surt sa räven

 

Nej, en sån glad min hade vi inte i morse då vi vaknade 05:30. Inte alls.
Killens tänder, eller de tänder som komma skall (han har ännu bara två), kliar och humöret är på noll. Kanske är detta dagen då vi lägger amningen på hyllan för gott eftersom killen vägrar bröstet. Men hur mamman tacklar beslutet är en annan femma. Det är nåt med amningens hela "konstruktion" som jag tycker är så underbart. Närheten och kontakten med barnet. Jag kommer helt klart att sakna detta. I några dagar. Sen kommer jag att tycka att det bara är skönt med detta avslutade kapitel.

Sånt hos oss denna morgon då vi skriver fredag. På eftermiddagen drar Essemötet igång och där kommer vi att tillbringa en stor del av vår vakna tid, om killens humör håller för detta vill säga. Inte alls så säkert. Man kan lyssna på predikningarna från nätet här.