vishet från Gud

Igår kväll satt jag i soffan och velade om jag skulle fara på gemenskapskvällen eller inte (ibland känns ju soffan extra skön). Men då jag tänkte på att mannen (igen) skulle fara bort i två dagar och när hans telefon ringde för hundrafemtielfte gången (jag hotade med att jag kan bli hans personliga telefonsvarare häromdagen då linjen gick ovanligt het) så var beslutet enkelt att ta. Jag far.....och som alltid så är det värt att hoppa ur soffan för dessa träffar. Igår handlade temat om "sinnets förnyelse"

Sinnets förnyelse.

Det blev en hel del att smälta kan man lugnt säga. Skulle jag delge allt som jag fick ta del av igår så skulle det bli en tio sidors avhandling så jag väljer att fatta mig kort om det viktigaste som Maaret tog upp i sin föreläsning (kursiverat var hennes stödord åt oss, resten egna tankar).

Sluta med att förevisa roller.
Det viktigaste är att acceptera sig som den unika person som man är och inte försöka vara någon annan. Om jag ska kunna vara en god medmänniska och vara ett redskap i Guds hand så måste jag börja med mig själv och ta fram de gåvor som Gud gav åt just mig. Jag ska inte jämföra mig med de gåvor som andra fått. 

Uppmuntra på ett uppbyggande sätt och eliminera/förminska alla anklagelser och beskyllningar från din tankevärld.
Om det man säger inte är till uppbyggelse för varken sig själv eller andra, varför ska man ens säga det? Likadant gäller det de egna tankarna, om man hela tiden nervärderar sig själv och tänker negativa tankar om sig själv så har man svårt att vara en god medmänniska och ett ljus för Kristus. Man måste försöka ta kontroll över tankarna och redan från morgonen iklä sig i Jesu vapenutrustning och andens frukter.

Lita på dig själv.
Gud har skapat mig till den jag är och när han får vara delaktig i mitt liv så samverkar allt till det bästa. I mig själva förmår jag inte mycket men i Gud förmår jag allt. Har jag en tro på Jesus och hans försoningsverk så kan ingen ta den ifrån mig. Ingen kan heller komma och säga att min tro inte duger eller att jag bör tro på ett visst sätt eller vara på ett visst sätt för att passa in som kristen.

Låt din hjärna vila.
Allt som händer. Alla tankar. Alla intryck. Alla ord. Alla möten. Alla funderingar. Alla problem. Alla statusuppdateringar. Alla sociala medier. Alla WhatsApp meddelande. Alla inköp. All slags planering och sortering.
När låter vi vår hjärna vila!?

Låt dig inte förstärkas med ytliga saker eller av andra människor.
Det är så lätt hänt att man fokuserar alltför mycket på vad andra tänker om en och vilket intryck vi ger andra. Vi vill verka så duktiga, skickliga, framgångsrika, snygga, roliga o s v i andras ögon. Tänk om man istället skulle sträva mera efter att växa i tron. Att växa i klädstorlekar är inte så svårt om man frågar mig men att växa i tro kräver mera. Växa i tro. Vilka ord alltså!

Bevara en positiv inställning i ditt liv.
Livet är en Guds gåva och när Gud skapade människan så var hans tanke att vi skulle leva i samråd med varandra och vara kärleksfulla mot varandra. Goda människor. Inte avundsjuka, giriga, stridslystna (grälsjuka) och missnöjda. Om man har ett jobbigt förflutet som spökar och påverkar livet negativt så måste man försöka förstå det som varit, istället för att beskylla dåtiden och låta den vara ett hinder för en positiv framtidstro. Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett. Idag hjälper Herren.

Dina förväntningar påverkar ditt liv. 
Om vi har ett mål att bli väldigt lyckliga, framgångsrika, harmoniska, friska, resa runt hela världen eller whatever så kommer vi garanterat att bli besvikna. Det kommer alltid att finnas något moment som inte är i harmoni med stunden och våra önskningar. Tänk om man istället skulle sänka på sina förväntningar och vara här och nu med det vi är och har och be om Guds frid som övergår allt förstånd 
"Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet" Joh 14:27. Vi kan uppleva en djup inre frid, en Guds frid, trots att livet kanske är ett enda stort kaos eller trots att sjukdom härjar i våra liv. 

Ta ansvar över ditt välstånd.
Blankt. Nämnde hon alls denna punkt? Men redan meningen säger ju det väsentliga. Att ta ansvar över det vi fått, främst då det gäller evangelium. Om man tänker att motsatsen är nöd så förstår man att vi har ett ansvar över vårt eget välstånd. Att ge åt dem som är i nöd. Att sprida evangelium.

Reda upp dina värderingar, din syn på dig själv och din världsbild.
Vi måste stå för det vi tror på. Vi kommer aldrig att kunna tjäna både världen och Gud. Eftersträvar vi mänsklig uppskattning eller Guds frid? Vill vi vara ett större redskap i världen eller ett redskap för Gud. Våra medmänniskor möter vi ju fysiskt dagligen och deras uppskattningen påverkar oss väldigt mycket men tänk hur mycket viktigare Guds omsorg är för oss.  


Ja, detta var en bråkdel av de tankar som kom i mitt sinne efter gårdagen. Ikväll har jag och barnen funderat hur det ser ut i himlen och stämningen blev lite dyster (som det ju alltid blir då man tänker på att alla nån gång ska dö), "får man verkligen inte komma tillbaks hit sen då man kommit till himlen", undrade Ivar. "och tänk om vi inte får nån mat, utbrast Ruth"
Att förklara åt barn att himlen är mycket bättre än detta liv är ju lönlöst. Speciellt då barnen just kommit upp ur badet, fått äta goda, rostade, bröd och fått se på ett avsnitt wild kids på datorn. Då känns inte himlen speciellt lockande för dem vilket är helt förståeligt. Nåt annat skulle ju egentligen vara onaturligt för barn som har ett gott liv. 
Nej, vi avslutade samtalet med att vi dör då Gud har bestämt (helst då är vi gamla) och att vi alla får bo tillsammans i himlen och där får vi äta godis varje dag utan att börja må illa.