knakande kvistar

- mamma, vi har ju en sadel hemma åt trähästen, den kan vi ju hämta och så rider vi på hästarna inne i hagen. Ögonen glittrade och damen var helt seriös.
En egen häst (eller två - de vill ju ha sällskap) i hagen är min och flickornas dröm och vem vet, kanske en dag.

Kombinerade skogspromenaden med djupa utfallssteg och tog över 200 i takt med barnens gång. Så mycket roligare än att bara gå. Tror förresten att jag har skuttat för mycket i mina dagar. Alltså inte skuttat som lille skutt utan promenerat med barnvagn. Har tröttnat på denna motionsform.

Förresten så förstår jag varför just naturen är en av de platser som själafienden vill att vi troende, som vill leva i daglig kontakt med Gud, ska undvika. Det är nåt med stillheten och atmosfären som ger en direkt kontakt med Gud. Matrealismen och all stress hamnar på avstånd.

Man känner en tacksamhet över det lilla, enkla.
Men samtidigt över det största och mäktigaste, Jesus.