snyft

*buuuuäääähhhhh, snyft, snyft* vet inte om jag ska skratta eller gråta! mina bästa, trogna, bekväma, färgstarka, tidlösa, gamla, underbara, läderdoftande, ja helt oersättliga stövlar är sönder.......och ja, jag gillar dem verkligen om jag inte nämde det tidigare.....vad göra?? att kasta dem är inget alternativ.... inte heller att köpa nya! ska jag be gubben ta hem "polyretan" från arbetet och proppa igen hålen med det? eller ska jag stoppa dem fulla med småstenar? kontakta skomakaren (har på känn att det blir lika dyrt som att köpa nya)? eller tror ni det går att surra silvertejp runt hela klacken och se glad ut? jag kan ju ta upp färgen med ett glittrande silvrigt halsband till....eller ska jag fortsätta låtsas som om hålen inte finns och invänta den stora kraschen när hela klacken spricker sönder......och jag ramlar nerför trapporna vid jugendsalen (ja, vi ska dit på julfest) med huvudet före, får en stor bula i pannan, blöder näsblod, har stora hål på strumpbyxorna och klänningen är en enda röra, håret står på ändan (värre än innan fallet) och gråten är inte långt borta, nej den är redan här - och gör att både ögon och näsan blir röda som juläpplen....den goda gräddtårtan som jag lovade till efterrätten (ja, jag har en väl dold talang så kocken tog kontakt med mej innan) är ett minne blott, snarare en smetig massa som stadsduvorna redan festar på (de har aldrig förr fått nån gräddomelett).....och mannen.....ja, han står på lite avstånd och känner sej lite vimmelkantig och kommer sej inte ens för att hjälpa sin klåpiga fru......han stackaren fick en klack i huvudet!