 |
Sista gången vi äter fastlagsbullar i vårt gamla kök. *nostalgisk* Och gott är det. Så rackarns gott. Alltför gott. Nu väntar vi hem skolbarnen så de också får njuta av varsin bulle. Ikväll tänds en stor fastlagsbrasa vid skolan men marken där såg tyvärr ut som en vattenfylld skridskoplan konstaterade jag då vi körde till mamma-barn träffen i morse. Typiskt....men det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Förresten, på tal om annat än bullar, så fick jag en intressant kommentar häromdagen (kopierade in det till detta inlägg också) där personen undrade om mina barn har någon kontakt med far- och morföräldrarna eftersom jag sällan skriver om detta i bloggen. I den sista meningen så undrade hon hur vi laestadianer ser på far- och morföräldrarnas roll. För det första så kan jag svara att denna fråga inte går att generalisera "inom laestadianismen och utanför". Situationen ser väldigt olika ut i alla familjer men som kristen så upplever jag att de äldre människor har en viktig och ovärderlig inflytande på barn och ungdomar som borde utnyttjas i så hög grad som möjligt, också utanför familjen! Sådär personligen så har vi regelbunden kontakt med både far - och morföräldrarna, ibland övernattar några barn där och så.....men vi träffas mera på sommaren då vi färdas flitigare och är ut på cykelturer. De jobbar ännu alla heltid (vilket helt klart har en stor betydelse) och därför blir det inte så mycket tid över för de 23, resp 25 barnbarn som de har...istället är vi, syskon, barnvakt åt varandra då vi behöver tanka "partid" (oj, i skrivandets stund kommer jag på att det borde bli dags snart, det är mer än fyra år sedan vi varit på tumisresa. Ho ho). Med syskonen blir det mera så att man byter varandras tjänster och sköter tillbaks. Och du, som skrev kommentaren, fortsätt att vara den gåva du är för dina barnbarn. Precis en sådan mormor/farmor önskar jag att jag ska bli en dag. En person som stöder, som ger kärlek, tid och alltid finns där vid sidan utan att ta över föräldrarollen. |
bulla dags
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag läser din blogg med intresse och uppfattar att du skriver ärligt. Det är också bra med info om missionsmagasinet. Jag gillar också tavlorna med bibelcitaten. Undrar dock över en sak, du skriver inget (som jag lagt märke till) om dina barns mor- och farföräldrar. Finns de i era liv? Som pensionär och med barnbarn är det ju en fråga som är viktig. Först vill jag säga att vi är troende och den kristna värdegrunden är vårt rättesnöre i livet. Våra barnbarn är lyckliga nog att få ha både mor- och farföräldrarna i livet, vilket i sej är en gåva. Vi ser att vi är viktiga för dem och för deras föräldrar. För föräldrarna en trygg avlastning då de är trötta eller då de behöver få tid tillsammans. Ett äktenskap ska ju vårdas, det är rent av en plikt att ta hand om den gåvan också. För barnbarnen är vi någon som kan leka en stund, hjälpa till och bygga lego, gå ut på picnic med mera. Ett barn som får bygga en fågelholk med farfar kommer alltid att minnas den stunden. Eller för den vilsne tonåringen som behöver få en stund med den äldre generationen och ”tanka” kärlek och omsorg som de så väl behöver. Som den äldre generationen kan vi också berätta om hur det var då vi var barn, om släktens särdrag som ju finns i varje familj både på gott och ont. Visa på de positiva särdragen, som de också är en gåva att förvalta, men även sätt att hantera de mindre trevliga dragen. Det här kan ingen annan än just vi göra. Det är ju också så viktigt i dagens vilsenhet att känna sina rötter då den egna identiteten ska skapas. Vi ser hur väldigt illa dagens unga mår och det ligger så mycket sanning i orden att det behövs en hel by för att fostra ett barn. Ett barn kan aldrig få för mycket kärlek! För oss betyder barnbarnen så mycket. Trots att vi har våra egna liv med vänner och intressen så står barnbarnen för ”vitamininjektionerna” som stärker vår hälsa. Genom att vårda relationen mellan de äldre och deras barnbarn ges ju också barnen en oerhört viktig lärdom om hur man bemöter varandra och tar hand om varandra genom ömsesidigt tagande och givande.
Det skulle vara intressant att höra hur ni laestadianer ser på far- och morföräldrars roll? ”Barnbarn är de gamlas krona” Ords 17:6 och det betyder att leva i en sund relation, inte se varandra på avstånd och ett ansvar gentemot varandra.
Upplever också att du skriver ärligt. Men att du tog bort en anonym kommentar som handlade om att Ahlvikarna ofta märker ut sig. Det var lågt gjort.
Laestadianer är så ofta snabb att prata illa om andra, men ingen får säga nått om dem. Låter det bekant?
Mina släktingar rår inte över att jag bloggar så varför skulle de behövas nämnas här. Absolut inte.
Om mig får man däremot säga vad man tycker eftersom jag står för mina åsikter och huruvida jag "utmärker mig eller inte".
...dessutom så får man mer än gärna lägga ett namn under kommentarer annars tycker jag att man är feg, anonyma kommentarer beaktas ganska lågt (oavsett om de är positiva eller negativa). Det kan ju vara precis vem som helst som kan skriva vad som helst som de inte skulle våga säga öga mot öga.
Så ja, det var kanske lågt gjort men så länge detta är min privata blogg så väljer jag vilka kommentarer som får lämna spår till andra andra...och på tal om att prata illa om andra så skulle jag vilja se den människan som är fri från den synden. Det är väl en av de största sakerna som kännetecknar den bristfälliga människan...
Skicka en kommentar