b a r n

Man brukar ju få tipset att räkna till tio varenda gång man stressar upp sig. Skulle jag lyda detta råd skulle jag inte få gjort annat på dagarna än just räkna ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio om och om igen! Denna morgon började proceduren, eller trotset som man också kan kalla det, redan innan jag hunnit få i mig morgonmålet......5 åringen hade planerat in en mysmorgon i vår säng och blev störtrasande då jag steg upp för att koka kaffe. Sen fortsatte visan, mamma lade osten på brödet ISTÄLLET för i hans hand (han skulle själv sätta osten på brödet). Han skulle inte ha det hembakade brödet, som jag med stor möda bakat dan innan, utan han ville ha piimälimpa som vi INTE hade i skåpet. Han skulle inte ha nån T-pajta på sig och när vi skulle ut vägrade han sätta på sig tröja och långbyxor utan hade bestämt sig för att det var en shortsdag! Sen tvistade vi en stund om huruvida cykelhjälmen skulle på eller inte. Och så har det fortsatt, säger jag ja så säger han nej, eller tvärtom....Jag googlade lite på 5-års trots och hamnade på en psykologiguide sida och min blick fastnade på raden. "Efter den lugna 5-årstiden kommer 6-årstiden som är betydligt stormigare." Hmmm, hur ska man förhålla sig till sånt. Jo man tänker bara att mitt barn är tvärtom. Efter den stormiga 5-årsålder så känns 6-årsåldern som värsta vilopausen. Bra så! I skrivandets stund så leker vår ljuvliga kille med sin storasyster och uppför sig som en ängel, man skulle aldrig kunna tro att han kan få sin mamma att uppnå sin yttersta gräns när det gäller att tappa sin självbehärskning och sitt onödigt korta tålamod! Skulle 5-åringen ha en riktig bra dag så vet man aldrig vad 2-åringen, snart 3, är på för humör....ah, dessa härliga, ibland frustrerande, barn. Med dem blir vardagen som en berg-och dalbana! Ibland känns det som att man inte kan leva med dem men inte heller utan dem! Tacka vet jag åttaåringen, hon fogar sig efter mammas uppmaningar utan att knorra, har inga raseriutbrott och dessutom kan hon hjälpa till och plocka ur diskmaskninen ibland och tycker rentav att det är roligt!

När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det, när allt kommer omkring kunde han förmodligen inte heller hjälpa att han hamnade under dig.

Källa: Nalle Puh