s y s t e r s k a p

- Edith e i skolan, svarar alltid Ruth då man frågar var hennes storasyster är, oavsett vilken dag eller vilken tid på dygnet det är. Edith i skolan. Ivar och Ruth hemma med mamma. Pappa i arbetet. Punkt slut. Så ser vårt liv ut.

 Det är 5 års åldersskillnad mellan dessa två tjejer och mellan min egen syster och mej är det 4 år....och vi är ju jämngamla idag, visst?! så en dag kommer säkert dessa två tjejer att se sig vara lika gamla...

Jag är tacksam över att få ha en syster, man är ju liksom så lika på nåt sätt. Man kan komma in i hennes hem och dra bort smutsiga påslakan ur sängen och stoppa dem i tvättmaskinen om man så vill (och om behovet finns, hittills har hon nog hållit sängkläderna rena). Det är just det som är systerskap, det finns inga regler. Man är sig själv. Man har vuxit upp i samma hushåll, uppfostrats av samma knasiga föräldrar och ser på barndomen med samma ögon. (förutom att syrran gungat mycket mer än jag och städat mycket mindre)

Men om jag tänker att jag inte skulle ha nån syster, om Annika hade varit Anton istället.....skulle mitt liv vara tråkigare/fattigare då? det finns ju inget svar på den frågan eftersom man inte kan tänka så helt enkelt (och skulle jag skriva nej, mitt liv skulle inte kännas fattigare så finns det ju risk för att syrran börjar äta manshormoner och skriver jag ja, mitt liv skulle vara fattigare så börjar ju alla som inte har nån syster att tro att deras liv är fattigt!)...men en sak är säkert - i mitt liv finns många underbara kvinnor att umgås med. Och utan dessa kvinnor skulle mitt liv vara betydligt fattigare/tråkigare. Jag har 9 fina svägerskor, som jag för varje år lär känna bättre och bättre, jag har mamma, svärmor och kusiner som jag umgås med ofta (kusiner som jag vuxit upp med och känner nästan lika väl som syrran)...och så kära väninnor som jag hittat i olika livsskeden och som har en särskild plats i mitt hjärta!

för en tid sen så skrev Eva, med bloggen  kvintettfamiljen, om just kvinnor....och sedan jag läst detta så har jag mer funderat på just vi kvinnor. Hur annorlunda vi är i motsats till våra män. Vi är kycklingar och männen är hundar. Eller så är vi göken och mannen uret.

Det är så härligt att få älta tankar, känslor, förhoppningar och besvikelser med just kvinnor. För detta behov har de flesta kvinnor - att älta, fundera, älta och älta lite igen. Vi ser alla nyanser i blått och kan diskutera dessa nyanser en lång stund. Män ser bara en blå färg! Min man har en klar syn på ältandet - vad hjälper det att älta säger han. Har man tagit ett beslut så har man tagit ett beslut och inte ältar det efteråt! och ska man ta ett beslut så tar man beslutet och inte funderar så mycket före!

Ibland skulle det vara så enkelt att vara man, och inte kvinna. Men ändå så mycket tråkigare på nåt vis. 

Det är ju så lyckligt att vi har Gud som bestämmer kön på varje människa i hela världen och Han gör inga misstag. Vi kan lita helt och fullt på Honom!