d i m m a n

Vi hade en underbar dimma i morse. Barnen var helt imponerade (okej, den ena av dem, den andra bryr sig inte om vad som händer längre än på tre meters radie).
Dimman fick mig att tänka på Psaltaren 139 och speciellt på orden "du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand". Den omslöt landskapet och vi kunde inte ens se träden som annars brukar vara fullt synliga. På samma sätt omsluter HERREN oss varje stund och fienden kan inte skada vår själ. Kroppsligen är vi ju väldigt sårbara och ner brytbara men tron i hjärtat kan ingen hugga bort om vi inte själva tappar hoppet.

Sånt hos oss idag då jag är väldigt disträ. Daltar på och får inget gjort. När jag plockade upp matvaror, jumpatossor åt barnen (som borde ha införskaffats förra veckan), vantar, strumpor och andra nödvändigheter vid kassan så tänkte jag i min tankspriddhet betala för ett par fina gummistövlar åt Ruth  (som vi inte behövde) och två par underkalsonger som skulle ha ramlat av hennes pappa. Hur tänkte hon då?

Jag undrar vad notan skulle hamna på om barnen själv skulle få fylla på en shoppingvagn.