lila lucia

Slutet gott, allting gott. Tomtenissen accepterade till slut att hon inte fick vara lucia denna gång. Livet är sällan rättvist. Ju tidigare man lär sig att acceptera livets orättvisor desto lättare har man att leva i denna värld.  Man måste försöka göra det bästa av sin situation och i detta fall blev det att tomten fick ett bälte med silverhjärta, tomteluva med flätor och ett fint halsband. Sen, med lite gladare min, fick hon fara och lussa åt några äldre människor med flickorna och Johanna. 

Det här med lucia är ju ett skilt kapitel som tyvärr krossat många flickors dröm och uppfyllt några få.

Ikväll skall vi på Ruths dagklubbsjulfest och varje gång jag frågar henne vad hon skall vara så får jag varierande svar. 

- Jag skall vara lucia, säger hon.

- aha, så du ska ha en krona på huvudet, frågar jag

- nej, en lucia med glitter! och så skall jag vara en lila prinsessa med vingar. 

Så om hon ska vara ängel, tärna eller lucia återstår att se. 

Eller en lila prinsessa. 

 Jag har inget minne av att jag själv varit lucia förutom på firmajulfesten för tre år sedan då jag och några andra bjöd på ett fint luciaspektakel. Där var vi förstås alla lucior så ingen skulle bli avundsjuk. Visst är det konstigt, Maria, syrran och  Linda, att ingen bett oss framträda på firmafesten igen sen dess!

Sånt hos oss denna morgon då jag känner en stor tacksamhet. Denna gång över att magknipet jag fick igår kväll inte berodde på nåt gynnande magafar utan var ett resultat av onödigt mycket choklad och saltade nötter. Denna dag ska jag försöka följa regelboken och undvika livets goda. Lättare skrivet än gjort. Dessutom har vi en öppnad chokladplatta i skåpet.