God morgon eller nåt sånt




Strax före åtta körde yrvakna jag och Elia (klädd i pyjamas under halaren) till de mammalösa syskonbarnen. Lite försent för att pappan i huset skulle hinna till sitt åttamöte kom vi in flåsande genom dörren. 
Den lysande jackan i orange färg kom emot oss från köket. 
Han är färdig klädd, tänkte jag, precis som jag trodde. Det är bråttom.
Så tittar jag på honom, nämen!, det är ju inte pappan! 
Det är en annan orange klädd ung man.
- Är du här? säger jag helt förvånad. 
- Ja, svarar han kort.  
Men, mumlar jag och går in och ser pappan sitta i soffan bredvid sina pyjamasbarn.
 - Jag har en arbetare här som ska dra rören i badrummet.
- Jaha, säger jag, jag trodde du hade skaffat en annan barnvakt.

Resten av dagen småler jag. Vad sa jag riktigt?
Inget hej! eller godmorgon! Inget, jaha, ska du jobba här, jag ska sköta barnen!
Nej, jag sträckte inte ut handen, presenterade mig och sa dig har jag inte sett förr, trevligt att träffas! Jag sa inte ens vad gör du här?
Jag sa "är du här". 

Vad kallas det, socialt okompetent? eller yrvaken?


//Syster A

2 kommentarer:

låtsasmoster sa...

ha ha haa!

Bra Annika!
Jag hade nog gjort precis samma sak. Fast du kan nog skylla på yrvaken, du är verkligen inte socialt okompetent så.

jättesöt bild av jättesöt Elia.

maria sa...

ha haa..det kallas att vara sej själv i alla lägen!!