d r ö m m a r

Alla har vi ju drömmar. Alltså riktiga drömmar, sådana som fyller vårt medvetna medan vi sover. Inte drömmar om södern resor, hästar eller nya köksstolar. Inatt hade jag en dröm som jag minns i detalj ännu, på ett sätt är det roligt att minnas drömmar men på ett sätt inte. De kan vara så hemska och så vansinnigt underliga. Inatt drömde jag en mera underlig dröm som var väldigt konstig!

Jag befann mig vid Ytteresse skola, bakom lärarbostäderna. Jag skulle avrättas helt utan dramatik (varför framkommer inte i drömmen). Jag blev skjuten i bakhuvudet. Pang. Lyckligtvis har jag inget ansikte på den som sköt. Problemet var bara att jag inte dog, men det trodde alla andra. Jag blev instoppad i en kista gjord av paff, en undre del och ett skilt lock. Lådan var tyvärr lite för liten så locket ville hela tiden falla av. Lade de mig på sidan med benen krokiga så blev jag för hög och låg jag rakt så var benen för långa. Nåja, på nåt sätt fick de in mej i lådan och så blev jag nerkastad i Östanlids "byktunnel". Den var många, många meter djup och jag tänkte aldrig landa. Där låg jag då, i min pafflåda, i flera månader. Jag hörde människor hämta byk med kärror men ingen visste att jag levde. Ibland föll locket av och jag hade problem att få det på plats igen.

Men till sist, efter en lång tid, så hittade en bekant person mig i lådan och hon såg att jag levde! Det blev fest. Vi satt i ett stort rum och en äldre man med en liten, nätt, cafévagn kom och sålde kaffe och choklad. 
Kaffet var i pulverpåsar och man fick välja vilken smak man ville ha. Kakao, cappuccino eller vitchoklad. Till kaffet köpte jag ett ark med chokladhästar (hästarna var i samma storlek som duplo lego). När jag skulle börja äta av chokladhästarna (9 st) så frågade jag generöst av andra i rummet om nån vill ha. Kennet (min bror), Lena (min kusin) och en till som jag inte minns ville ha varsin. Och då kom känslan av att jag inte borde ha frågat för nu måste jag ju ge bort tre stycket av läckerheterna! Men jag påminde mig själv om att jag hade blivit räddad och nu måste jag dela med mej.

Sen kom Edith och Ivar ner rusande från vinden och väckte upp mig klockan 8 ur min  underliga dröm och Jag hann aldrig äta av chokladhästarna.