följer med oss resten av dagen. kvällsbönen är också viktig men då är man så trött och halvsover innan man sagt amen. men på morgonen, innan man hinner tänka på hur skönt det skulle vara att somna om, ska man instället sända sina första tankar åt Gud och tacka honom för en ny dag och be honom Välsigna dagen man har framför sej......då blir den dagen så mycket mer!

blommor åt jultomten

från gamla julbilder till blommande prästkragar, här svänger det hejvilt. (hoppas nu ingen läsare får en smärre chock, rytmstörningar eller nåt dyligt - för vissa, typ skidåkare, klarar kanske inte av blommande blommor i mitten av november).......nåja, en positiv sak är ju att jag kanske får ge jultomten en färsk bukett blommor plockade ur den egna rabatten denna jul! den kan tomten i sin tur ge till tomtemor som säkert sitter och surar över att ha varit ensam hemma hela julhelgen......igen!

gamla julbilder

det är roligt att titta på gamla julbilder från hemmet, man får sej ett gott skratt då man ser roliga julgranar och sneda kransar....att det snart blir adventstid igen känns väldigt avlägset, kanske tack vara bristen på snö....

hej hopp

måndag....dagen blir vad du gör den till!

alltid på söndagkvällen så är jag smått deppad över att helgen är slut och vardagen kommer....men varför? vardagen är ju ganska skön....egentligen......det smått kaotiska hemmet, sköna joggare, smutstvätt i överflöd, lyckan av att hitta två likadana strumpor och rester att äta från helgen.....najs. bajs. nu ska jag byta blöja på livsnjutaren nr 5.

nu är det bevisat

nu är det bevisat. jag kan inte baka. och nu funderar jag, så mitt hår blir grått, över hur jag i all världen kunde vara så dum att jag sa åt syrran att jag så gärna bakar småbröd till Elias (han heter Elia, inte Elias) dop och inflyttningsfest....runt 30 - 40 personer kommer dit ikväll......och av mina ca 4o kakor så duger knappt hälften...........men å andra sidan så ser dom inte så tilltalande ut så dom tar nog inte slut! hmmmmm, det som börjar så lovande då man bläddrar i en inspirerande bakbok (och köper en massa konstigheter som lime) tar en helt annan vändning när man tar första plåten ur ugnen! kan ju trösta dem som tycker synd om mej att kakorna på bilden var från den första plåten, den andra och tredje plåten hade liiite vackrare kakor!

så till oss ska man inte komma för att få goda bakverk! nu är det bevisat....och jag lovar att aldrig mera baka till nåt större kalas. *fint så* och tror ni jag skäms eller känner mej i panik och far och köper snygga kex från Sale så är svaret, nej, nej.....såna här saker är ingenting.....små bagateller i livet....ungefär......om syrran börjar gråta då hon ser kakorna kanske jag kan överväga Sale......

ps....de kakor som inte duger till kalaset har jag provsmakat, sisådär en 5-6 stycken, och de är godare än dom ser ut. *RAP*

m y s

m y s t i m e ! har ni sökt efter mysslingorna i skåpen eller har ni glömt var ni förvarar dem och köpt nya vid prisma?....man blir ju liksom bombaderad av allt mys pys fys lys grejer i butiken som man bara måste handla hem....tror man......men i själva verket har man allt man behöver hemma, bara man tar sej tid att riktigt titta efter....som Ruth gör, var och varannan dag faktiskt, hon vet exakt hur många värmeljus vi har! så nu ska vi mysa till det riktigt extra med ljus fredag till ära! "problemet" är bara att jag är uppvuxen och uppfostrad av sådana föräldrar som har väldigt, väldigt, väldigt stor respekt för ljus och jag har alltid fått höra hur farligt det är att ha på ett brinnande ljus som är obevakat! och nu är jag precis likadan. (äpplet faller inte långt från trädet)

Akta ljuset, akta ljuset, akta ljuset, akta ljuset, akta ljuset, akta ljuset.....akt.......akt.......AKTA LJUSET SA JAG! blåååååås....nu kan jag pusta ut, på med taklampan!!

Ha en mysig helg alla, och lek inte med levande ljus så hela ert hem brinner upp! det är "mystimen" inte värt!

NU...inte då och inte sen......

jag står vis spisen och rör ihop våffelsmet. mellan barnet kör runt, runt, runt köksön med sin raggarmoppar, försöker tydligen med nåt personligt rekord. minstingen sitter i sin stol och ropar efter sin mat som är färdigt uppvärmd i mikron - mikron som ännu surrar för att hålla maten varm och piiiiper med jämna mellanrum så man inte ska glömma bort maten (risken finns nämligen), den gör allt för att göra den redan högljudda tillvaron mera högljudd. radion surrar på i bakgrunden - alltför högt för att kallas "bakgrundsljud" - att ingen tänker på att stänga av just den ljudkällan är ju ett mysterium i sej. katten springer på köksbänken fast det är absolut förbjudet och spanar efter nåt ätbart. irritationen stiger stegvist. vår äldsta dotter kommer hem, och jag hör bakom ryggen om nån blomma som hittades på ängen - här får du mamma, säger hon glatt- jag kan inte ta den nu svarar jag snabbt och kanske lite stressigt och fortsätter med att knäcka äggen........fortsättningsvist lättirriterad över ingenting men ändå nånting....

sen på kvällen, flera timmar senare....när det är tyst i huset och alla sover och jag ska släcka kökslampan (som förresten min syrra ska ärva, men det hör ju inte hit) så fastnar min blick på....

blomman!

va, varifrån kommer den? här står den nu prydligt brevid fruktfatet i en passande vas som dottern hittat....nånstans.......och minnen av eftermiddagen kommer upp, minns att jag inte hade tid att ta emot blomman. och den är ju bara så vacker....tänk att jag inte hade tid att se det då, då när jag skulle ha behövt se den! tänk vilken kärlek, att få en blommande blomma av sin dotter en dag i november och inte ta sej tid att ta emot den och säga tack! och att sen inte se blomman på bordet under hela kvällen.....hur kan man vara så upptagen att man inte ser det lilla, vackra i vardagen!

älska mej mest

när jag förtjänar det minst

för då behöver jag det bäst.

h e m

hur skulle du beskriva ditt hem? vad tror du dina gäster tänker om ditt hem när de stiger in över tröskeln? vad vill du att de ska se...och vad får de absolut inte se? ursäktar du dej över röran? den kommentaren har jag så fylna av! när jag besöker nån annans hem så ski*er jag fullständigt i om det är lite stökigt där, jag är bara glad att slippa hemifrån en stund! hur har vi det med gästfriheten här i vårt Finland...?!.....bjuder vi gäster enbart när det passar in i schemat, när vi har städat, handlat och på alla sätt förberett oss ? ju äldre jag blir, desto viktigare är det att alla känner sej välkommen i vårt hem. jag vill att tröskeln ska vara låg att stiga in i vårt hus. jag vill att mina barns kompisar ska känna sej hemma här och jag vill ha en varm stämning. det får gärna vara stökigt, skorna är ju bara att sparka undan och vem bryr sej att kuddarna ligger utmed golvet.......jag tycker vi borde umgås mera....kanske borde jag flytta till cinatown i nykabi, ha haa.....

nytt skede

ett nytt skede i livet har börjat hos familjen Björkskog....våran Ruth kan gå! Tralllalllallaalaa....hon har redan gått två veckor och det är helt enkelt så roligt!

Laudate Eum

denna cd rekommenderas varmt....den surrar vid oss för tillfället. varv efter varv. Dig Vare Ära heter den och är sjungen av kören Laudate Eum. Finns att köpas vid wautsi bla.......första sången, Fäst dina ögon på Jesus, är min favorit!

*liten uppdatering: tror bestämt att de sjunger - skåda in i verklighetens själ......*

snyft

*buuuuäääähhhhh, snyft, snyft* vet inte om jag ska skratta eller gråta! mina bästa, trogna, bekväma, färgstarka, tidlösa, gamla, underbara, läderdoftande, ja helt oersättliga stövlar är sönder.......och ja, jag gillar dem verkligen om jag inte nämde det tidigare.....vad göra?? att kasta dem är inget alternativ.... inte heller att köpa nya! ska jag be gubben ta hem "polyretan" från arbetet och proppa igen hålen med det? eller ska jag stoppa dem fulla med småstenar? kontakta skomakaren (har på känn att det blir lika dyrt som att köpa nya)? eller tror ni det går att surra silvertejp runt hela klacken och se glad ut? jag kan ju ta upp färgen med ett glittrande silvrigt halsband till....eller ska jag fortsätta låtsas som om hålen inte finns och invänta den stora kraschen när hela klacken spricker sönder......och jag ramlar nerför trapporna vid jugendsalen (ja, vi ska dit på julfest) med huvudet före, får en stor bula i pannan, blöder näsblod, har stora hål på strumpbyxorna och klänningen är en enda röra, håret står på ändan (värre än innan fallet) och gråten är inte långt borta, nej den är redan här - och gör att både ögon och näsan blir röda som juläpplen....den goda gräddtårtan som jag lovade till efterrätten (ja, jag har en väl dold talang så kocken tog kontakt med mej innan) är ett minne blott, snarare en smetig massa som stadsduvorna redan festar på (de har aldrig förr fått nån gräddomelett).....och mannen.....ja, han står på lite avstånd och känner sej lite vimmelkantig och kommer sej inte ens för att hjälpa sin klåpiga fru......han stackaren fick en klack i huvudet!

favorit i repris

måste bara påminna om det hälsosamma, goda brödet....jag startar varje morgon med två skivor av detta frörika bröd och en kaffekopp. och det är så gott!! (har fryst in färdigt skivade....barnen får äta vanligt bröd, de behöver mera kolhydrater än den virkande mamman)
här är ett lite förenklat recept som jag bakar en ggr i veckan: 3 dl linfrön, 1 dl sesamfrön, 1 dl solrosfrön, 1/2 dl fiberhusk, 2 tsk bakpulver, 1,5 msk brödkrydda (anis, fenkol), ev lite salt, 50 gr smält smör, 1 dl turkisk youghurt, 2 dl riven ost och 5 ägg. - blanda allt, häll i form och ca 60-70 min i ugn, 175 grader.

syö ja nauti!