Så har ett år gått

 

Nu har ett år gått.
Ett år sen vi fick vårt fjärde barn. Våran Seth.
Han med glimten i ögat men också så ofta nära till gråten.
Varje kväll har vi pustat ut då killen somnat och varje morgon har vi gäspande lett åt hans morgonpigga kvitter.
Han ger så mycket. Så mycket kärlek, glädje, stolthet och närhet. Han har varit tidigare i utvecklingen än sina föregångare och det är roligt att följa med hans framfart.
Men han tar också samtidigt en stor dos energi från (främst) sin mamma. Stressen har ofta varit nära bakom knuten men nån trötthet har vi inte behövt bekymra oss om eftersom killen oftast sover gott om nätterna. Jag drabbas hellre av stress och kortare tålamod än av nån trötthets dimma. Om man nu måste välja en av dessa, vilket man ju helst inte gör.

Men imorgon börjar vi på killens andra år och jag tror och hoppas att vi kommer att få sakta ner tempot lite här hemma och kanske oftare få dricka kaffet i soffan utan att nån ska grabba tag i koppen.
 
Sånt hos oss denna fredag då födelsedagsbarnet, dagen till ära, fick simma i simbassängen så länge han behagade. Det har varit en varm och underbar dag. En sån sommardag som man vill ha flera av.
 
Nu ska hon med den röda näsan krypa till sängs och imorgon bär det av på möte till Ylivieska. Här kan man följa med från mötet som börjar klockan 13 imorgon.  

Ha det gott!