svarta billybokhyllor

På samma gång som jag är inne på temat inredning här på bloggen så ska jag visa nyförvärven. Billybokhyllorna som sent omsider kom i onsdags. I samma veva flyttades klippan soffan från gästrummet till denna del av vardagsrummet och ett nytt hörn blev till. Lite höst känsla skapades och nu vill jag ha in mera dova, mörka, färger i vårt hem.

Den snygga stolen fick flytta från Larsmo eftersom den hade en unken doft. Nu märks inte doften alls och om det är vi som har snuskigt hemma eller om Larsmoborna har överdrivet sterilt förtäljer inte historien. Tack Linda, vi ska ta väl hand om ditt loppisfynd och kanske vi till och med betalar den *blink*!

En enkel tavelvägg skapades i samma veva och vissa motiv, allt av nåd, till exempel är inte klart (det skall vara med svart bakgrund och vit text). Dessutom är det där med att skriva för hand inte min grej. Men jag har svårt att ha nåt halvfärdigt så istället för att vänta till jag har möjlighet att fixa det rätta så duger nåt "halvbra".  
 

Sånt hos oss denna fredag då jag funderar om denna svamp är ätbar. Hamnar att googla. Ruth har nämligen plockat en stor, fin, svamp och den skulle jag gärna steka med en rejäl klick smör i morgon till lunch.  
Jag har plötsligt blivit en mogen kvinna som kan äta svamp. Undrar vad som kommer näst i min mognadsprocess...åtminstone är jag så pass mogen att jag går tidigt i säng eftersom våra mornar har en tendens att börja väldigt, onödigt, tidigt.
God natt.

Ediths rum

Dags att dra täcket över huvudet känner jag. Trött. Får väl stämma in i kvällsbönen som Edith har ovanför hennes säng, hon, som sover längst bort på vinden i husets största rum. Ett avlångt rum som gör möbleringen svår. Nåja, möblering är ju för det mesta roligt men i skrivandets stund har det blivit onödigt mycket av den varan. Ni får se sen, bokhyllorna i vardagsrummet är uppe och lite ommöblering kom på köpet. Förstås.

Sånt hos oss alltså. Sortering, städning, flytta möbler och hålla barnen i schack.

med två L

Hemma igen på Påvallsfolk med två L! Vi konstaterade då vi hoppade ur bilen på småtimmarna att vi borde ha övernattat på vår miniresa (vilket vi först hade planerat). Man hinner ju bara få upp farten på en dag och det känns som att hoppa av pulkan i backen när det susar som bäst.

Mina inköp på resan var ganska få. Tycker att jag har det jag behöver för tillfället. Ja, förutom bokhyllorna då (som jag beställde i början av Juli). Jag fick ett meddelande från IKEA igår, precis när jag själv gick där (ironiskt alltså), att hyllorna blir ytterligare försenade. I morse deklarerade jag högt, och med stressande ton åt mannen att jag aldrig mera beställer nåt från IKEA! Irriterande med sånt som inte går som planerat och som man inte kan påverka (ja, att ringa och gnälla åt nån sommarpraktikant till "infopiste" hjälper ju föga (lika lite som det hjälper att gnälla åt mannen), det bara förstör dagen för ännu en annan)

Sånt hos oss då jag kan konstatera att vi har det lika gott att vara här hemma med eller utan bokhyllor. Jag och barnen har just ätit uppvärmd, pinfärsk, bondost från juustoportti till lunch och läget är helt ok. Nu pipar tvätt maskinen och hänger jag inte upp tvätten genast så finns det en riska att den glöms bort i några timmar. Mitt minne är inte vad det kunde vara.

yes! Feberfri

Äntligen har Seth en feberfri dag efter 4 dagar med hög feber från och till. De flesta barn blir ju trötta av feber och sover mer än vanligt men inte denna kille. Istället har han sovit betydligt mindre än vanligt och varit sju gånger gnälligare än vanligt (att ha friska barn är inget man ska underskatta, jag blir igen påmind om hur "lätt" vi har det i vanliga fall). Detta har tärt på mammans humör och det ska bli så skönt att styra kosan hemifrån imorgon. Siktet är inställt på Ikea i Tammerfors men det viktigaste med morgondagen blir nog att umgås, med fyra andra damer, och bara vara.

Ta dagen som den kommer. Typ.

Sånt hos oss denna söndag då vi just ätit "kebabwok" och Ruth tjatar om att hon behöver ett plåster. Igen. Hon tjatar om plåster varje dag och hon hittar hela tiden nya skråmor som behöver plåstras om. Man kan säga att hon har plåster på hjärnan.

Och jag då. Ja, jag har bibelverser på hjärnan. Letar, läser och begrundar. Jag skall välja ut tolv passande och vad dessa tolv skall bli till får ni se i ett senare skede. Men det svåra med att välja ut just dessa tolv bibelverser är begränsningen. Att välja bort vissa som skulle passa lika så bra. Bibeln är ju full med kärlek, djuphet, lärdom, varningar och godhet. Lag och evangelium, dessa två som vi människor behöver.

"Gud du utrustar mig med kraft och gör min väg fullkomlig.
Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte"
Ps 18: 33, 37

Herre, du utrannsakar och känner mig

*  *  *

Psaltaren 139 lästes upp på vår andakt som vi höll vid Svedja igår kväll. Våra tankar och böner gick till änglabarnets familj. Men vi fick också var och en rannsaka våra egna hjärtan. Davids ord berör och hur ofta man än läser dem så känns de inte uttjatade.  

f a m i l j e t r ä f f

Idag har vi släktträff vid Svedja. Eller egentligen är det en familjeträff med mammas alla 17 syskon, vi barn (107 stycken) och alla barnbarn (undrar hur många de är). Folkmängden gör att det nästan som ett släktkalas då hela morfars familj ska träffas.

Vilken rikedom. Men mormor fattas i skaran och nu får hon ta hand om änglabarnet, som också skulle ha tillhört denna stora familj, i himlen. Det kommer hon att göra med varsam hand för om nån hade kärlek till barn så var det hon.

Sånt hos oss denna morgon då vissa fortsätter med feber och får stanna hemma i pappas famn.

Han som ger kraft



Idag, 22.7, skulle mina nya bokhyllor från Ikea komma. Nån gång mellan 8 - 16.
Ni vet känslan, när man längtat efter nåt man beställt i veckor och så kommer det inte. Suck. Dessutom körde mannen förbi Ikea igår. Suckar igen.

Sånt hos oss då vi suckande går och sova. En med feber dessutom. Den yngsta.

Men medan jag suckar över försenade hyllor och en febrig pojke så gråter min kusin över sin förlorade son som blev ett änglabarn. Åh, jag kan bara ana den djupa sorg de nu känner och det gör så ont i hjärtat. Varför, varför, varför.  Herre, ge familjen all kraft att orka gå vidare med den ofattbara sorgen. Att mista en bebis man burit i sitt moderliv i nio månader måste kännas så tungt, så tungt. Att aldrig hinna mötas i detta liv. Att aldrig lära känna. 

"Allt förmår jag i honom som ger mig kraft"
Fil 4:16

sommar café stall NH

Ikväll besökte vi sommar café stall NH i Kållby (Centrumvägen 450, öppet tis 11-19, lö och sö 13-19). Vi for cyklande med barnen den korta sträckan och de uppskattade den lilla utfärden.
Och, ja blåbärspajen var utsökt, stället mysigt och jag rekommenderar varmt ett besök.  Nästa gång ska jag nog testa chokladbollarna, de såg farligt goda ut!

Ibland behövs det inte så mycket för att pigga upp en vardag.

l y s s n a



Så åkte våra nya vänner iväg en andra gång, denna gång neråt mot Åbo (de har varit en knapp vecka i norra Finland och hälsat på släktingar). Ernest & Joy, Lydia, David och Joys far William. De blev skjutsade av den snyggaste chauffören man kunde tänka sig (min man). Ja, han skjutsar inte hem dem till Amerika där de bor (tack och lov) utan till Åbo där de skall övernatta en natt. Nu ska jag tvätta lakan och handdukar och bara känna tacksamhet över att man får ha gäster och lära känna nya, fina, människor. Så berikande. Men samtidigt är jag tacksam att vi inte bedriver ett privat hotell, det kunde faktiskt sluta dåligt för familjens bästa. Ha ha.

Igår när jag samtalade med frun, som har det vackra namnet Joy, så kom vi in på betydelsen av hennes namn. Hon beskrev sina bokstäver så fint.
J står för Jesus, som hon vill ska vara den viktigaste i hennes liv. Alltid.
O står för Other. Medmänniskorna. Familjen.
Y står för Yourself. Jaget. som hon ville placera sist.

Åtminstone jag har svårt att placera jaget sist. Det vill alltid smyga sig långt, långt fram. Ibland till och med framför Jesus och när jag ber till honom så är fokusen ofta på mina ord och på mina tankar istället för att jag lyssnar på hans.

"Lyssna och hör min röst, akta på vad jag säger"

Jes 20:23

 

Att göra intrång

Vissa personer borde inte få gå lösa. Så är det bara.

 

 
Men vad kan man om man kommer till rätt ställe men vid fel tidpunkt.
Vi, som skulle på 50 års kalas och ha en "KAJ show" åt Birgit, hamnade mitt i en fin bröllopsfest. Upsis. Till all lycka var det min fina kusin Paulina som gifte sig. Hon som jag skötte/lekte med då jag var barn (är väl runt 10 år äldre än bruden) medan hennes mamma "städade" eller....moster, vad gjorde du egentligen medan vi åkte pulka där ute? pimplade du kaffe och åt choklad? *blink*

Nåja, om jag återgår till bröllopet så var Paulina strålande vacker i en klänning med paletter som glimmade i skymningen. Jag hann ju inte se desto mera av brudparet och deras utstyrslar men får titta på andras bilder sen. Brudbuketten var gjord av blommor från självaste storgjuto (av min morbrors fru) och den borde jag ha synat i kanterna! Den var säkert vacker.
 Brudparet utstrålade lycka och jag önskar dem allt gott i framtiden och Guds rika välsignelse, samtidigt hoppas jag att inte damerna ställde till med oordning på festen.

Vissa borde inte få gå lösa, så är det bara.
 

När jag kom hem fick jag tvätta bort det tjocka lagret läppstift, ta av mig peruken och känna mig lite mera normal igen. Så normal som denna dam nu kan bli. Puss.

s.k.o.r.p.a.n

Jag hade hört att skorpan har goda bullar men det var nog en underdrift. Goda. Mina bullar skulle kanske kunna smaka goda (om jag skulle komma mig för att baka sådana). Skorpans bullar smakade underbara. Den absolut godaste bullen jag nånsin ätit. Borde ha köpt två direkt.

Vilken fin tanke att understöda hjälpbehövande. Jag betalade för påtåren men glömde fylla på min kaffekopp.

 

Ludvig. Så söt. Han fick komma med mosters bil till stan.

Men han somnade bort från allt det goda i fadder Janinas famn. Ser ni hur ombonat och skönt han sussar. Man blir nästan sugen på en sussande sömn.
God natt.

i denna låda finns vantarna...

Det finns en ganska stor skillnad mellan mig och min syster. Till skillnad från mig så har hon koll på familjens ägodelar. I hennes förråd så står innehållsförteckningen på utsidan av lådorna. Tex peruk, skor 22-24, kläder i storlek 68-74 osv...Frågar man efter sytråd eller knappnålar så vet hon var hon har det.

Den skillnaden ska härmed suddas ut!

Förresten så borde någon sakna sina tårtboxar. Jag äger ingen och i källaren finns två!?

Sånt hos oss idag då vi har sortering på tapeten och det känns så skönt. Fast jag som är lite lat av mig tar gärna en paus nu då killen sover och nu ska jag låta kreativiteten flöda en stund. Fick en ny inspiration till en tavla (till missionsmagasinet). Av erfarenhet så vet jag att man ska passa på då kreativiteten vaknar, för den kan slockna mellan varven.

hårgelé for men

Det är väl detta som är semester.
Att man får fixat saker som borde ha blivit fixat för åratal sen. Källaren har tidigare varit en lite mörk och skrämmande plats och jag har alltid varit lite smårädd då jag sökt efter blåbär i frysboxen.
Nu blir det andra bullar i det uppfixade källaren och jag undrar om inte blåbären kommer att smaka en aning godare efter detta. Man vet aldrig.
Frun i huset målade taket och när hon gör något sådant så går det snabbt och det blir slarvigt resultat.
Och nu, efter att ett nytt golv som passar källarutrymmen lagts in och hyllplan skruvats upp, blir det att flytta in alla saker som skall förvaras där. Ni vet det där jobbiga - att gå igenom sådana saker som man absolut inte behöver.

När denna tidning trycktes var jag ett halvt år gammal och  den har fungerat utmärkt som isolering i källaren genom alla dessa 32 åren.

Sånt hos oss ikväll då Ruth sover bort. Det är så tyst hemma på nåt vis. Med sig i väskorna (hon packade två + en toalettväska) hade hon pappas hårgelé for men, två hårborstar och en kam, läppglans, tandborste, tandkräm och en kudde. Viktiga saker för en femåring.  

Allt är förfängligt

 

Och så lade sig tystnaden i stugan och jag kokar enbart två koppar kaffe, en åt mej och sen en påtår åt mig. Gästerna, underbara sådana, körde just vidare norrut. Edith och Ivar for till simskolan. Ruth pysslar med sitt och lillen sover och han som firar semester for i jobb. Skönt. Nu sitter jag här och provsmakar lite av godiset som de gav som gåva "for the kids" och känner mig precis som den snåla mamma jag är. Inget nytt under solen hemma hos oss alltså.

 

På tal om "inget nytt under solen" så går mina tankar till predikan som Kurt Hellstrand höll på söndagen om kung Salomo med text från predikaren 3: Allt har sin tid. Har ni tid så ska ni lyssna på den bandade predikan, här (sö kl 13). Rekommenderar varmt. Jag vet att många tycker att predikningar som tolkas kan vara lite svåra att lyssna på medan vi som är vana med tolkning inte reagerar på det. Det blir mera som en repetition.

Kan hon inte sluta tjata om detta möte nu tänker kanske någon och visst, esse mötet har kommit och gått men jag kan konstatera att Guds ord leder till att man vill höra och läsa mera av det samma ordet. Allt annat är ganska fåfängligt. Eller väldigt fåfängligt.

 

Tack och hej. Nu ska Ruth och jag blåsa upp ballonger. En annan gåva som vi fick. En rolig gåva!

 

 

Esse mötet

Det är inte på Essemötet denna dam blir gråhårig.

Det gick två och en halv timme med en gnällig Seth innan jag gav upp och styrde kosan hemåt. Suck. (mannen var i tjänst). Nåja, den tiden kommer väl tids nog då alla våra barn springer runt vind för våg och köper godis och glass i stora lass. Nu är det bara att gilla läget och inte utmana sitt eget sinnestillstånd till det värre. Men om man bortser från undertecknad så var mötet väldigt välsignat. Mycket folk kring Guds ord och en fin stämning. Känner mig så tacksam som tillhör denna skara av Guds barn. Vilken rikedom. Skulle inte vilja vara utan detta.  

Nu ska jag lyssna på sångstunden och önska att jag vore där med de andra.
Fast i ärlighetens namn så är det väldigt skönt att krypa till kojs också. Det är nåt med kuddens mjukhet, täckets värme och denna dam som har ett så bra samspel

Esse möte

Så cyklade de iväg till mötet.
Seth sover eftermiddagsvilan här hemma och vi åker iväg dit lite senare. Tyvärr har de senaste dagars regnskurar gjort lindorna blöta vilket innebär problem med parkeringen. Mötesgästerna, som inte bor nära och kan cykla, får parkera vid Flynängens bönehus och komma med buss som kör skytteltrafik mellan Kållby och Esse. De som har störst behov av att parkera på området har dock möjlighet till det. Ibland måste man tänka om och gilla läget trots att det kräver lite mera och inte är lika praktiskt. För självklart skulle alla vilja ha sin egen bil på mötesområdet med bla extra byteskläder.

Ja, sånt i Esse alltså. Mötet kan man lyssna på via internet här.
Nu skall jag länga mig på soffan och höra på talet som börjar 13. Hoppas killen sover länge nu då. Tystnaden här hemma är så avslappnande. I need it! Men innan tuppluren så ska jag bädda sängen åt Amerikanaren, Ernest Bylkas, som ska övernatta här två nätter (han predikar imorgon kl 12 så då skall ni lyssna). Imorgon kommer också hans fru och tre barn hit och det blir intressant. Roligt med nya bekantskaper.

Jag hoppas att alla känner sig välkomna på våra sommarmöten. Här finns inga regler över vilka som passar och inte passar in. Alla är vi samma skrot och korn. Typ.

surt sa räven

 

Nej, en sån glad min hade vi inte i morse då vi vaknade 05:30. Inte alls.
Killens tänder, eller de tänder som komma skall (han har ännu bara två), kliar och humöret är på noll. Kanske är detta dagen då vi lägger amningen på hyllan för gott eftersom killen vägrar bröstet. Men hur mamman tacklar beslutet är en annan femma. Det är nåt med amningens hela "konstruktion" som jag tycker är så underbart. Närheten och kontakten med barnet. Jag kommer helt klart att sakna detta. I några dagar. Sen kommer jag att tycka att det bara är skönt med detta avslutade kapitel.

Sånt hos oss denna morgon då vi skriver fredag. På eftermiddagen drar Essemötet igång och där kommer vi att tillbringa en stor del av vår vakna tid, om killens humör håller för detta vill säga. Inte alls så säkert. Man kan lyssna på predikningarna från nätet här.

att ha gäster

Det är intressant med inneboende gäster. Nu tänker jag inte enbart på allt det roliga att träffa vänner, de fina diskussionerna man har och allt det goda man äter utan mera på hur man hanterar det som en småbarnsfamilj. Har man fyra barn och får inneboende gäster i några nätter så får de se vardagen precis som den är. Ingen fasad. Nej, det är gnäll, lek, stoj och klotter om vartannat. Barnen säger precis som dom har det och gillar de inte rysk choklad så spottar de minsann ut det. (fast denna gång hade Nadja valt väldigt goda sorter *ler*). De kräver sina rutiner och blir knasiga utan dem (och jag överdriver inte då jag säger att våra barn är gnälligare än genomsnittet och denna mamma (pga sina barn) ofta är stressigare än genomsnittet).
Men om jag tänker på hur jag  själv vill bli bemött då jag är gäst hos andra så är det just den okonstlade vardagen jag föredrar. Den då man inte ler hela tiden säger trevliga ord utan är avslappnad och sig själv. Då man kan koka makaroner och steka maletkött då hungern kryper på utan att skämmas över att man inte bjuder på en gräddig god sås med en saftig köttbit.

Vanliga uttryck som folk säger om dom har gäster på kommande är i stil med "de får ta det som vi har det" och "jag tar ingen stress över gäster".  Vi vill så gärna ge ett avslappnat intryck samtidigt som man vill ge det bästa. Man vill att de ska få sova i de finaste lakanen (som inte ska dofta gammal skrubb), äta den godaste maten och ordna nåt trevligt program varvat med lugn och ro. Men aldrig är badrumsspegeln så smutsig som strax innan gästerna anländer och aldrig är barnens gnäll så störande som då man har gäster och därför är väl många negativt inställda till att bjuda hem folk.
Hurudan stress man än tar inför gästernas ankomst så tror jag det viktigaste är att man har den rätta inställningen. Att man vill bjuda hem folk. Åtminstone för egen del så hoppas jag att det aldrig blir så bekväm i min egen vardag att jag inte har tid och ork med gäster.

Fast med handen på hjärtat, det var så skönt att få ryta till åt barnen ordentligt idag då barnen kivades. Ni vet som en lejonhona. Eller som en lejonhane i en honas kropp.

Glöm inte att visa gästfrihet,
 för genom gästfrihet har några fått änglar till gäster
utan att veta om det.
Hebr 13:2

Såna tankar hos oss denna torsdag. Torsdag redan!? Vart tog dessa dagar vägen. Men tiden går ju som bekant snabbt då man har roligt.

På bilden ser ni Alexei och Nadja Krongolm. De bor i Petrozavodsk och Alexei är kyrkoherde där i kyrkan som hör till Inkerin kirkko. De är i samma ålder som vi och är helt underbara att umgås med. Är så tacksam över dessa dagar och över vår vänskap.

s.e.m.e.s.t.e.r

Nu börjar den. Mannens efterlängtade semester och det känns så konstigt. Känns som om vi gör något fel, som om vi stulit nåt trots att jag inte är bekant med den känslan. Lite otänkbart och lite för lyxigt för att vara sant. Men vi är så värda detta intalar jag mig. Nog i Finländska mått mätt. Semesterordet är ett ord som vi alldeles för sällan smakar på hemma hos oss. Förra sommaren rann den ut i sanden till ynka två dagar och sommaren innan var det ca två veckor och nån strödag.
Nu blir det en månads semester (åtminstone enligt planerna). Jippiii! det betyder 12 sovmornar om vi tar varannan. Jippii igen!

s.e.m.e.s.t.e.r 

Sånt hos oss då jag njuter lite extra för de brukar ju säga att det är bäst strax innan.

Så har ett år gått

 

Nu har ett år gått.
Ett år sen vi fick vårt fjärde barn. Våran Seth.
Han med glimten i ögat men också så ofta nära till gråten.
Varje kväll har vi pustat ut då killen somnat och varje morgon har vi gäspande lett åt hans morgonpigga kvitter.
Han ger så mycket. Så mycket kärlek, glädje, stolthet och närhet. Han har varit tidigare i utvecklingen än sina föregångare och det är roligt att följa med hans framfart.
Men han tar också samtidigt en stor dos energi från (främst) sin mamma. Stressen har ofta varit nära bakom knuten men nån trötthet har vi inte behövt bekymra oss om eftersom killen oftast sover gott om nätterna. Jag drabbas hellre av stress och kortare tålamod än av nån trötthets dimma. Om man nu måste välja en av dessa, vilket man ju helst inte gör.

Men imorgon börjar vi på killens andra år och jag tror och hoppas att vi kommer att få sakta ner tempot lite här hemma och kanske oftare få dricka kaffet i soffan utan att nån ska grabba tag i koppen.
 
Sånt hos oss denna fredag då födelsedagsbarnet, dagen till ära, fick simma i simbassängen så länge han behagade. Det har varit en varm och underbar dag. En sån sommardag som man vill ha flera av.
 
Nu ska hon med den röda näsan krypa till sängs och imorgon bär det av på möte till Ylivieska. Här kan man följa med från mötet som börjar klockan 13 imorgon.  

Ha det gott!

bönens kraft

Jag fick uppleva en fin stund i går när jag höll på att sätta markduk under stenplattorna.

Det var så att vi skulle ta hand om kusinernas kanin, Flora, i tre dagar då de var på resa. Redan dagen efter kusinerna hade åkt så märkte Edith att Flora inte mådde bra. Hon kom hem tågande med kaninen i famnen och hade tårar i ögonen och sa att kaninen inte kan stå själv och inte vill äta. I släptåg hade hon Ivar, Ruth och Sara (som skulle med och mata kaninerna) och de såg alla väldigt bekymrade ut. På uppmaning förde Edith tillbaks kaninen i sin bur eftersom jag inte kunde bidra med nån lindrig för den uppenbarligen medtagna kaninen. Kvar lämnade Ruth och Sara och jag hörde där mellan stenplattorna då Ruth sa åt Sara - "vi måste be igen". De satte sig ner och knäppte händerna och jag hörde tydligt Ruths gälla röst leda bönen "Gud, gör så att inte Flora dör, det vill vi inte. Gör så att hon kan äta gräset som vi plockat åt henne" Efter bönen så skulle de sjunga en sång och det blev "den lilla masken som kryper i mull" (eftersom den är högaktuell nu just hos oss)

Stunden, i sin enkelhet, värmde mitt hjärta. Jag sa inget åt dem eller låtsades om nåt utan fortsatte med mitt. Tänk att min femåring, mitt i vardagens ruljans, satte sig ner på gräsmattan och bad till Gud i all enkelhet. Att hon funnit den kraftkälla som finns i bönen. Önskar att mina barn alltid vill och kommer ihåg att knäppa sina händer, inte bara då de möter motgångar utan också för att tacka och lovprisa Herren. Han hör alla våra böner och han vill ha en dialog med oss varje dag. 
Bönesvaren blir kanske inte som vi vill men det betyder inte att Gud inte hör våra böner.

Innan ett ord är på min tunga,

 vet du, Herre, allt om det.

Psaltaren 139:4

Uppdaterar: Kaninen fick omskötsel av min äldre bror som blev ditkallad. Den fick vatten att dricka och buren var i skuggan. Jag hade ingen möjlighet att ta hand om Flora då Seth sov i vagnen.