k l u c k

Min blogg innehåller mycket barn och bebis inlägg nuförtiden. 

Men så upptar den ju hela min vardag. Allt annat känns lite "icke aktuellt".

Så ämnen som b l a amning känns aktuella nu just, ammar i medeltal 10 - 12 ggr per dygn. 

Jag älskar att amma, älskar-vår-egen-mamma-bebis-stund.

Det glupska kluckandet då han sväljer i rask takt är så ljuvligt.

När jag var gravid så längtade jag efter tiden då jag skulle få börja amma bebisen.

 Nu äter jag som en häst och dricker litervis med vatten för att mjölken säkert ska räcka till. 

Men jag är ganska säker på att de som ger flaska åt sina bebisar inte "missar något". Egentligen.

Eftersom det är tillfredsställelsen av att barnet äter och njuter av sin föda som vi mår bra av.

Man håller barnet lika nära då man ger flaska och barnet blir lika mätt och belåten. Nöjd bebis-nöjd mor.

 (men visst, endorfinet som man får av amningen uteblir väl antar undertecknad som inte är särskilt beläst på området)

Kan man amma och har mjölk som räcker till så får man vara tacksam!

Men jag tycker inte heller det bör bli till en så stor grej och en sak som är nån "super-mamma-status"

Helammar du? Hur länge ammade du? är kanske inte de viktigaste frågor vi bör ställa varann. 

(men ibland vill man ju diskutera just dessa intressanta ämnen som amning, blöjbyten, sovtider och sånt)

Det viktigaste är väl ändå att barnet växer och mår bra. Och att mamman mår bra, att pappan mår bra, att syskonen mår bra och hunden...och katten...ja, det var nu jag skulle sluta skriva....

Sånt hos oss, denna torsdag, mitt i amningstider. Mitt i sommartider. Mitt i allt.