f a s t a

Idag inleds ju fastetiden. När jag körde till missionsmagasinet i morse så hörde jag på radio vega där främst äldre personen fick ringa in och berätta om traditioner och tankar kring fastetiden. En kvinna ringde upp och läste ur bibeln, Jesaja 58/ här, där det står om falsk eller äkta fasta, och jag tyckte det var mitt i prick att hon läste detta (dock verkade inte reportern vara lika engagerad av Guds ord i detta sammanhang). Där nämndes det inte så mycket om att avhålla sig från ohälsosam mat, att ha media fria dagar och sånt utan det är betydligt djupare än så....det handlar om att lossa orättfärdiga bojor, släpp de förtryckta fria, dela bröd åt de hungriga, klä de nakna och skaffa en boning åt de hemlösa.
Det handlar om att vara ett redskap åt Gud. 
Men om vi själva ska kunna vara ett redskap åt Gud så behöver vi närma oss Gud.
Det är väl det som är den viktigaste uppgiften under fastetiden.
Att närma mig Gud.

Till nåt annat så måste jag bara dela med mig av meningen som Ruth citerade bestämt åt mig i morse: "Mamma, nu konstaterar jag att jag inte far till dagklubben idag, bara så du vet". 

(nu kan jag däremot konstatera att jag fick övertalat henne att fara till dagklubben. Vi behövde paus från varandra några timmar)