NU...inte då och inte sen......

jag står vis spisen och rör ihop våffelsmet. mellan barnet kör runt, runt, runt köksön med sin raggarmoppar, försöker tydligen med nåt personligt rekord. minstingen sitter i sin stol och ropar efter sin mat som är färdigt uppvärmd i mikron - mikron som ännu surrar för att hålla maten varm och piiiiper med jämna mellanrum så man inte ska glömma bort maten (risken finns nämligen), den gör allt för att göra den redan högljudda tillvaron mera högljudd. radion surrar på i bakgrunden - alltför högt för att kallas "bakgrundsljud" - att ingen tänker på att stänga av just den ljudkällan är ju ett mysterium i sej. katten springer på köksbänken fast det är absolut förbjudet och spanar efter nåt ätbart. irritationen stiger stegvist. vår äldsta dotter kommer hem, och jag hör bakom ryggen om nån blomma som hittades på ängen - här får du mamma, säger hon glatt- jag kan inte ta den nu svarar jag snabbt och kanske lite stressigt och fortsätter med att knäcka äggen........fortsättningsvist lättirriterad över ingenting men ändå nånting....


sen på kvällen, flera timmar senare....när det är tyst i huset och alla sover och jag ska släcka kökslampan (som förresten min syrra ska ärva, men det hör ju inte hit) så fastnar min blick på....


blomman!


va, varifrån kommer den? här står den nu prydligt brevid fruktfatet i en passande vas som dottern hittat....nånstans.......och minnen av eftermiddagen kommer upp, minns att jag inte hade tid att ta emot blomman. och den är ju bara så vacker....tänk att jag inte hade tid att se det då, då när jag skulle ha behövt se den! tänk vilken kärlek, att få en blommande blomma av sin dotter en dag i november och inte ta sej tid att ta emot den och säga tack! och att sen inte se blomman på bordet under hela kvällen.....hur kan man vara så upptagen att man inte ser det lilla, vackra i vardagen!




älska mej mest


när jag förtjänar det minst


för då behöver jag det bäst.

2 kommentarer:

bekant tant sa...

...det välbekanta mammasamvetet.

Du får berätta åt henne idag istället, att du blev så glad då du såg blomman på kvällen.

gulliga Edith.

Lantliga drömmar sa...

Åh :( Vi borde ju alla bli så mycket bättre på att se vad som verkligen är viktigt här i livet! Det är ju så lätt att stressa upp sig över onödiga saker och inte lägga märke till dem som behöver oss just då, när disken/tvätten/maten känns som det absolut viktigaste...!

Fina Edith, du får krama henne extra hårt idag istället <3

...gömde bort att meddela dig att jag inte kunde komma igår... ursäkta! gubben var tvungen att fixa en hemtent, så jag var "barnvakt" så han kunde jobba utan att en liten hela tiden klättrade på honom... ;) Hoppas ni hade en skön kväll!