att vara fläckfri

...så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag.
(vers 10 i Filipperbrevet)

O, ja. Den karamellen, läs bibelversen, kan åtminstone jag suga på innan john blund tar över. Vad är det viktigaste i mitt liv? Vad har högsta prioritet? Vilken slags kärlek behöver fyllas i mitt inre för att mina omdömen ska vara rätt och riktiga? Räcker det med min och min mans kärlek (som ibland är utspädd med irritation, otålighet och missförstånd). Eller räcker det med kärleken till mina egna barn eller till mina syskonfamiljer som är ännu mer bristfällig än mitt lyckliga äktenskap?
Nej, ingalunda räcker den kärleken. Inte på långt när. Den är nog alltför skör i kanterna. Nej, det är Guds kärlek som behöver fylla vårt inre. Varje dag och varje stund.

Bibeltexten på bilden är ju ganska "vanlig" och man stöter på den rätt så ofta. Tyvärr är ju slutet av vers 10 oftast inte med vilket jag tycker är ganska konstigt eftersom den innehåller den viktigaste delen "och vara rena och fläckfria på Kristi dag".

Vadå fläckfria? Vadå Kristi dag? kanske någon frågar sig och det skrämmer mig att många kanske frågar sig denna fråga utan att ta reda på sanningen bakom ordet. Man rycker på axlarna och funderar på nåt roligare för stunden. Men tro och otro handlar ju trots allt om liv eller död. Det väsentligaste.

Det väsentligaste är ju inte var vi ska bo, vilken syn vi har om kvinnopräster, homosexualitet, dopfrågan, äktenskapet, församlingen, bibelöversättning, fasadfärg och Greklandskrisen osv. Nej, det väsentligaste är ju trots allt huruvida vi tror att Jesus har betalat alla våra synder på korset. Alla synder. Alla dagar. Han förlåter också alla hycklare som själva anser sig vara syndfria. Sådana som inte har "gjort något fel" och som inte känner någon syndakännedom. Tyvärr går ju känslan av att vara en syndfri människa och att leva i otro hand i hand. Man trallar liksom glatt på i dunklet utan att veta vilket ljus som finns utanför rummet. Det är först när man får nåden att vara ett Guds barn som man fattar att ingen människa kan vara syndfri (usch, kristna människor är så jobbiga som bara ska älta synden tänker säkert många.)

Vad hjälper det att vi läser snyggt formulerade ord om frälsning och den rätta läran om vi inte har en personlig tro i våra hjärtan? Vad hjälper fina lovsånger och halleluja ord om tron saknar grund? Vad hjälper det att jag skänker halva klädgarderoben och guldmynt åt de fattiga om jag saknar tro? Nej, ikväll den 2.8 2015 behöver vi Jesus mer än någonsin förr. Han är vägen, sanningen och livet. Ingen. Absolut ingen, kommer till Himlen utom genom honom. Amen.

Nej, nu måste jag fara och sova och sluta fundera på hur andra har det. Men för livets skull så ta dig en funderare och rannsaka ditt eget hjärta. Ingen tror väl att vi lever i denna värld för evigt. Och det där med att vi lämnar och sväva i rymden som luft tror väl ingen på? eller?


Tron är en övertygelse om det man hoppas,
en visshet om det man inte ser.
Hebr 11:1