m o r g o n b ö n

imorse, när jag blev väckt onödigt tidigt av Ruth, var min första tanke en enda lång suck.....varför stiga upp 06:20 när man har hela långa dan på sej att göra allt det vi brukar göra. speciellt med tanke på att vi har mannen i huset dubbelskift 4 dagar av 5......lördagen vågar jag inte ens tänka på.....men, det var inte det jag skulle plinta ner, huruvida vi har en närvarande pappa för tillfället eller ej.....nej, det var vilka tankar som får spöka på morgonen. vill man sucka på morgonen så finns det väldigt många kategorier att sucka över, smutsiga kläder som borde ha varit rena, morgontröttheten, tider att passa, morgonmål åt barnen som helst inte vill ha nåt, rentvättad diskmaskin som först måste plockas ur...etc. istället borde vi börja dagen med en morgonbön! Japp, jag tror nämligen att morgonbönen har en större inverkan på oss än vi kanske tycker att den har, sinnesstämningen vi har på morgonen följer med oss resten av dagen. kvällsbönen är också viktig men då är man så trött och halvsover innan man sagt amen. men på morgonen, innan man hinner tänka på hur skönt det skulle vara att somna om, ska man instället sända sina första tankar åt Gud och tacka honom för en ny dag och be honom Välsigna dagen man har framför sej......då blir den dagen så mycket mer!