Jag fick ett boktips av "kvintettfamilj Eva" häromdagen (usch, får man benämna en person med bloggnamnet, jag vill ju inte bli kallad mellanrum Maria, men nu vet ni ju i alla fall vilken Eva jag menar). Igår skuttade vi iväg till bibban och lånade hela tre böcker av Ortberg. När tiden för läsning infinner sig är en annan femma men redan känslan av den prydliga bokhögen under vagnen gav ett tillfredsställande i sig.
Och nu är klockan redan 21:30 och ögonlocken känns tunga. Det blev bara ett kapitel ikväll. Gäsp. Ruth sover över hos syrrans och Edith, Ivar och jag konstaterade att vi fick det väldigt lugnt då lillkillen somnade. Bara vi tre som festade på turkisk yoghurt och mysli. Harmoniskt.
Förresten, har inte boken en skön titel "alla är normala tills man lär känna dem". Personer som man tillbringar lite tid med kan verka så härliga, duktiga, glada, utåtriktade och vise versa men när man sen börjar umgås mera, mera och mera med personen så ramlar skalet av och vi kan se den bräckligare människa. Den bristfälliga. Den vi trots allt tycker mera om.
Vi lägger så snabbt på en "fasad" då vi umgås med andra. Vi kan styra våra miner och uttryck och den barnsliga uppriktigheten som enbart barn besitter försvinner i vuxen ålder. I kapitlet som jag läste ikväll så handlade det just om detta och Jesus, han som inte hade nån fasad, sa detta till sina lärjungar innan han dog:
"Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta"
/Joh 15:15
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar