Att göra intrång

Vissa personer borde inte få gå lösa. Så är det bara.
 
 
Men vad kan man om man kommer till rätt ställe men vid fel tidpunkt.
Vi, som skulle på 50 års kalas och ha en "KAJ show" åt Birgit, hamnade mitt i en fin bröllopsfest. Upsis. Till all lycka var det min fina kusin Paulina som gifte sig. Hon som jag skötte/lekte med då jag var barn (är väl runt 10 år äldre än bruden) medan hennes mamma "städade" eller....moster, vad gjorde du egentligen medan vi åkte pulka där ute? pimplade du kaffe och åt choklad? *blink*

Nåja, om jag återgår till bröllopet så var Paulina strålande vacker i en klänning med paletter som glimmade i skymningen. Jag hann ju inte se desto mera av brudparet och deras utstyrslar men får titta på andras bilder sen. Brudbuketten var gjord av blommor från självaste storgjuto (av min morbrors fru) och den borde jag ha synat i kanterna! Den var säkert vacker.
 Brudparet utstrålade lycka och jag önskar dem allt gott i framtiden och Guds rika välsignelse, samtidigt hoppas jag att inte damerna ställde till med oordning på festen.

Vissa borde inte få gå lösa, så är det bara.
 




När jag kom hem fick jag tvätta bort det tjocka lagret läppstift, ta av mig peruken och känna mig lite mera normal igen. Så normal som denna dam nu kan bli. Puss.

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack för att ni kom o vågade bjuda på er själva bara sådär ;)
Ja du Maria. Jag erkänner. Jag drack kaffe o åt choklad. Jag hoppas verkligen att det räckte åt er skötare också. Men ibland for jag/vi faktiskt o handla...
Hjärtligt Tack Maria o Annika för överaskningsnumret. Det är så roligt då släktet levererar:)