l a c k s k o r

Det är inte bara en gång jag får känna mig besegrad av denna lilla dam och jag väljer noga mina strider redan på förhand. Vem bryr sig förresten om man har lackskor eller glittriga "converse" på julfest!? Vissa beslut måste ju faktiskt barnen själv få ta och inte hela tiden känna sig överkörda av föräldrar som "alltid vet bäst". Sen finns det ju en gräns. Såklart. Barn är barn och vuxna är vuxna. 

Jag önskar att denna bestämda dam, sen då hon blir stor, ska ha samma självförtroende över vad hon vill och inte vill. Att hon vågar ta sina egna beslut utan att dubbelkolla med mamma först. Jag behöver bara gå till mig själv så vet jag hur det känns då man är osäker. Då man har svårt att bestämma sig och sen ältar sina val efteråt. Jag tänker alltid först och främst på andra och väljer ofta mina val utgående från andras behov. Visst är det en fin egenskap det också men ibland känner jag mig dränkt i mina skuldkänslor och känslor överhuvudtaget. 

Jag har till exempel aldrig kunnat känna enbart glädje åt en guldmedaljör, även fastän jag önskade att just denne skulle vinna, eftersom jag tycker så synd om den som blev sist. Jag skulle definitivt inte heller passa i företagsvärlden där man ska armbåga sig fram och inte vara blyg att ta betalt för sina tjänster. 

Sånt hos oss då Seths sovtur utomhus var en ynka halvtimme och jag fick trevligt sällskap till eftermiddagskaffet, därmed blev "mammas heliga stund förstörd". 

Ikväll har förskolan julfest och Ivar är lite nervös inför sin roll i jultablån, att uppträda inför publik är nog inte riktigt hans grej. Men det kommer att gå så bra så.