När orden inte finns


Saknar ord.

Det som hände honom borde inte få hända.
Jag kände honom inte men jag kan ana den stora sorg som uppstod efter hans bortgång.
Den bottenlösa, tröstlösa, sorgen som känns som ett strypgrepp runt hjärtat så man knappt kan andas.

Som mor så vet jag vilken kärlek jag hyser till mina barn.
De är en del av mig.
Den kärleken avtar inte med tiden.
Men det är en bristfällig kärlek.
Den sanna kärleken finner vi hos Jesus allena.

* * *

Gud, omslut de anhöriga med din kärlek.
Ge dem kraft och en framtidstro.
Låt Himlens klara sken glimma bland alla mörka moln.
 

3 kommentarer:

Mamma sa...

Jag tror inte att man ens kan ana.....tror inte man ens ska säga det....

maria sa...

Så är det. Vi kan inte ens ana.

Men samtidigt får vi inte vara rädd (eller undvika) att bemöta andra med sorg bara för att "man är rädd för att säga fel saker"

Anonym sa...

säg inte så mycket men håll om, våga vara nära utan ord.
Hälsar en mamma som mist sin son